Konsekvenserna måste beaktas

Det har förts fram ett slags moraliskt rättviseresonemang till försvar för att inte utjämna skillnader. Robert Nozicks "The entitlement theory" (översatt till "berättigandeteorin") säger att en egendomsfördelning är rättvis om en person förvärvat en sak på ett korrekt sätt via frivilliga överlåtelser.

Om en person är mycket rik och en annan extremt fattig är tillståndet ändå att se som rättvist om den rike har fått sin rikedom på ett lagligt sätt och inget brott begåtts mot den fattige. Han har inte lurats av någon. Ingen har stulit från honom. Han har inte fått jobb men det förelåg ingen laga skyldighet att anställa honom. Frågan är om det finns en laga skyldighet att hjälpa den nödställda för staten, den överlevande skyddssammanslutningen. Libertarianer ger inget klart svar.

Ser man på ett visst samhälleligt tillstånd lär det inte uppfattas som konstigt att beklaga sig över att exempelvis vissa inte har jobb eller att de inte får bra vård då de är sjuka bara för att de varit arbetslösa. Det var lågkonjunktur då de slutade skolan. Synd att så var fallet, borde man få lov att säga. Också att en orättvisa föreligger jämfört med dem som fick jobb i högkonjunktur direkt efter skolan.

Det förhållandet att vi kan fälla sådana påståenden på ett rimligt sätt tycks indikera att moralen inte kan stödja den libertarianska ståndpunkten här. Vi kan i praktiken önska en insats för att sysselsätta folk, om vi inte vill ge dem ersättning i pengar utan vederlag. De arbetslösa är arbetslösa för att privata företag inte funnit det företagsekonomiskt försvarbart att anställa folk som bedömts inte kunna skapa ett nettovärde med sin insats för företaget. Då kan det finnas en samhällelig vinst att kommuner, stat eller andra offentliga instanser sysselsätter dem, helst med en utbildning som gör dem lönsamma att investera i för privata företag. Från en socialliberal inställning kan det vara naturligt med detta omställningsprogram. Men libertarianer vill inte ha denna offentliga insats, om jag förstått det rätt.

Den naturliga libertarianska inställningen borde vara den ekonomiska. Att en ekonomi utan statlig inblandning gör att efterfrågan kommer att leda till produktion. Finns det efterfrågan på en butik med sportkläder kommer en sådan att etableras. Folk sysselsätts i handel och produktion. Libertarianer borde alltså säga att en fri ekonomi leder till det bästa slutresultatet. Att det är denna konsekvens som eftersträvas. Att man följaktligen kan tänka sig ett tillstånd sådant att något gått fel. Att den eftersträva följden inte infann sig. En större ekonomisk felsatsning kan innebära att ägarna finner det bättre att driva vidare företaget trots att det går med förlust. Förlusten skulle bli ännu större lägga ner direkt trots att det varit bäst ur marknadens synvinkel. Tillståndet med mördande konkurrens måste åtgärdas. Annars följer banker och andra kreditinstitut med i förlustspiralen nedåt.

Vi ser här hur både ur ett individperspektiv och ur ett marknadsperspektiv så måste libertarianismen i praktiken bli till socialliberalism.

Initiativ måste tas för att få bort aktörer från marknaden då mördande konkurrens riskeras och initiativ, offentliga, måste tas för att lindra situationen för individer som drabbas av arbetslöshet. Det går inte att säga att det moralen bjuder oss att göra inte är relevant när situationen i högsta grad är den motsatta. Det är just det som är relevanta att företag konkurrerar med förlust för att undvika större förluster och att folk blir arbetslösa. Att konstruera en teori för rättvisa som utesluter beaktandet av det mest relevanta i en ekonomisk krissituation är att bli dogmatisk och blunda för verkligheten.

Den fungerande liberalismen är socialliberal

Man behöver inte läsa många sidor av Ludwig von Mises betydande verk "The Theory of Money and Credit" förrän man inser att författaren ser en roll för staten såsom lagstiftare och tvistelösare (domstol). Mises är klok nog att inte överge staten som en instans med uppgift att vaka över individens rättigheter, inte minst den till egendom.

Varför har jag en rätt till vissa saker och inte till andra? Vi tänker oss två ensliga individer som lever i vildmarken av vad samlande, jakt och fiske kan ge. De träffas och kan kommunicera så att de förstår varandra. Den ene, låt oss kalla honom A, bjuder den andre, som vi kallar B, på en måltid bestående av fisk som A själv fångat och tillrett. B uppfattar naturligt gesten som en gåva. Vi ser att gåvan är en rättsfigur naturrätten ger oss. Den är sprungen av vårt genetiska behov av föda och av kontakt med andra människor. Då vi bjuds på något blir vi glada och vill bjuda tillbaka vid annat tillfälle. Eller som man också säger "då tillfälle bjuds". Här är det Ödet eller tillfälligheterna eller något annat utanför individen som gör att B uppfattar att nu kan jag bjuda tillbaka.

För att gåvan ska vara meningsfull förutsätts det att A äger något, dvs har en rätt att disponera över något. Den fisk A fångat och som han bjuder B på har A fått en rätt över. Få lär bestrida vad John Locke slog fast att den som i en sådan här situation, som kan kallas ursprunglig, har nedlagt ett arbete på en sak också förvärvat en äganderätt till saken ifråga.

Det nedlagda arbetet blir en sorts brytpunkt i ett rättsligt flöde sådant att det nedlagda arbetet förändrar "sakens" rättsliga karaktär. Något som förändrar en saks rättsliga karaktär är en rättslig disposition. Den rättsliga dispositionen överför en rättighet ifrån en person eller klass av personer till en annan. Fisken i vattnet, hav eller sjö, ägs av ingen såvida inte vattnet ifråga tillhör en mark och det har förståtts, alltså av lagen, att fisken är tillbehör till den fasta egendomen och inte för vem som helst att fiska upp. Vad som utgör en rättighetsöverförande brytpunkt bestäms av lagen. Alltså: lagen är resultet av ett missnöje med sedvanan. Om det är klart att det är arbetet att fånga fisken som förändrar det rättsliga ägandet av fisken och inte ägandet av mark och vattendrag så är det fiskaren som kommer att äga den fisk han fångar. Om det blir luckrativt att fiska kommer markägare att vilja få del av kakan. Fiskande på annans mark innebär ett visst slitage och det kan uppfattas som naturligt att markägare vill ha ersättning för slitaget. Det anses strida mot en naturrättslig princip att tjäna något på annans bekostnad. Markägaren kommer att blockera vägen för fiskarna, kanske både för dem som simmar i hans vattendrag och de som försöker få upp dem därifrån.

Vi ser här hur sunda principer marknadsekonomin bygger på. Det rör sig om ett rättstänkande. Så säger också rättsekonomer att ekonomi, inte minst köp, är dispositioner med rättigheter. Där rättsekonomer eftersträvar en lösning som är bra ur ekonomisk synvinkel breddar utilitaristen kalkylen till att innefatta även andra värden, och vi får av ekonomin ekonomism. Vissa kan ju tillskriva bildningen ett så stort värde att de anser denna vara värd högre energipriser, lägre löner och högre arbetslöshet för akademiker. Vi kan i en kalkyl tillskriva bildning, god miljö, trevnad m m ett ekonomistiskt värde men att här tala om ekonomiska värden blir svårt. Då måste lagstiftaren som normutfärdare ha uppmärksammat avigsidan med att inte tillskriva dessa begrepp ett värde att de på detta viset uppfattade moraliska ansvarssambanden blir så tydlig juridisk lag det är möjligt. En rättsnorm har att peka ut en klass av personer som ansvariga för att bildning förmedlas, god miljö är för handen och att trevnad är ett uppnått tillstånd. I annat fall kommer en dömande instans att utdela den felande en sanktion för normbrottet. Vi ser hur svårt ett sådant samband är att etablera i en rättsnorm. Det får stanna kvar i moralens norm-och ansvarssystem. För klimatfrågan är det annorlunda, också för den del av bildningsfrågan som vi räknar till utbildning.

Ludwig von Mises menade att staten kunde äga och driva företag men att det då blev på marknadens villkor, inte statens. Vi ser hör hur en libertariansk ståndpunkt genast vetter över i socialliberalism av John Stuart Mills slag. Ett företag har ju startats för ett syfte. Pengar åt ägarna är viktigt. En vitvarufabrikant tillverkar och säljer kylskåp för att folk behöver kylskåp och för att ägarna vill tjäna pengar på detta. De som jobbar i företaget vill också tjäna pengar. Är det fråga om ett bristyrke kommer lönen stiga. Om vitvarufabrikanten inte kan få tag i kompetent personal kommer vinsten att bli mindre och till slut vändas till förlust. Att höja lönen blir en investering i möjligheten att få fortsatta marknadsandelar.

Anarkokapitalister påstår att de inte vill ha någon stat. Vi ser att denna attityd är dogmatisk och att den varken harmonierar med Ludwig von Mises uppfattning eller med John Stuart Mills.

Finns inget företag som kan producera energi till företag och hushåll i regionen kommer ett offentligt företag att bildas, antingen i bolagsform eller som ett verk, alltså som en del av den kommunala förvaltningsapparaturen. Den juridiska klassificeringen är av underordnat intresse här. Det överordnade intresset är att kommunen samlar kapital i form av pengar, lokaler, maskiner och personal för att producera och sälja energi. Det är lika rationellt att en kommun agerar så som att den inte motsäger sig privata alternativ som vill producera och sälja energi. När marknaden är stark nog kan kommunen ifråga sälja sitt kraftverk och använda pengarna till annat. Om inte starka skäl talar för motsatsen.

Vi såg då vi diskuterade A och B att dessa naturligt fick ett ägande som kunde få rättsfiguren gåva till följd. Vi ser i exemplet med det kommunala energibolaget (jfr sådant fall i Californien) att offentliga organ kan agera på marknaden. Blott de som hänfallet åt en svårförklarlig dogmatism undgår att se offentliga bolags roll som att tjäna pengar eller andra värden genom ett bolag som kanske inte alltid måste gå med vinst. Vi kommer att tänka på järnvägens utveckling. Många marknader skulle inte ha odlats upp om varje sträcka skulle bära sig själv företagsekonomiskt. Det viktiga var att de var lönsamma samhällsekonomiskt. Om andra företag, privata, går bättre i större utsträckning än vad järnvägen går back är investeringen rättfärdigad för den har ju också positiva sociala konsekvenser för familjer som kan träffas och ungdomar som lättare kan få jobb. Sådant vi kallar ekonomistiskt värden.

Klimatet behöver forskning och inte minst luftrenare. Denna bit är för stor för enskilda företag att själva ta sig an. Det betyder inte att de inte behövs. Tvärtom. Genom upphandling e dyl kommer ju de statliga initiativen att stimulera anläggandet av luftrenare, laddningsstolpar m m som de privata företagen kommer att utföra i praktiken.

Är man socialliberal blir detta tänkande inte problematiskt men anarkoapitalister tycks av sina dogmer förhindrade att ge sitt gillande till offentliga satsningar på forskning och upphandling här, trots att de så lätt skulle kunna försvara sitt avsteg från dogmatismen med att hävda att "det inte skulle behövts om allt varit privat från början men nu har bolagen betalat bolagsskatt och för dessa pengar kan ju staten stimulera miljösatsningar."

