En gång fanns det mörka människor som bodde i Göteborgs skärgård och som nyttjade ett sinnrikt system för att kunna begränsa möjligheten av oväntade besök. De bodde i delar av vad som idag är Sverige och skulle kunnat kallas för svenskar om de inte antingen gav sig av frivilligt eller drevs i väg av de utlänningar i området som med tiden kommit att kallas svenskar. Dessa germanska stammar har väl kommit ifrån Asien.
Norden var en transitplats för många av dessa stammar. I omgångar har de lämnat Norden för att bli angler och saxare m fl på kontinenten. Dessa drog sig senare västerut, över till det som numera kallas "de brittiska öarna". Vikingarna eller nordmännen var de kvarstannande stammarnas urartade handelsresor: erövring och kolonisation.
Ingen torde kunna förneka släktskapet mellan kontinentens germaner och Nordens. På kontinenten har andra folk också funnits som germanerna länkats samman med för att bilda de olika folken. Dessa är inte hermetiskt slutna enheter.
Rädslan för Europa tycks därför vara en rädsla för sina egna släktingar. Tyskar, holländare, engelsmän m fl grupper är besläktade med svenskar och danskar.
Det finns alltså ingen anledning för svenskar att frukta en utveckling sådan att Europa konsolideras. Friheten kan öka om så sker. Kommer unionen en gång att bli en federation är en sak säker: Vi som lever nu är mull och aska för längesen.
Den historiska utvecklingen kan inte påskyndas utan allvarliga konsekvenser. Den torde heller inte kunna stoppas utan att det också får allvarliga konsekvenser. Den som tror att förändringen sker snabbt är naiv.
Sverige konsoliderades, blev ett land, under en utdragen tidsperiod. De olika landsändarna har sedan harmoniserats med varandra. De språkliga och kulturella skillnaderna har blivit mindre. Det betyder inte att kulturella vanor upphört. Det kan likasågärna vara att de tagits över av andra grupper. Man har tagit det som varit bra och bildat något nytt av detta, något svenskt.
Det halländska, värmländska, västerbottniska, skånska m fl kulturyttringarna går på många sätt än att hållas isär. Det finns ett värde i att dessa skillnader lever vidare. Men värdet består inte i att behålla dem för deras egen skull utan i att behålla dem för människornas. Så att dessa kan känna levande delar av sin historia.
En integrering med Europa skulle kulturellt sett inte ske över en natt. Språken är så skilda att även om det politiska och ekonomiska samarbetet blev stort skulle språken vara kvar som skilda kommunikationsmedel. Jag tror att engelskan blir ett språk som många kommer att använda vid sidan av modersmålet, men att tro att modesmålet upphör är att ha en övertro på integrationens effekter.
EU har redan idag betytt mycket för att inflationen ska vara låg. Lidl och Netto är två utländska aktörer som håller nere priserna. Det gör också aktörer som invandrare skapat. De har därtill utökat utbudet av grönsaker och frukt.
Kan den horisontella integrationen innebära att vi inte bara får lägre priser utan också starkare företag och att de som idag dominerar ägandet i Sverige får en sund konkurrens tror jag att vi kan känna framtiden an med tillförsikt. Frihetens fåglar kan få flyga också i morgon. Det blir svårare för en liten grupp vänsterintellektuella att dominera medievärlden och kulturvärlden. De många försök att lyckas som idag gjorts för att tysta ihjäl folk, att därmed kränka deras skapande och deras människovärde, blir inte lika framgångsrika i ett fritt samhälle, speciellt inte ett sådant samhälle som lägger tryggheten inte i anställningen utan i medborgarskapet eller i det att man är en individ och har rättigheter som tillfaller en sådan.
Författaren och poeten Lars Gustafsson är väl det exempel som en framtida historieskrivning, om den inte styrs av vänstern, kommer att betrakta som utsatt för ett kränkande rättsövergrepp. Både det förhållandet att han inte sitter i Svenska Akademien och att Tomas Tranströmer fick nobelpris i litteratur, medan Gustafsson kallades till tevesofforna för att kommentera det hela, vittnar om ett osmakligt maktmissbruk av en akademi vars ledamöter borde ta sitt ansvar och avgå med omedelbar verkan.