Robert Nozick försvarar staten då den är att se som den överlevande skyddssammanslutningen. Nog kan vi anta att Nozick menat att klimatet var ett område för skyddssammanslutningens intresse. Nozick tycks mena att alla tillstånd som är en följd av legetima överlåtelser är rättvisa. Men är inte detta att missa poängen med ett rättviseresonemang? Vi anser väl något orättvist för att det inte finns skäl nog bakom en skillnad. Att förklara att C: fattigdom och ständiga hunger är okej för att C är handikappad är orimligt. Att D fått en hög lön och E en svältlön är inte okej bara för att alla lagar följts. (Kan inte Nozick se fackföreningarna som spontant framkomna skyddssammanslutningen för vissa grupper?)

Om någon halkar och bryter benet, ska man inte hjälpa den skadade upp bara för att trottoaren både var sandad och försedd med skylten "Halka"?

Vi ser återigen att verkligheten gör socialliberaler av oss (och ekologister) MEN att vi mycket väl kan ha ståndpunkten att OM inte de offentliga insatserna behövs, ja, då bör de inte heller utföras. Det tänkandet är strängt taget bara en variation av sanningen att vi bara bör inskränka friheten om vi upplever det nödvändigt.

Om begreppet "ansvar"

Vad menar vi då vi talar om ansvar? Greta Thunberg tycks i sitt korståg mot vuxenvärldens miljöbovar mena att den, de eller någon bör ta sitt ansvar. Gör man inte asvarsstrukturerna klara för sig kanske man inte pekar ut rätt "ansvarig". Vart kommer vi om vi säger: "Ta ert ansvar för klimatet!"? Inte speciellt långt.

Anledningen till detta oklara tillstånd är att vi inte skapat ett samband mellan den normstridiga handlingen "åsamkat miljöskada", "grov", "vanlig" eller "lindrig" sådan, med dels en klass personer som ska ha brutit mot normen, dels med en dömande instans som ådömer den felande en sanktion efter en prövning.

Att vi inte kommit så långt kan naturligtvis bero på att vi här befinner oss på det moraliska ansvarets område, inte på det juridiska.

I vårt moraliska tänkande tycker vi att det är fel att inte ta hand om soporna. Ofta menar man att det är den som skräpar ner som ska städa upp efter sig. Detta är säkert en genetiskt grundad moralisk intuition som modifieras i praktiska situationer då klassen av normutfärdare tycker så. Inom en familj kan man tycka att det är ändamålsenligt att pappan städar upp efter familjen då den haft sina måltider. Mamma lagar mat, pappa städar och de hjälps åt med bakningen. Vi ser ett rättviseresonemang bakom arbetsfördelningen.

Bakom normutfärdandet har vi en mer eller mindre utvecklad uppfattning om verkligheten. Religiösa föreställningar begränsar antalet acceptabla asvarsstrukturer. Vissa religiösa inriktningar gillar inte att människor avbildas i konsten eller att man dricker alkoholhaltiga drycker. Andra inriktningar accepterar alkohol men ställer krav på hur den konsumeras. Många känner sig moraliskt indifferenta kring alkoholen. De anlägger en mer praktisk attityd. Det är fel att dricka så mycket att man inte kan kontrollera sig själv. Man bör undvika att skada andra eller sig själv. De kan anlägga liknande synpunkter på idrott. Det leder väl förr eller senare in på ett moraliskt område men det rör sig inte om ett moraliskt fördömande. Den sanktion de inom sig utdömer då de själva är moralisk domstol kan få formen av en svag rekommendation: "Gör helst inte om det där! Du kan ju skada dig själv eller någon annan och det vill du väl ändå inte!"

Bara för att vi har ett juridiskt förbud har vi inte automatiskt ett moraliskt gillande av detta förbud. En del menar att världsbilden bakom den åberopade klimatnorm som överskridits inte stämmer. Att klimatet kanske ändrats men att det främst beror på att jordaxeln har ändrats eller att jorden i sin bana runt solen just nu kommer lite närmare solen men det kommer så småningom att ändras då jorden snurrat x antal varv till. Jordens bana runt solen är ju inte matematiskt fastställd eller ingraverad i etern.

Vi har ett flertal normativa system som vi försöker harmoniera med varandra. Tänker vi oss att det finns M1, M2,..., Mn individmoraliska normsystem så kommer en del av dessa instämma med den juridiska rätten, det juridiska normsystemet, medan andra inte kommer att göra det.

Vi har naturligtvis inte bara att värdera våra individuella handlingar utan också de olika normsystemen. Vi har att fråga oss vad ett visst utfall kommer att innebära.

Vi kan börja med att begrunda de möjliga marknadsutfallen. Vilket utfall är mest önskvärt? Varför blir inte utfallet just detta? Exempelvis, varför sker så många utsläpp av miljögifter i luft och vattendrag? Det är ju något som skadar både oss själva och andra arter. Ska vi inte väga in andra arters intressen?

"Fångarnas dilemma" kallas som bekant den situation då alla i spelet vill en sak som de vet är bra men ingen utför den då de vet att de slås ut om de agerar själva. Kostnaden blir för stor. Det finns anledning med ett politiskt initiativ.

Det initiativ som tas har till syfte att minska klimatskadan på ett ansvarsfullt sätt. Att bara stoppa utsläppen är inte ansvarsfullt. Då skulle världsekonomin tvärbromsa. Energipriserna skulle stiga så att få hade råd att värma sina hus, kyla sin mat eller belysa sitt arbete. Vad skulle det få för ekonomiska följder? Skulle de ses som miljövänliga? Forskningen skulle inte få pengar för det skulle inte finnas några pengar. Trycker centralbankerna upp nya blir det bara inflation av det hela, ty inte mycket kan produceras miljövänligt utan att tekniken för det först är på plats.

Ekonomin måste fungera och finansiera omställningen till ett hållbart samhälle. Inte bara en miljon nya laddstolpar utan en miljon nya koldioxidrenare. Ny kärnkraft kan det vara nödvändigt att investera i om inte laddstolpar ska vittna om storstilade men förfelade ambitioner.

Om x=z och y=z så är x=y

Folk som är kritiska mot bankerna menar att bankerna orättvist tjänar pengar på att låna ut pengar som skapas vid utlåningstillfället. Dessa kritiker vill ha ett stopp på fractional reserve banking och vissa av dem accepterar inte heller ränta. Det är att tjäna pengar på pengar och därmed förkastligt.

Detta är en felsyn av ganska stora mått. De som äger bankerna är inga fattiglappar. Det är bolag som representerar stora förmögenheter eller privatpersoner som representerar lite mindre förmögenheter, dock fortfarande stora jämfört med ett vanligt hushålls tillgångar.

Om utlåningen upphör kommer de som äger bankerna att placera om sina medel, kanske till andra länder. Den som blir lidande på detta är låntagarna. De som kunnat vara låntagare men inte blev det.

När ett lån beviljas är det inte ur tomma intet pengarna skapas. Det är ett skuldförhållande som ligger bakom. Det är en låntagare som beviljats ett lån för att banken bedömt låntagaren kreditvärdig, dvs förmögen att betala tillbaka lånet. Dessa kreditpengar har en cykel, en livstid. De lånas ut. Mängden pengar expanderar. Men lånet betalas tillbaka och mängden pengar minskar. Nya lån beviljas. Expansion av penningmängden igen då en ny cykel inleds. Osv. Det fina är att för de flesta lånen ska någon form av säkerhet ställas. Kan du inte betala tillbaka kommer du att behöva ta av andra pengar än de som du tjänat eller skulle ha tjänar till följd av lånet om det gick som du tänkt. Du driver kanske en liten rörelse. Får du lånet kan du finansiera ett projekt, kanske att förnya maskinparken så att företaget kan producera mer och effektivare. Också energisnålare. Om ränta inte tillåts minskar penningmängden, relativt om ränta tillåts. Om fractional reserve banking inte tillåts minskar penningmängden relativt det tillstånd då fiatpengar tillåts. Banken får då inte skapa de där 20 % extra pengarna. Tvingas låna ut mindre. Måste höja priset. Det blir svårare finansiera projekt.

Vad har det här med religion att göra? Det relevanta tycks vara vad pengarna används till. Om en säljare medvetet säljer en billig produkt som inte går att använda så kan detta inte rättfärdigas av att priset varit lågt. Köper du en borrmaskin billigt kanske du är en stolt innehavare av en borrmaskin en tid. Du menar att borrmaskinen står för ett värde. Det att kunna nyttjas om den behövs. När du väl ska bruka borrmaskinen och den inte fungerar så vet du att du närde en falsk föreställning. Borrmaskinen hade inte något värde. Den var billig men det hade varit bättre för dig att spara pengarna och köpa en riktig när du sparat tillräckligt med pengar.

Detta fall har inte med ränta att göra men lär väl falla under normen att välja rätt mått och vikt om Koranen ska användas som ledstjärna.

Reflektionerna kring kreditskapande, att kreditpengarna är uppbundna till en ökning av varu- och tjänsteproduktionen, ger oss en fingervisning om att kreditsektorn inte bör behandlas så att den inte kan leda till finansiering av nya projekt med nya pengar!!! Ska vi omfördela vad vi redan har blir det svåra prioriteringar att göra som fördyrar produktionen eller omöjliggör den.

Det att man inte ska tjäna pengar på pengar kan vara ett omdöme fällt alltför tidigt och utan att se vad pengarna används till. Om en företagare tar ett lån eller har en löpande kredit är syftet att kunna hålla en önskad produktion. Företagaren vill inte omdisponera sina medel för att få pengar via en försäljning utan föredrar att låna. Visserligen mot ränta. Men räntan ska inte ses isolerad. Den balanseras av att företagaren kan utöka produktionen med lånet och uppvägs än mer av att företagaren inte behövt minska sina tillgångar genom försäljning.

En försäljning för att finansiera ett nytt projekt försvagar företagarens kapitalbas med följd att kreditvärdigheten sjunker. Lånet förstärker företagarens position. Kan det ses som förkastligt att ta ett lån mot ränta? Inte om vi har det här fallet för ögonen.

Lånet ska ses i samband med vad det finansierar. Om företaget kan producera mer på kortare tid och göra av med mindre energi kan styckpriset på de producerade varorna bli lägre än förut eller hålla en högre standard. Detta måste rättfärdiga räntan. Det är inte den ränta som avses med det teokratiska förbudet.

Om en bank köper ett hus och säljer det till dig i små portioner tar banken inte ränta. Men nog lär den ta betalt! Det vore konstigt annars.

Den relevanta likheten mellan att låna pengar till ett hus och amortera av å ena sidan och att köpa andelar av huset från en bank å den andra gör att man kan säga att det är samma sak fast uttryckt annorlunda. Äganderätten kan inskränkas av lag och avtal. Pantbrev satta som säkerhet för bolånet kan vi kalla för x, tillsammans med lånet förstås, och avbetalning utan ränta av ett hus som banken köpt för att du sedan gradvis ska köpa det portionsvis kallar vi y.

Vi ser likheten mellan x och y. Vi ser att ett objekt ska nyttjas som bostad och att du som boende ska få hjälp av banken för att finansiera köpet av din nya bostad. Detta kallar vi z. Nu ser vi att x=z och att y=z och följaktligen att x=y.

Vissa drar slutsatsen att båda ska förbjudas. Varför? Varför skulle Gud vilja försvåra finansiering av bostadsköp?

När det gäller spekulation som att ta ett lån för att köpa bostäder och sedan sälja paketet vidare för att göra vinst så är detta att förkasta om det inte är transparent. Men även en bank som inte tar ränta skulle kunna sälja hus som håller på att avbetalas portionsvis utan ränta. Får banken problem med ekonomin kanske den tvingas till det. Då kan vi inte klassa det som en spekulationsaffär.

Ser vi sufismen som islams inre sida (finns också i en form som transcenderar religionernas skal) kan vi kanske se socialliberalismen som kristendomens yttre sida. Den sociala liberalismen skiljer sig ifrån den klassiska liberalismen genom att den balanserar kapitalismens avigsidor med ett socialt skyddsnät. Vi ser här hur det att man betalar skatt som finansierar social verksamhet upphäver behovet av att ge zakat, speciellt som ekonomin fungerar bättre om det blir lättare att finansiera projekt. Det är sådana projekt som gör att dina föräldrar fått jobb.

Både kristna och muslimer bör se socialliberalismen som en kraft att hålla sig väl med då den möjliggör harmonisk samlevnad mellan troende av olika inriktning. Om någon inte kommit till tro, bör det inte få vara den individens privatsak? På det viset får religionen extra djup och principen att det inte får finnas tvång i trosfrågor efterlevs.

Ekvivalenta religiösa positioner

Mitt sökande har lett mig allt närmare Baha'i. Att jag inte formellt går med beror inte på en rädsla att de inte vill ha mig utan på att Baha'u'llah skrivit så mycket att jag inte kan överblicka innehållet. Finns där något jag inte gillar? Kan inte uteslutas. Då är det bättre att stå utanför samfundsbildningen för att inta en friare ställning. Har man därtill sedan det första levnadsåret tillhört Svenska Kyrkan är det ett stort steg att inte bara byta kyrka utan också religion. Jag är dock inte kyrklig, tror helt enkelt inte att Gud bryr sig så mycket om man går i kyrkan eller inte. Det är förstås bra att möjligheten finns. Kyrkan betyder något fast man inte går dit regelbundet.  Jag sympatiserar med mycket, inte minst med den katolska socialläran. Allt i livet får inte vara rå kapitalism. En human kapitalism är gagnelig för hela mänskligheten. Att ekonomerna räknar med informerade val som betydelsefulla indikerar att utbildning är viktig. Den är kanske inte företagsekonomiskt lönsam för utbildningsanstalten ifråga men den är det samhällsekonomiskt. Den gör människor produktivare och effektivare. Utbildning betyder också något för människan på fritiden. Utbildning lönar sig således både ur ett ekonomiskt och ur ett ekonomistiskt perspektiv.

Med mer utbildning förändras synen på religionen för många. En del svar religionerna gett upplevs inte längre lika övertygande. Jesus upplevs som en klok lärare, guide, coach. Men Gud som blivit människa, spikats på korset för att sedan uppstå för att döma en värld han en gång skapat innan han blev människa, nej, det scenariot övertygar inte längre många av de belästa. Det är inte så att de måste vända religionen ryggen. De vill bara veta fortsättningen på sagan.

Kommer inte Himmelriket, det som Jesus profeterade om? Vilka kriterier ska uppfyllas för att vi ska kunna säga att Messias kommit tillbaka? Har inte Baha'u'llah uppfyllt dem?

Det hävdas från vissa kristna att det inte märktes över hela världen att Baha'u'llah verkade på jorden. Det är för det första inte sant då flera statsledare adresserades i brev författade av Baha'u'llah, för det andra var det bara ett litet fåtal, jämfört med idag, av mänskligheten som på Jesu tid som märkte av Jesus och hans verk. Det spreds av apostlarna och deras medarbetare under en lång tid innan man kunde tala med större säkerhet om att Jesus var Messias.

Studerar man religionerna och det mönster de tecknar kan man då man konstaterar frukterna av Jesu mission knappast förneka att han var Messias. Han var en Messias av flera. Kung David var en annan. Baha'u'llah måste ses som en Messias efter Jesus, en som fört arbetet vidare.

Det borde vara möjligt att se Baha'u'llah och Baha'i som en esoterisk lära möjlig att förena med exoteriska religioner, kristendom och islam. Då kan man se Baha'i, kristendom med esoterisk Baha'i och islam med esoterisk Baha'i som ekvivalenta. De kan stå för samma trosföreställningar och försvara samma samhällsstruktur.

Vilket är bäst: att leva i ett sekulärt samhälle där var och en själv få välja religion eller att leva låt oss säga i ett liberalt muslimskt samhälle? Om det muslimska samhället accepterar andra religioner mot att de betalar en särskild skatt istället för att göra värplikt kan denna form ses som ekvivalent med den sekulära samhällsform som accepterar individens val.

Dock ligger det en fara i att inte ha valfriheten som högsta princip. Diskussioner om än det ena än det andra kan strypas just för att människor kanske inte vågar säga sin mening. I ett liberalt samhälle får alla säga sin mening och det finns en katalog av mänskliga rättigheter som skyddar samhällets invånare från övergrepp, både sådana begågna av andra människor och sådana begångna av staten. Det liberala samhället ger både kristna och muslimer rätten att propagera för sin tro och att granska andras trosföreställningar. Det bör givetvis ske på ett respektfullt sätt. Demokratin sätter samtalet högt. Dialogen. Debatten. Här lurar också faror bestående av populism. Vad är saklig kritik, berättigad att framföra, och vad är medvetna lögner och halvsanningar ämnade att kullkasta den bestående demokratiska ordningen?

Då religionerna stakar ut principer för hela samhället medan liberalismen inte påstås vara Guds ord känns det ibland frestande att se Adam Smith och John Stuart Mill som profeter med en uppgift från den Gud som vill förbättra världen, en uppgift att i samverkan med troende och andra som vill väl lära människor leva i ett samhälle som kan möjliggöra både materiell utveckling och andlig sådan.

Samvetets moraliska domstol

Sigmund Freuds modell av människans psyke är en fruktbar utgångspunkt för moralfilosofiska utblickar. Moraliska ställningstaganden görs ju av oss människor på ett sådant sätt att psyket är involverat. Detta psyke kan inte vara frikopplat från biologin då människokroppen är biologisk. Vad vi förnimmer med kroppen fysiskt, alltså taktilt, eller via uppfångade vågor bearbetade av hörsel- och synorganen får oss att reagera. Stimuli leder till respons.

När vi lever i samhället tar vi hela tiden emot intryck som processas. Jag kan inte se det som stridande mot en marknadsvänlig inställning att bejaka Samvetets eller Överjagets dom: "Ändra det sätt du lever på för du mår inte bra av det!"

Om denna dom tvingar Jaget till andra handlingar än vad Detet vill, så är det ett individuellt domslut. Vi som tror att rätten är lagd som ett frö inom människan, ett frö som vattnat av utbildning och uppfostran slår ut till en ansvarstagande människa, vi ser det som rimligt att vi består av olika delar som kan beskrivas så som Freud, Jung och andra gjorde det (vi ser likheter med yogavetenskapens begreppsbildning här fast applicerat på psyket och inte hela kroppen).

Nog måste vi beundra människor som säger nej till statusjakt och jäkt för att nöja sig med mindre materiella tillgångar, på det viset möjliggöra en personlig växt mot djupet i tillvaron! Vi ser att bakom Jaget/Egot finns Överjaget/Självet och djupare än så ett kollektivt undermedvetet. Ännu djupare inom oss: Gud!

Det är den alkemiska andliga reningsprocessens syfte att frigöra oss ifrån själviska begär, avund, elakhet, negativitet för att istället nå ödmjukhet, visdom, en kärleksfull inställning som transcenderar alla gränser för att nå tillvarons innersta där också ursprung och mål står att finna. Renas vi av sufins väg eller någon ekvivalent alkemiska reningsprocess väntar oss harmoni bortom jordelivet. Vi har gjort oss av med det "brus" som skulle stört vårt uppgående i det Enas innersta energifält. Istället för en ljuv dröm efter den jordiska döden får vi då en mardröm, ett helvete vår egen obstinata egenkärlek producerat. Då väntar ett reningsbad innan uppgåendet i Gud. Vi behöver religionernas texter för att få fattbara bilder över detta som vi blott via mystiska upplevelser och logiska slutledningar kan få en uppfattning om utöver de aningar den inplanterade rätten inom oss skapar och som blir starkare och starkare ju mer vi vattnar det med visdomens underbara vatten.

Vi kan behöva gå från rikedom till lite sparsammare ekonomiska förhållanden för att lära oss att livet inte bara handlar om den egna karriären eller det egna huset. Vi behöver vidga våra vyer.

Men det handlar inte om att motsätta sig företagande! Som om nu företagare vore en enhetlig grupp och företagande en enkelt definierbar verksamhetsform!

Vi har att vandra visdomens väg. Vissa hoppar av ekorrhjulet tidigt, andra senare. Men ekorrhjulet snurrar vidare. Det är en del av den mänskliga naturen att ekorrhjulet snurrar vidare.

Att A vill hoppa av ekorrhjulet och kanske sluta göra affärer för att leva ett mer meningsfullt liv, är inget vi bör förfasa oss över. Är man den minsta smula anhängare av rätten att göra egna val bör man respektera A:s val. Du är en annan individ och bör göra andra val, egna val.

Det att vissa inte gillar egoism och spekulation när det får för allvarliga former, då hus och banker placeras på brädet för att göra en kortsiktig vinst istället för att bygga långsiktigt i realekonomin, detta måste inte få bokförläggare exempelvis att motsätta sig ståndpunkten. De är företagare och bör vara stolta över sina produkter. De kan säga: "Tanken bakom vårt företagande är att upplysa och förnöja människor. Då kommer deras val på marknaden att bli mer informerade." (De har därtill publicerat direkt marknadsfientlig litteratur som uppmanat till våld mot samhällsorgan.)

Om några skulle sluta vara företagare så får andra större marknadsandelar. Vem är emot företagande? Vi kan inte klara oss utan företag och företagare. Många verksamhetsformer är vad jag kallat" beroende företag" i ett annat inlägg. Dessa är också viktiga. Den kommunala simhallens företagsekonomiska resultat kan vara negativt men det samhällsekonomiska resultatet positivt så att det finns skäl att driva simhallen vidare. Folk får motion, bättre kondition och kan göra något som inte gör allt för stora hål i plånboken. Då blir de bättre på arbetsplatsen och orkar sortera hushållssoporna.

Vi kan komma till slutsatsen att riktiga marknadsvänner bör bejaka att en kommunal simhall kan finnas och att allt inte prissättes på samma sätt som gurkor och tomater. Den riktige marknadsvännen accepterar och högaktar individer som inte längre vill arbeta för att tjäna mycket pengar utan väljer annat som de tycker ger dem mer av andra värden än ekonomiska. Detta är ekonomism och utilitarism.

Även om du själv hoppat av en verksamhet som företagare menar du inte att alla andra också ska göra det. Bara för att du värnar om vården och vill att pengar ska gå dit istället för att växlas till godis och snask måste du inte vara emot den beundransvärda och ädla gärning den gör som producerar goda chokladpraliner  och chokladkakor som forskningen visat höjer vår intelligens.

Är Jesus Gud?

Det är idag angelägnare än någonsin att religionernas olika företrädare förstår varandra. Muslimer och kristna bör försöka se det som enar deras religioner och sedan förklara skillnaderna.

Muslimer har av kristna ansetts bortom räddning, och alltså ett evigt liv i Paradiset, bara för att de inte trott att Jesus är Gud. Man har inte från kristet håll hävdat att "De kommer inte i Herrens närhet men det finns avskilda platser i Paradisets utkant där de kan husera med möjlighet att komma i Herrens närhet den dag de tror att Jesus är Gud." Istället har de anvisas till helvetets svavelosande lågor för all framtid. Dit har muslimer förpassat kristna som sätter någon vid Guds sida. Det är avgudadyrkan, mångguderi.

Vi ser en fara i att tala om dessa saker utan att klargöra vad vi menar med" Gud", "Paradiset"  och "Helvetet" . De två sista begreppen ska kanske mer ses som tillstånd än platser. Då blir de svavelosande lågorna att se som metaforer. Likadant med Paradisets fröjder. Det är ett språk nyttjat för att beskriva det mystiska bortom RumTiden.

Det är här nyckeln till förståelse bör sökas. Om man nu inte vill söka i sufismens källor där djupet finns. Sufismens spränger religionsgränserna. Baha'i  är en slags sammanfattning av sufismens och en ram som ordnar de tidigare religionerna i ett system som riktar dem mot framtiden. Då ser vi att Messias fortfarande har något att säga oss. Kung David var Messias. Han hade en uppgift som formade framtiden. Jesus var Messias och hade en uppgift som formade framtiden. Baha'u'llah är Messias med ett budskap om folkens broderskap (eller kanske bättre att säga i vår tid: syskonskap).

Det går att se kristendomen som en logisk följd av judendomen och Baha'i faith som en logisk följd av shiaislam.

Islams uppkomst kan ses som en opposition mot att Jesus förklarats vara Gud, uppenbart en följd av att det var så romarna kom att betrakta sina kejsare (och så hade farao betraktats). Läser man vad Jesus har sagt gör han en klar skillnad mellan Gud och sig själv. Att Jesus sa att han och Fadern var ett betyder inte att Jesus var Gud. Jesus var av samma ande eftersom han, likt alla andra, är ett utflöde av den ursprungliga gudomliga energi vi kallar Gud och Gud Fader. Då Jesus är en del av den ordningsskapande kraft som gör Guds vilja kan man säga att han representerar Gud i vårt skikt av materialiseringsfältet, dvs av det den ursprungliga gudomliga energin utflödat (en predistinerad världsordning med vissa möjligheter till fria val skulle man kanske säga om man förstod allt på ett djupare plan).

Att Jesus på det sättet är Guds ord i kött kan rättfärdiga att han kallas Guds son. Nyktert borde vi undvika att kalla honom Gud. Jag tror inte att Jesus skapade världen. Han föddes i den med en gudomlig vision att fylla. Kallas han "Gud" borde de kristna kunna säga att så skulle man också kunna kalla Muhammad - om man utvecklade en sådan teologi. Vi kan se en islamsk treenighetsläran som hävdar att Gud Fader, Gabriel och Muhammad är en treenighet. Man kan. Men bör inte. Istället bör vi granska vad det innebär att vara Messias och uppmärksamma att Jesus har den rollen enligt både muslimer och kristna. Jesus ska döma de troende på Domens dag enligt sura 4 i Koranen. Då är det väsentligt för alla att ta reda på Jesu sinnelag eftersom det är Jesus som ska döma. Också att studera Koranen som också är Guds ord och följaktligen en lagbok för Jesus att använda sig av på Domens dag, vid sidan av andra rättskällor. Detta är åtminstone teologin som också förutser krig och konflikter.

Lyssnar vi på Messias kan existensen för oss människor ordnas på ett fredligare sätt. Kan vi bortse ifrån det sista steget som logiskt följer på de stora religionerna? Har vi råd att bortse ifrån Baha'u'llah?

Vad är ett företag?

Folk som tror att den som är marknadsvänlig vill att allt ska ägas och styras av privata krafter gör det alltför enkelt för sig. De har tillverkat sig en halmgubbe som är enkel att bekämpa och som inte finns i verkligheten, i vart fall inte i någon större utsträckning. Dock finns det anarkoapitalister som kanske kan vara så dogmatiska att de vill att allt ska vara privat.

Utgångspunkten är ett resonemang runt friheten. Existensen av stater och kommuner sägs inskränka de enskildas frihet. De påstås vara födda fria. I verkligheten är de naturligtvis i de flesta fall födda i familjer och många har fått lära sig att lyda.

En mer realistisk teori om samhällskontraktet kan inte bortse ifrån historien utan bör snarare deklarera att vi alla föddes ofria och beroende av andra för vår överlevnad. Detta bör vi marknadsvänner begrunda: Vi föddes ofria och beroende av andra för vår överlevnad!

Alltså kan en stat inte inskränka vår frihet genom att existera! Staten ska istället ge oss trygghet och denna trygghet är frihetens fundament. Vi har inte avstått frihet för att få trygghet. Vi har fått frihet genom att först få trygghet.

Anarkokapitalisten hävdar att ekonomin sköts effektivare utan en stat. Låt oss anta att detta är sant (vilket det inte är)! Måste människor alltid föredra det rikaste tillståndet? Måste alltid produktivitet och effektivitet vara de främsta värdena, inte tillgången till natur, trevliga syrerika miljöer eller platser där folk kan göra saker tillsammans?

Alltså: Vi kan mycket väl tänka oss att folk i ett område säger nej till uranbrytning och ja till att bygga en simhall med tillhörande bastu och cafeteria. Hur ska detta kunna ske om inte möjlighet till kommunala satsningar finns? Sådana betyder mycket för anställda som genom ett varierat utbud av service kan lockas till orten. Finns behov av energi bör kommuner alltid ha möjligheten att starta ett eget energibolag. Det har skett i USA. Det skedde inte på grund av marknadsfientlighet utan på grund av motsatsen: man ville hjälpa marknaden. Man var marknadsvänliga.

Att beskatta folket och bedriva offentliga inrättningar kan alltså vara utslag av marknadsvänlighet. När det inte längre råder brist på energi kan det vara läge att sälja det till privata aktörer som konkurrerar om att sälja energi till företag och folk.

Vi bör problematisera vad ett företag är för något! Ett arbetande kapital som utåt framstår som en enhet och som har ett redovisningsansvar.

Denna inledande definition möjliggör att vi särskiljer mellan många olika typer av företag, inte bara mellan aktiebolag, ekonomiska föreningar och enskilda firmor m fl utan också mellan beroende respektive oberoende företag.

Vi kan se skolor som företag! Att så är enkelt vad gäller friskolor ägda av riskkapitalbolag säger sig självt. Men också en kommunal skola utan ekonomiskt vinstintresse kan ses som ett bolag. Som ett beroende bolag. Den kommunala skolan är en självständig enhet med redovisningsansvar. Syftet är att investera i humankapitalet. Detta kan ses som skolans uppdrag enligt samhällskontraktet (substansierat i lagar, förordningar och andra föreskrifter). Syftet är att vinster ska skapas i samhället. Ett erkännande görs av det beroendefält vi alla befinner oss i och som via stordriftsfördelar ekonomiskt och frihetligt rättfärdigar skatter. Skäliga och genomtänkta skatter är därför inte att se som stöld utan som investeringar.

Kvantfysik och teologi

Det mystiska kan man närma sig på flera sätt. Vill man inte via musik och dans tala till det undermedvetna kan man använda poesin för att koppla tanke med känsla via medvetandets operationer med språket.

Sakprosan använder teorier och noga utvecklade begreppsapparater för att närma sig existensens mysterium. Här har vi religionerna och teologin men också den idealistiska filosofi som bland andra Schelling, Hegel och Henri Bergson företrädde. De filosoferade sig fram till andliga sanningar. Religioner får dessa via uppenbarelser och utläggningar av dessa. Kvantfysiken och den kring denna centrerade kosmologin kommer nära religionen och den idealistiska filosofin genom att bryta ner allt till dess minsta beståndsdelar och teoretisera kring hur och varför.

Kvantfysiker talar inte om Gud, inte högt i vart fall. Men förstår vi att religionerna presenterar oss inte Gud utan en bild av Gud kan vi gå vidare och fråga oss om det inte är tecknen på Guds emmanerande skapelse som kvantfysikerna undersöker.

Från ett gemensamt ursprung strömmar krafter av olika slag och ordnar sig till allt större enheter. En partikel kan vara en men ändå sammansatt av två då den kan splittras. Osv. Allt är energi. Massan också. Det har Einstein redan lärt oss. Det fattas bara att nämna Gud. Kvantfysikerna gör det inte trots att strängteorin redan har försett dem med en harpa. De menar nog att det inte går att tala om Gud eftersom de inte sett någon spela på harpan, kanske bara registrerat vågor ifrån den.

Det är här vi bör stanna upp och ödmjuka oss själva! Detta ingenting som spelar på harpan är Gud! "Ingenting" är ett av Guds underbara namn! Gud är harpan som spelar och strängarna! (En av de tidigare shiaimamerna kom nära detta då han menade att Gud kanske var mer att likna vid en kvadratisk metall som utstrålar allt än en människoliknande varelse.)

Den religiösa kärnan

Gemensamma drag för religionerna finns. Om vi undersöker dessa drag och uppmärksammar likheterna inser vi måhända att alla religioner har ett gemensamt syfte. De vill höja oss människor från ett stadium till att annat. Vi kan tala om en andlig alkemisk process för förändring. Varför förändring? Svaret måste vara för att öka harmonin.

Med tillvarons differentiering har entropin ökat och helhetens delar har skilts från varandra. Genom att uppmärksamma att Gud är det Ena riktas delarna tillbaka till hehetens centrum.

Hinduismen talar om Brahman och Atman. Vad är inte detta om inte just Helheten och dess delar?

Vi behöver hjälp för att inse detta. Därför finns det heliga texter och guider, lärare, som visar oss till Sanningen.

Alla samhällen har oordning. Till alla samhällen förs budbärare med glädjebudskap och varningar.

Den vilja som budbärarna uttrycker är Guds vilja. Den som kommer med det frälsande budskapet kommer med lärdomen substansierad. Dessa budbärare kan kallas Messianska.

Vi kan säga att Mi är klassen av alla Messias, dvs bärare av frälsningsbudskapet. Då är Mj Jesus och Mb Baha'u'llah. Kanske accepteras också Mk för Koranen, då Koranen kan ses som vad som frälser troende precis som Jesus kan ses som den som frälser troende.

Vi ser det viktiga: mönstret. En frälsare och några som ska frälsa respektive frälsas. Ett antal handlingsmönster är utpekade liksom ett mål för den som följer dessa handlingar.

Meditation, recitation och kontemplation är vägar till frälsning men de är inte i sig medlemmar av Mi då de inte är substansierade. De är formella metoder som kan kopplas till olika trossystem. Dock är de av det slaget att de kan få utövaren av dem att transcendera olikheterna i de heliga texternas språk och i de olika religionernas kultformer. De för oss till det väsentliga: till vad som förlorats och måste återvinnas. Alltså det Ena, ursprunget och målet. Den Gud som materialiserar allt.

Islam = kristendom!

Verserna 172 och 173 i Koranen, sura 4, (den som kallas "an-nisa'", alltså "Kvinnorna"), förklarar att Jesus ska ge de troende deras lön och de otroende, högmodiga deras straff. På en Domens dag ska Jesus alltså döma mänskligheten.

Vi ser hur Jesus upphöjs till en central plats inom islam! Han är inte en del av en treenig Gud för Gud är bara en och odelbar. Men han är född av en jungfru, till skillnad från många andra, och han ska döma mänskligheten då den är uppstånden.

Jesus tas alltså ner från sin plats vid Gud Faders sida, nästan för att placeras där igen. Många, åtminstone liberalt sinnade kristna, skulle säkert hålla med om att de inte menar något annat än just detta då de säger att Gud är treenig. Jesus är den osynlige Faderns ombud. Vi kan se linjen från Melchizedek, via den Gud som talade direkt med Moses till Jesus. Det går att betrakta dessa som representationer av Gud. Treenigheten är med andra ord en teologisk konstruktion, en betraktelse, en värdering. Adam skapades direkt av Gud och vi är  släkt med honom men många led skiljer oss ifrån Edens lustgård. Så inte med Jesus. Eftersom han anses kommit till via jungfrufödelse kan man se honom som Guds son medan vi andra är sonsonsonson... son till Adam (eller dottersonsondotter...).

Du och jag ska inte sitta och döma mänskligheten på Uppståndelsens dag. Vi ska inte belöna de troende och straffa de som inte underkastat sig Guds vilja på grund av egots högmod. Jesus har en speciell roll, står nära Gud, så nära man rimligtvis kan stå Gud utan att själv vara Gud eller son till Gud. Lämnar vi teologin och ser lite generösare på vad detta betyder måste vi inte bestämma oss för en antingen eller - position. Vi kan vara mer kvantfysiska av oss och mena att Jesus kan både ses som en del av Gud och såsom inte en del av Gud. Vi har sedan att förklara i vilken mening Jesus är en del av Gud (Gudsrealiserad och ombud för Gud Fader) och i vilken mening Jesus inte är det: Att han var en vanlig människa som var ovanlig.

Rollen Jesus har som domare på Domens dag, alltså Uppståndelsens dag, är sådan att man skulle vilja kalla islam för en slags kristendom, precis som kristna kan kallas muslimer då de följer islam i den vida meningen av sådana som böjer sig i tro inför Guds vilja.

Den katolska socialläran har en motsvarighet inom islam. Likheterna är alltså många. Skillnader finns men de torde samtliga gå att förklara med att budskapet har getts till olika folk vid olika tider. Folken har haft olika traditioner. Så har kristendomen använt sig av julhelgen, format om en hednisk högtid till en kristen. Islam har använt sig av de redan förut existerande vallfärderna till den svarta stenen i Kaaba.

Lagens mål och medel

Vad är de heliga texterna om inte guideböcker för människor i behov av vägledning? Och vad är en andlig guidebok om inte en lagbok med storheterna synd och syndaförlåtelse integrerade? Du kan gå tillväga på ett visst vis för att sona ditt brott enligt den andliga rätten, något den världsliga inte medger. Här har vi det stora värdet med den andliga rätten, dvs de heliga texternas rätt: De medger en förändring av den inre inställningen och därmed av livskursen.

Det är väsentligt att uppmärksamma den andliga rättens syfte. Tar vi uppmaningen att inte trakta efter andras hustrur så är syftet just det, att inte trakta efter dem. Att det sägs vara bättre att sticka ut ögonen än att gå genom livet med syndfulla tankar betyder inte att vi är skyldiga att göra oss själva blinda. Vad vi är skyldiga är att ändra oss mentalt.

Den som känner lust att ta annans egendom gör bättre i att hugga händerna av sig än gå genom livet med detta syndfulla begär. Vad Jesus säger förstår vi intuitivt. Vi förstår att det är orimligt att låta amputera sig. Det skulle försvaga en, göra en beroende av andras välvilja. Det är inte bättre moraliskt än att ha handen kvar och brottas med frestelsen att stjäla. Vad den andliga normen ålägger oss är en förändring. Skadar vi andra människor har vi att förändra oss. Bättre kontakta en beteendeterapeut än att lemlesta sig själv.

Förbudet mot ränta i exempelvis Koranen borde på samma sätt sättas in i ett sammanhang där vi observerar vad förbudets syfte är. Det är detta syfte vi åläggs att förverkliga. Det är en andlig bok. Vi har att söka visdomen. Varför förbjuda ränta om räntan inte skadar någon utan gagnar alla parter? Ingen ifrågasätter att långivaren får betalt. Konsthandlaren som säljer tavlor kan köpa billigt och sälja dyrt. Om kunderna är mycket rika och efterfrågar konsten är det väl rimligt att priserna är därefter, dvs höga. Då kan fler tavlor köpas in, också sådana som inte betingar samma pris. Kanske en skickligt gjord kopia.

Är det okej att tjäna pengar på handel då den är ärlig måste vi fråga oss varför det inte är okej att låna ut pengar och ta betalt i form av ett procentuellt påslag utöver en smärre uppläggningsavgift. Många företag kan då förnya maskinparken, skaffa bättre datorer, anställa en ny medarbetare. Helt enkelt öka produktiviteten och bli effektivare. Skulle Gud vara emot detta om ingen blir lidande av upplägget?

Ur företagarens synvinkel kan ett lån mot skälig ränta vara att föredra framför att släppa in en medbolagsman för att på det viset öka bolagets egna kapital. Lånar du får du själv bestämma så länge du har koll på ekonomin. Släpper du in en medbolagsman kanske du får in en mycket förmögen person. Och dominant. Du är den fattigare parten. Du ska arbeta. Den förmögne vill bestämma och menar sig vara den som räddat företaget åt dig. Du kan bli en slav åt den ekonomiskt starkare parten vars idéer om företaget kan vara andra än dina, grundarens. Du har hamnat i en situation liknande den som ledde till att ett ränteförbud togs med i Koranen. Som Michel Sugich berättar om (återberättar) i boken "Heart's Turn" kunde en ockrare som inte fick något avbetalat av lånet kräva att bli bjuden på middag som ränta. Låntagaren var helt fast i ockrarens nät. Vem liknar den personen mest, den frie företagaren som tagit ett lån med låg ränta (han har byggnader och maskiner att erbjuda som säkerhet i s k företagshypotek) eller den företagare som släppt in en förmögen och dominant medbolagsman?

Förstår vi juridiken i det hela, den andliga jurisprudensen, kan vi svårligen komma till någon annan slutsats än att ränteförbudet är ett förbud mot att utnyttja medbolagsmän som släppt in en i sitt företag för att utöka mängden eget kapital. Om ingen skadas av räntan den frie företagaren betalar måste det rimligen ses som att ränteförbudets syfte i detta fall inte är för handen. Det var inte den situationen förbudet skapades för. Det skapades för att skydda den svagare parten.

Varför skulle Gud ogilla att en bank lånar ut mot ränta till lantbrukare som producerar mat men inte säga något om att köpa tavlor, smycken eller mattor billigt för att sedan sälja dyrt?

Bankpersonalen kan ha fastställda löner. Får de en bonus är det för duktigt arbete och sådant är det väl aldrig fel att belöna. Lantbrukaren kan ha försäkrat sin skörd och räkna med en god avkastning på investeringen.

Att motsätta sig fractional reserv banking är att motsätta sig en lägre lånekostnad som gör finansiering enklare och föredra en högre med mindre mängd cirkulerande pengar som därför kan leda till strid mellan konkurrerande låntagare utan någon som helst poäng i de fall goda säkerheter ställs och låntagarna är insatta i vad de gör.

Det omöjliga valet

Vi har lätt för att beundra en person som beslutat sig för att lägga om sitt liv. Inget mer av att göra affärer för att berika sig själv. Lyx och flärd, som personen förut strävat efter, vänder hen nu ryggen. Istället för materiell rikedom får personen en andlig rikedom.

Låt oss stanna upp och problematisera detta! Vi kan fortfarande beundra den som gått från egoism till altruism. Också om det slutar i asketism. ("Åh, sånt klarar inte jag! Vilken mäster!")

Vi tänker oss en asket som levt i frivillig egendomslöshet. En dag ställer han sig frågan om han inte skulle kunna göra mer för sin medmänniska som affärsman, kanske rentav som företagare. Han tar upp detta med ledningen för den andliga orden han tillhör och beviljas temporärt utträde.

En barnlös vän till has föräldrar har testamenterat en mindre förmögenhet till honom. Nu dör denne bekant efter en längre tids sjukdom. Vår vän placerar pengarna i aktier, obligationer och konst. Han upptäcker hur bra han mår av konsten. Han får energi av den. Han börjar besöka muse'er och att läsa om konst. Han sätter sig också in i vad placeringsrådgivare tipsar om. Han vill förstå så att han kan köpa mer konst.

Han köper konst, först lite billigare tavlor, sedan allt dyrare verk. Han får hyra en lokal för att förvara dem. En förbipasserande man blir en dag nyfiken och vill se på tavlorna. En bild intresserar honom så mycket att han vill köpa den. Vår vän öppnar ett galleri och säljer konst för att kunna köpa konst.

Han säljer konstverken för mer än vad han köpte dem. Vi kan inte säga något om detta. Det ligger i sakens natur att han måste göra detta. I annat fall blir det en ideell verksamhet med frågor som "Varför ska A få en tavla gratis men inte B? Varför ska C få köpa billigt om D är beredd att betala mer?"

Vår konsthandlande vän köper allt fler aktier i ett företag som producerar husgeråd, men han drömmer om egna produkter som han tror ska gå att tillverka billigt. Så han säljer aktier, tavlor m m för att starta ett eget företag som ska tillverka grytor, kastruller m m. För att expandera börjar han spekulera med en del av sin förmögenhet. Inte allt men med en del. Han vill tjäna mycket på kort tid. Han vill bli så rik som möjligt på så kort tid som möjligt. "Om inte jag tjänar pengarna så är det någon annan som gör det! Och dom kommer nog inte använda pengarna för att erbjuda konsumenterna funktionella och väl designade hjälpmedel för matlagning och bakning!"

Hur ska vi veta spekulantens motiv? Vad som finns i hans hjärna? Vi kan inte veta men säkert tro oss veta. Om hans handlande är egoistiskt eller inte, moraliskt eller inte, gagneligt eller inte kan vi bara avgöra efter att ha värderat konsekvenserna av handlandet. Och en konsekvens av spekulationer är att fler skattepliktiga aktiviteter utförs. Den som köper och säljer egendom betalar skatt.

Det är fint att skänka till fattiga såsom Sankt Fransiscus gjorde. Men det fungerar inte om alla agerar så. Det fungerar inte heller om alla spekulerar. Men det tycks kunna vara något samhällsutvecklande om några gör det. Speciellt om följen kan bli att folk får jobb och bättre köksattiraljer.

Systemfel

Att man inte får byta ut ett badrumsskåp mot ett annat i en hyresrätt tycks implicerar att frihet heter pengar. Detta måste ses som ett systemfel. Om hyresgästen själv får stå för skåp, välja badrumsbelysning m m kommer detta att trigga handeln till aktivitet. Vi ser hur dagens så kallade omsorg om hyresgästen är kontraproduktiv och frihetsinskränkande.

Det att vården är offentlig i stor utsträckning lurar oss att tro att den är god. Men om den inte ens ser oss kan den inte kallas god. Vi ska vänta i ett år på att få ett enkelt födelsemärke borttaget. Man får bara ta upp en sak. Annars får man ringa och beställa en ny tid. Det kostar den enskilde pengar och är ett slöseri med resurser. Bättre vore att låta privata aktörer konkurrera om patienterna då det gäller enklare vård som prickborttagning. Genom att låta företagen få märkbart sänkt skatt ger man den duglig möjlighet att korta köerna medelst arbete. Då får inte ens statlig skatt finnas som ett progressivt steg. Istället för att betala skatt till en offentlig sektor och dess vård som är icke service minded tar den duglig vårdentreprenören och anställer en ny medarbetare så att vårdköerna kan bli än kortare.

Byråkratin och trögrörligheten inom den offentliga vården bör ersättas med en patientvänlig vård under kontroll och stränga straff vid slarv och vanvård.

Samhällskontraktets natur

Vi kan betrakta samhällskontraktet som en nyttig fiktion. Vi menar att det är som om ett kontrakt ingåtts då vi som individer följer lagarna och moralen i ett samhälle. Vi vet att bilden inte får målas i så enkla färger att nyanserna inte kan ses. Men att jag följer trafikreglerna för att inte skada eller skadas innebär att jag förstår vikten av en sammanhållande ordning i ett samhälle. Det är som om vi accepterar ett samhällskontrakt som säger att en konstitution ska finnas i samhället, skriven eller oskriven, och att lagar som reglerar individernas agerande får stiftas och om de stiftas så ska de stiftas i en bestämd ordning. Samhällskontraktet gör begripligt som föreställning vad Kelsen försökte nyttja sin Grundnorm till. Denna Grundnorm säger oss att författning, lagar och andra föreskrifter bör följas. På vissa villkor. Så också enligt samhällskontraktet. Detta är en föreställning som haft en rätt till omförhandling av klausulerna som en viktig ingridiens. Bryter lagarna mot det allmänna rättsmedvetandet på ett flagrant vis, kanske genom grym och oförutsear tillämpning, ja, då har folket en rätt att gå ifrån samhällskontraktet. De sägs ibland ha en rätt att göra revolution. Samhällskontraktet ska vara grunden för en rättsordning, dvs för en förutsebar och moraliskt godtagbar samhällsordning. Då kan inte fursten/statsledningen godtyckligt få avrätta oskyldiga barn eller skilja släktingar ifrån varandra för att ge dem fattigare föräldrar i experimentellt syfte. Inte ens om det formuleras paragrafer med sådant innehåll. Med Ludwig Wittgenstein kan vi säga att ägnar vi oss åt detta slags språkspel kan innehållet inte bryta mot vissa grundläggande kriterier.

Vi kan också säga att samhällskontraktet är verkligt som föreställning men inte som praktisk realitet. På analogt sätt lär det finnas termer för storheter i kroppen inom den österländska yogan som västerlänningen inte hittar en fysisk motsvarighet till. Men de är praktiska redskap då man ska tala om kroppens energifält och om relationen mellan detta fälts komponenter.

Då man ansluter sig till teorier om samhällskontraktet har man vissa idéer om att samhället har en rättslig eller moralisk grund. Man kan gå vidare och säga att det finns en biologisk grund för att vi gillar något och ogillar annat. Kroppslig smärta vill vi undvika. Detta generaliserar vi och menar att hela samhället bör följa denna norm såvidainte starka skäl talar för något annat.

Att inte vilja ge en hjälpande hand åt den som snavat eller som av andra orsaker saknar förutsättningar att resa sig upp tycks implicera att man inte bryr sig om en godtagbar ordning i samhället. Det uppstår då en ideologisk skillnad mellan alla vi som menar att vi bör tänka på denna grupp, inte nonchalera dem, och de som är av uppfattningen att det bara är individuella avtal som betyder något. Hur vi ska utföra vår insats kan det finnas delade meningar om. Det är naturligt.

Det är i detta öppna samtal om hur som vi kan dryfta frågor om olika handlingars konsekvenser. Det tycks som om vi får ge John Stuart Mill rätt i att de religiösa föreställningarna normer tillkommit av utilitaristiska orsaker. Det har ansetts ge det bästa långsiktiga utfallet. Om utfallet som är långsiktigt bäst är bra för att vi då kommer till ett paradis eller om det är för att det ger oss det bästa samhället om folk tror att så är fallet är en fråga jag överlämnar åt mer spekulativt lagda personer att besvara.

Egoism versus företagande

Grundtrygghet är av stor samhällsekonomisk betydelse. Osäkerhet kring den egna försörjningen minskar penningcirkulationen och antalet utförda aktiviteter av ekonomisk natur.

En utgångspunkten för vårt tänkande bör utgöras av individen. Inte minst individen med svag ekonomisk ställning bör beaktas. Vad kan göra denna individs ställning bättre? Det är en fråga vi bör ställa oss. En grundtrygghet sådan att du vet att det finns pengar till de mest basala utgifterna även om du råkar tillhöra de mindre bemedlade.

Ska en arbetslös person förbättra sin ekonomiska ställning bör givetvis ett avlönat arbete ses som ett lockande alternativ. Långa fasta anställningar tillhör nog det förflutnas värld och kan säkert bli föremål för romantiserande betraktelser. Kvarstår gör att den enskilde för att få mer än basinkomsten bör kunna ingå ett avtal med en företagare, eller kanske rättare med ett företag, för att i utbyte mot en arbetsinsats få en summa pengar, oftast i form av insättningar på ett konto. Vi har alltså kvantifierade prestationer och konton som storheter i värdeutbytet mellan individer och företag. Kontona finns hos olika banker. Dessa har en centralbank som bank och bakom denna finns guldreserv och en bankfond att nyttja vid kriser. Detta stabiliserar den monetära dimensionen.

Ingenting av det ovan sagda har berört egoism eller icke egoism. Ofta beskylls marknadsvänner för att försvara ett egoistiskt system. Detta är inte med sanningen överensstämmande, ty frågan om egoism rör individmoralen medan marknadsekonomin rör ett system. Detta system möjliggör både egoism och altruism.

När folk påstår att företagare är egoister för att de vill tjäna pengar menar de med "egoism" något så allmänt att vi alla kan klassas som egoister. Och då är naturligtvis omvärderingen vad som ligger närmast i stegriktningen. Vi känner oss plötsligt övertygade om att egoism är något bra. Det är kraften som får oss att arbeta. Varför vill vi arbeta? Enligt detta synsätt för att vi är egoister. Att egoism egentligen bör beteckna något annat, något som inte är förenligt med välvilja, solidaritet och altruism nämner man inte. Vi kan då få uppfattningar som går emot våra moraliska intuitioner. Bara för att det är bra med en egoism som får oss att arbeta blir det dåligt med en altruism som hjälper nödlidande. Altruism sägs cementera de nödställda situation. Hur som helst ter sig ett sådant här tänkande som ett tänkande som vill ändra de moraliska begreppens hävdvunna mening.

Jag vill alltså både vända mig mot uppfattningen att företagande generellt är egoism och uppfattningen att det allmänt är rätt att vara egoist och fel att hjälpa svaga, sjuka, handikappade, nödställda, folk i ekonomiskt trångmål osv.

Om ett företag går bra kan det producera mera, avlöna de anställda bättre, stå fast vid ingångna avtal, ge ökad utdelning åt ägarna. Det att ägarna kan ta ut en större vinst gör dem inte automatiskt till större egoister än då de inte kunde ta ut en lika stor vinst. Då vi inte enkelt kan veta andra människors motiv kan vi inte enkelt avgöra om någon är egoist eller inte. Vi får anlägga ett utilitaristiskt perspektiv och värdera konsekvenserna av de olika alternativen. Om den företagare vi får jobb hos är känd för att stå fast vid ingångna avtal, betalar oss hyffsat och är lyhörd för synpunkter på arbetsmiljön m m behöver vi inte bry oss om vad hans inre drivkrafter är. Vill han ta revansch på en fattig uppväxt, visa för farsan att han duger eller bli den förste som äger och styr ett varuhusimperium som inkluderar också andra himlakroppar än Jorden, allt det blir ointressant. Något privat vi inte har med att göra.

Vi kan uttrycka detta som så att om individen följer samhällsavtalet och avtal ingångna med samhällsavtalet som grund, så länge är individen en moraliskt acceptabel aktör på marknadens spelplan.

Säger man att det är marknadsekonomin, eller "kapitalismen", som är boven bakom miljöproblemen visar man hur lite man förstått. I det kommunistiska Östeuropa fanns stora utsläpp av miljöfarligt slag. Det lär ha varit blyförgiftning som var en starkt bidragande orsak till det romerska rikets tillbakagång. Det romerska rikets ekonomiska system var inte av marknadsekonomiskt slag. Men vi ser här den avgörande faran: okunskap. Det var för att man inte kände till blyets farlighet som man kunde skadas av det i så stor omfattning! Under industrialismen kände man inte till riskerna med utsläppen från fabriker mer än att det på vissa platser blev svårt att andas. Dessa hälsoproblem ansågs tydligen inte stora nog för att stoppa maskiniseringsprocessen.

Miljöfrågan är alltså en medvetenhetsfråga och berör alla ekonomiska system. För att få ett godtagbart utfall bör givetvis samhällskontraktet utformas så att aktörer som följer det inte ställer till skada för individ och hälsa. Det är här vi bör fokusera vårt intresse för att få systemet att fungera. Och inte fråga om folk är egoister eller inte. Den som är företagare och egoist måste ta hänsyn till andra personers önskningar för att nå sina mål. Visar den framgångsrike aktören en altruistisk sida uppfattar vi vederbörande som högtstående, någon som nått den högsta ligan.

Vi ser att systemet drar nytta av vår naturliga själviskhet samtidigt som det fostrar till altruism.

För att förstärka denna process kan vi lära mycket av den väg sufismen anbefaller. Vi bör göra en insats i samhället men endast Gud vet det rätta värdet av asketens meditation i grottan. Är det inte en förädlad kärlek som därifrån sprids ut i etern, oss alla till gagn?

Rätten till egna val

Det borde vara en självklarhet att vi har en rätt att göra egna val. Upptäcker man, som jag gjort, att andra försöker utnyttja en för sina syften kan man känna sig tvingad att avtvå sådant man en gång själv skrivit. Är det jag som menat det där eller har någon manipulerat med mitt medvetande för att få mig att skriva sådant de önskar opponera eller försvara? Vi har kanske en serie privata "trollfabriker" som önskar få folk att sprida åsikter på nätet. Hela tiden stalkas man. Gör man fel utsätts man för en bestraffning.

Så gjorde jag en gång ett försök med en liten roman jag kallade "Det svåra valet". Det dröjde inte länge förrän en man sa att den titeln skulle de ge till en annan berättelse, om abort. Så hade jag alltså ögonen på mig.

Med tiden har minnesbilder kommit upp till ytan om en serietecknare och hans redaktör. Jag vill därför avtvå mig alla moralfilosofiska modeller om domstolar där vi ska döma oss själva för att det passar dessa infiltratörer av frimureriet. (Jag är inte själv frimurare men känner stor respekt för sådana seriösa frimurare som Rene' Gue'ron.) Visserligen ligger valfriheten mig fortfarande varmt om hjärtat. Jag önskar exempelvis själv vara hjärnan bakom det jag skriver. Är det inte så vill jag inte att vi ska döma oss till något vad hjärtat än säger, ty hjärtat kan inte bara fyllas av kärlek utan också av hat.

Frihet att välja skola, vård, omsorg kan strängt taget vara förenligt med ett icke parlamentariskt system (även om jag är demokrat också i den meningen). Det är demokrati även utan valt parlament om konstitutionen är sådan att individen både har en grundtrygghet, kanske i form av en basinkomst, och friheten att skörda frukterna av den egna sådden, dvs en grundläggande rätt till egna val. Det kommer att finnas materiella skillnader i detta samhälle, men dessa skillnader gör det möjligt att finansiera nya angelägna projekt. Vi har alltså garanterat någon form av dynamik i samhället. Handen på hjärtat : Var finner du, annat än i drömmen ett jämlikt samhälle i absolut mening? Självklart bör alla ha en rätt till utbildning men framgång beror inte bara på dessa rättigheter utan på så mycket annat. Så länge en grundläggande trygghet finns kan vi inte klaga på orättvisor så länge utbildning, vård m m svarar på verkliga behov hos befolkningen.

Du kan alltså inte ställa någon moraliskt inför en domstol. Har jag någon gång förfäktat en sådan bisarr uppfattning beror det på en bakomliggande manipulation kombinerat med en fas i mitt liv och filosoferande som för länge sedan är passerad. Jag vill tvärtom hävda att även om den moraliska domstolen prima facie kan te sig legitim, dvs om man bara beaktar en aspekt av verkligheten, så är den inte det när alla skäl beaktats i en slutgiltig avvägning. Varför? Jo, för att vi ska kunna tala om rätt måste vi kunna förutse våra handlingars konsekvenser och dessa måste vara moraliskt godtagbara (jfr Aleksander Pescenik "Rätten och förnuftet"). Om du vid sidan av juridiska lagar och domstolar ska riskera hamna inför en moralisk domstol vars beslut du inte kunnat förutse måste den moraliska domstolen i praktiken bli omoralisk. Vi kommer inte längre med den moraliska domstolen än till ett tankeexperiment. Folk som haft invändningen att man som företagare kan tvingas agera vid sidan av lagen ibland för att överleva skjuter sig själva i foten om de går emot det resonemang jag manipulerades till att framföra och det på två sätt: För det första var jag anhängare av lättnader för företagen och sänkta skatter, bl a avskaffandet av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt samt arv-och gåvoskatten. För det andra så går de miste om ett moraliskt argument för sitt företagande då de brutit mot en juridisk bestämmelse. Istället för att säga att jag i min ungdomliga fas var fel ute kunde de ha menat att jag var rätt ute och att de i avvägningen mellan rätt och moral fann skälen för moralen större, kanske efter att, åtminstone i huvudet, ha upprättat en utilitaristisk kalkyl. Som företagare behöver du inte sträva efter egoism. Så att omedelbart försvara all egoism tycks inte rimligt, ty då tycks man implicit mena att alla företagare verkligen är egoister. Tvärtom är det som så att egoismen finns hos oss alla och att vi har att bekämpa den på samma sätt som vi har att bekämpa frosseriet, dvs lusten att ge efter för matbordets läckerheter. Det är bra för oss själva att vi bekämpar frosseri. Det är inte bra för den egna hälsan om man äter för mycket. På samma sätt är det bra för ens egen utveckling om man bekämpar egoismen, men för det behöver du inte frammanipulerade fiktiva berättelser utan de heliga texterna satta i sufisms ramverk där bekämpandet av det egna egot, nafs, är en nödvändig förutsättning för att vinna den verkliga rikedomen som är av andlig art. 

The Great Mistake

The spiritual path is not without direction. It was one of the great insights done by Baha'u'llah that he recognised a pattern such that the different religions are corroborated and not all but one deemed false. Different positions in the Time-Space neccessitaded different expressions of the one divine truth.

Baha'u'llah is the founder of the Baha'i Faith. A position that had not just the holy books of the religions as its starting point but also methods developed by the sufi orders. From that perspective, the Baha'i Faith seems as a logical conclusion that liberates the mind from the restrictions of the former religions without giving up the core. A true messianic position! Jesus did the same. Paul did the same. You can still be a christian or a muslim and believe that Baha'u'llah is a manifestation of the messianic mind. You are not forbidden to pray five times a day just because Baha'i Faith says you not need to do it. You can still gain from the regulary praying.

Once you considered the nature of Baha'u'llah's mission, it seems to be the Great Mistake of the House of Justice to label Ali Muhammad and his followers as "The contamination of the Faith". It is not a good way to solve a conflict over the leadership and it does not rhyme with the universal brotherhood Baha'u'llah so firmly believed in. Ali Muhammad was one of the sons of Baha'u'llah, younger brother of Abdul Baha that took over the leadership after the death of Baha'u'llah. Abdul Baha said that the conflict between the brothers gained the Faith. It was necessary to give a clearer formulation of the belief system.

If you reconcile different religions and view them as parts of one whole, why not do the same with the difference among the baha'is themselves?

For the future of Baha'i it is necessary to view the role of Ali Muhammad and his followers, so important for the missionary work in India, in another light and admit that the labeling of them as a contamination of the faith was a great mistake. Otherwise it is impossible for many people to join the Baha'i Faith.

Att förstå marknadens mekanismer

För att förstå hur marknaden fungerar är det angeläget att studera teorier framförda av tänkare som Ludwig von Mises, F A Hayeck, Robert Nozick m fl. Som von Mises påpekat ägnar sig liberalt sinnade inte åt den närmast religiösa auktoritetstro som förekommer på andra håll. Man behöver inte gilla allt av J S Mill eller John Locke. Man måste inte försvara allt vad andra kommit fram till utan intar en mer vetenskaplig attityd. Vissa saker kan behöva modifieras p g a faktorer författaren inte kände till. Samhället förändras.

Dock lär vi oss det väsentliga av teorierna. Är man som undertecknad ekologistiskt sinnad menar man att de karteller Adam Smith varnade för då de höjer priserna kan vara acceptabla i vår tid av miljöproblem. Faktorer som inte var relevanta under Smiths tid gör att vi idag i vissa fall kan acceptera något han varnade för Utan att hävda att han hade fel i sitt tänkande. Tvärtom utgör detta grunden för vår slutsats!

Vissa tror att libertarianska teorier alltid leder till ett försvar av privata lösningar och ett motstånd mot offentliga initiativ. Det behöver inte vara så. Om invånarna i en kommun önskar mer el och de privata företagen inte kan leverera detta, inte bara kan utan också bör ett kommunalt elbolag bildas. Kan skattemedel och lån bolaget tar utöka mängden producerad el skapas inte bara nödvändig el utan också ett bolagsvärde. När detta är nog högt bör kommunen sälja bolaget för att istället uppodla en annan marknad eller sänka skatten, ge kommuninvånarna tillbaka de pengar de satsade när bolaget nu fullgjort sin uppgift. Man har förstått marknadsteorierna och agerat utefter dem.

On riba

A sheykh from Uzbekistan, living in West,  has made a distinction between 'halal mortgage' and 'haram interest'. Although I am not a muslim in the formal sense but a believer, the distinction the sheykh did attracted my attention, it was worth some consideration. The outer scenario is the same in the both cases in his comparision. You buy a house (or someting else) for money you did not previously own. That money sets you in a position to move into a house - and to use it. You have to pay back the money and a little extra. In both cases you pay the same amount of money. The money that made it possible for you to move into the house. In both cases you pay the same amount as an extra. Is it important what that amount is called? We call it 'interest' when we lend money from a bank. But what we call a thing cannot be the essential. The essential has to be what a thing is.

If you voluntarily have agreed to pay a small amount as an extra, the terminology is not the important thing. The important thing is your legal position. Strong or weak? We can agree that the principle behind the islamic concept of riba is a sound one. The purpose is to support the weaker part in the transaction. A rich person or a bank is guaranteed a success by the interest you pay for the loan you use in your business activities but you take the risk and may bear the burden of a loss all by your self. But is it better if you have to involve someone else in the decisions you have to make? Is that something that makes you weaker or stronger?

The difference between 'halal mortgage' and 'haram interest' is  a legal one: When you loan money to buy a house, or a car, for example, you own that thing you bought with the money. In The mortgage case you became not the owner but are buying the thing bit by bit when you are giving the buyer (the bank) of the house the money they used to buy the house and that little extra not considered as riba, because you did not own the house - or the money. The bank is the owner. Legally it is the bank that buys the house and you buy the house from the bank in several small portions. This remindes me of situation were people have exclaimed that 'It is not you that own your house, it is the bank!' This because of the fact that the bank has the right to sell your house at an executive auction if you do not pay back the loan with interest.

It seems that the two cases are very similar. If you buy a house and are not able to pay for it, you have become insolvent and have to sell what you can to solve your financial problems. If it is the mortgage case or the interest case. Practically speaking there is no difference at all. It seems as if the distinction ought to be done in another way to give us the possibility of a well functioning society without the risk of the richer and stronger misusing their strength against the weaker and poorer.

Consider a case mentioned by the famous J H L Hart: A person is drivning a car and suddenly he looses controll over the vehicle due to a swarm of bee attacking his head. He cannot see and cannot stop the car. He causes a child to die since he could not stop the car. It is not murder and it is not dangerous drivning.

If you take a loan to buy a car with the intention that your career as a taxi driver may benefit from this and you have no possibility of taking a loan without interest and a great chanse to get more passangers and money. And you are allowed to reduce your taxes with the amount you pay in interest, then this must be described as a case of 'not riba' since the lack of intention.

The banks reduce the poverty in the society. Without them there would be a far lesser amount of tax payers and each of them poorer.

Who is responsible for the rainforests?

As an environementalist who likes market solutions, the problem of deforestation is someting to adress. An unrestricted exploitation seems unresponsible since those forests are important for the welfare of the whole planet. To do nothing is not to take a market friendly position since to do nothing is not the solution of a problem consisting in doing nothing to stop an accelerating deforestation of the important rainforests of the Earth.

Investments and reinvestments in agricultural production gives us the food we need for survival, our daily bread, so to speak. This is done, mainly, by private initiatives, private firms. I think we have to invest in the rainforests to save them. I leave it as an excercise for the reader to figure out how it can be done in a reasonable way. It is not hard to understand that Brasil, for exsample, want incomes from the resourses in the forests. If the world wish to save the forests, it has to invest in them. In a way that saves the forests from destruction. It is here we need market solutions. I think, personally, that legal prohibitions and taxes can mean someting important, but only if you understand how the market works. A higher price and a lower supply is equivalent to a more responsible income making, considering the rainforests as an area for global exploation. The exploated area of the valuable forests can in this way become minor without a loss for the producers and sellers. We can buy seeds and replant those valuable plants elsewhare as a complement and as an act of responsibility, if we really want to save them - and us.

The meaning of poetry

What are poetry and why do we write poetry? Those questions are difficult to answer. The sounds of the words linked in a chain with rythm and perhaps rhyme are not the sole purpose of the activity to write poetry. To produce images and feelings is the main purpose. Images and feelings are intertwined in an entity signaling oneness of expression. Poems are excellent vehicles for religious ideas. The mysticism of religion is closely related to the mysticism of poetry, speaking of siblingship. The poet and the religious minded understand each other.

The Law of Utopia

This is not serious stuff concerning the conditions of an existing state such as Sweden but some philosophical speculations of a highly abstract nature. We as humans share a certain amount of needs. We want to eat, drink, love and be loved. We want to feel that we are parts of the society and that our existence matters.

The principle of respect of others oblige me to tolerate whatever choice you make, or decision you take, or thought you think - as long as the same rights are granted to me. Axiomatically we say that prima facie (that is one thing considered) we ought to strive for as a free society as possible and for an as equal society as possible. This sounds like John Rawls and a property-owning democracy way of thinking. That is fine because I deeply admire that position. But to talk about justice is difficult. As a reader or listener you may think that the author or speaker wants to hide something when he or she elaborates on the subject. It may seem as the philosopher in question wants to camouflage an unjust society by som abstract theory of justice. And which kind of decision procedur is at hand for you to apeal to if you consider something wrong? Is a just society possible? Does the philosophers who talk about justice mislead people to think that an impossible equality is possible?

We do not need a fictious original position if we talk about respect and not about justice. Liberty and equality are still conditions we dream of and we consider it a mission for the politicians to balance between the two.

It is to show respect to a starving person to give her food, to a lonely person to visit her. The holy texts of the religions have a capacity to guide us if listened to.

It is not my job to live your life. And vice versa. If we want freedom to act and to speach, etcetera, and equality, as we axiomatically stated, we prefer to give a certain amount of money to the citizens. They may not starve given this Citizen Pay. We have a personal account in a bank of our choosing. Every bank is connected to a Central bank. The individuals are on a reglar basis buying goods from the supermarkets, departement stores etcetera. The Citizen Pay monthly given will uphold a market for the most basic supply. To earn money private corporations compete to give what the accountholding consumers want. To earn more they hire folk to do work for them. As an assurance for the quality of their products they give the costumeres medical assurances. Doctors and other medical experts compete to become hired in these service facilities, hospitals. We can, out of respect of others weaker then we, accept some schematic financing of the hospitals that the supermarkets are responsible for. This is an holistic view of the individuals and the society.

The supermarkets may contract people to run libraries and museums. That becomes attractions for the custumers and shows the public that those engaged in the business responsible for this have other interest than just to sell candy.

We may ask what more do we need? Police and fire departements of course. It was not private companies that forbade black people to study at universities or to sit at what benk in the park they wanted. That was decisions camouflaged as laws, laws of a state.

What is so important about the qibla?

Dan Gibson and Jay Smith are two academicians who in a very dramatic and convincing way have presented data that support the controversial opinion that the first direction of prayer in the mosques were pointing at Petra, not at Mecca, since moved away from Jerusalem. But if the qibla was changed from Jerusalem to another place, it was changed to "the invioble place of worship"! If the black stone at Kaaba was transported from Petra to Mecca some mosque builders may have refuted to change the qibla to Mecca. They may have considered the place in Petra more important than the stone. But the stone was not relocated without a reason, the place of worship was changed out of security reasons.

In videos on Youtube you can hear Jay Smith ask where the first Qur'an is to be found. The truth is that the Qur'an was a recitation! It was to be found in the head of the recitors, people that were entrusted with the task to memorise the recitation and who wrote it down to support the memory. They needed no vowels and no special diacritical marks since their capacity to remember were of a sort we hardly can imagine, living in an age as we are when calculators and computers have made us loose our memory before the real senility.

The written support of the memory for those reciting the Qur'an were bones, hydes, palmfibrers and so on. The oldest suras are very short and it is logical to think they were written down when the revelation got some volume. To ask were the Qur'an was to be found and complain over the disparity of the material constituting the written support is to ignore the fact that literature at that time was oral. Homeros had scribes that wrote down the Illiad and the Odyssé but just for the sake of their own possibility to memorise those epic stories Homeros easily could recite from memory. None denies the existence of Homeros and his literary output just because they were pieces of oral litererature.

The mening of the word "Mecca"  in the Qur'an may be another than that of naming a city. The city may have got the name after the holy place of worship have been relocalised. In a similar way Jathrib became Medina.

The muslims have nothing to fear if it is true that Muhammad started his mission in Petra and not in what is now called Mecca. I do not say that it is a fact but the two academicians Dan Gibson and Jay Smith both do.

Questions raised by a reading of Nozick

A question to Nozick while reading 'Anarchy, State, and Utopia' is the following: Why be so absorbed by the startingpoint if we have no possibility to decide what has happened? How far back is our responsibility going? We see a lot of suffering in this world we are living in. Is that suffering something we can neglect if everybody that owns something are entitled to do that by previous legal transactions?

And when we consider those transactions not to be seen as legal, are we able to do an evaluation of that whithout looking at the present situation? It is when we compare the situation of the indians with the situation for those whose ancesters bought land from them with pearls of glass, that we feel the injustice. If the indians had lived in the richer strata of the society, there would have been no reason to talk about justice or injustice even if there were actions of fraud many years ago.

The only solution for Nozick is to say that the entitlement theory has to do with the state and its laws. Those whom suffer today but without a legal case, those people are the subject for the moral realm. We ought to do what we can to help people that suffer, Nozick may say, but that is a moral obligation not a legal one. (Maybe it is possible to view religious organisations as protecting agencies that have adapted to a role another than that of being a state.)

If you do not like the libertarian point of view, you have to ask why the distinction between those entitled by law to compensation and those not, why ought that distinction be legally relevant? Why not promote a legislation such as when you are in a certain situation you have a right to a support of one kind or another? Why does someone in the past have had  to commit a crime for you to have a right to be helped to survive today?

It seems that Nozick as a philosopher, with many interesting questions, presents a view that allows an organisation of banks to expand the economy by credits. What people pay in taxes to the state, the protecting organisation, will then come back to them when this state invests or in other way redistributes the money. The firms that are benefiting from those activities are not run by those on welfare.

Property-owning democracy and liberalism

In New Zealand there is a law that gives floods legal rights. We can speak of the flood as owning those rights. They have legal capacity. Insects do ex analogia have (moral) rights. We ought not to harm them intentionally although we do not seem to have an obligation to maximise their pleasure. We have to obey those rights the insects have and as every living entity on Earth has. Those rights are the basis, the embryo, for a Property-owning democracy. I do not equate a Property-owning society with a liberal society. It can take that form but only if certian restrictions are made. We can imagine a property- owning democracy stripped of a parlamentary framework but that alternative is not relevant to consider here.

It is a good starting point to define liberalism, although intuitively, as an ideology based on freedom and equality. There is an emphasis in all liberalism that the preferences of the individuals matter. The spectra of the liberal ideology goes from John Locke and John Stuart Mill to Ludwig von Mises and Murrey Rothbard. Libertarianism ought to be viewed as a sort of liberalism. John Rawls seems to be a modern successor of John Stuart Mill.

For a beginner who just has started to reflect on liberal ideas and attitudes  Libertarianism seems to be that system of ideas that is the most market friendly one. Some reflections may give us an other answer. The libertarians,  say an anarchocapitalist, may be of the opinion that it is the start that matters. If the initial conditions are fair, we have to accept the outcome. From a property-owning democratic view, the picture is different. A new protecting agency may become dominant on the Market and although not called a state achieve monopoly. If you do not like that the state has a monopoly, it is not a good solution to accept it just because it is a private corporation that has it. The aspect of free competition is important. It is about choice, and the ability to choose is freedom.

If your liberalism is equivalent to a Property-owning democracy model, you will 1. Promote the view that everebody ought at least to have someting that they can spend on the Market, be a player in the game so to speak, but yes, a smaller one. 2. Accept governemental inventions to create a Market where there is no one. As in the school business. In Sweden the school system was viewed as someting of an administrative apparatus but after the influence of a Property-owning democracic ideological reform period the picture has changed. Today the pupils can buy educations with a "schoolcoin" financed through the tax system, choose the school of their own liking.  Just because the State want it to be a Market there! Is not that democracy?!

My point is the following: A Property-owning democracy is more Market friendly than Libertarianism because the end matters, not just the starting point.

The spiritual path and an open mind

If you ask yourself 'What is God?' and 'What is religion?' with an open mind, you cannot rely on books, even if classified as holy. You have to ask yourself what kind of entity or beeing that may be called 'God' and what kinds of phenomena that may be grouped together as 'religion'.

The scriptures that are read and used in the ceremonial praxices of the different sects that exist express those experiences made during the spiritual path. To choose that path is to volontarily submite to a program, although vage, that intends to bring progress to the individual undertaking the path. The underlying phenomena in the natural world relating to religion is that spiritual path. Three steps or stations on the path is 1. to love the sheijk, 2. to love the prophet Muhammad, and 3. to love God. After making that progress the seeker has to I. identify with the sheykh, II. to identify with the prophet Muhammad, and III. to identify with God. When that progress is done, the seeker has i. to annihilate in his shejkh, ii. to annihilate in the prophet Muhammad, and iii. to annihilate in God. The Three above mentioned lines of spiritual progress are part of how the Naqsbandi sufis work but other orders and other spiritual methods are close to what I have sketched. The point is that the religion has a purpose. You can imagine the purpose first and when that is done, it is a lot easear to understand religion.

It is not just the individual that have to follow rules to progress according to that activity labeled spirituality or religion. It is a job for the whole society. When we understand in what sense, we can understand why we can go from a level that is totally theocratic to a level totally secular via a mix of them. The point is that the secular phase may be as spiritual as the theocratic! It is a valid opinion to consider kings and presidents as acting according a divine plan such as allowing the individual members to form groups that worship God according to particular belief systems. Different ways are to be viewed as equal since we have recognised and accepted the core meaning of religion and religious activities. Some like to sing and shout during the ceremony, others prefer silence. Who but you are to choose? If you live in a society with strict alternatives, few in number, your choice is limited but you may be helped in that way if you realise what you ought to aim at is not the surface at the beginning but the depths at the end.

It seems obvious that the religious lessons we have to learn have to do with the individual's lives in the society. If they are following the intentions with the norms they will prosper. First by gaining the correct attitudes, then by correct actions following that transformation of the inner. Few are perfect. The doctrine of the Perfect Man is a sufi manual of a kind for spiritual transformations of the inner, i. e. of the individuals. A natural consequence of the transformation of the individuals is a better society, a society more loved by God. Realising this, one may ask if some kind of property owning democracy may be intended by God. We have to ask ourselves following questions: Why do we have to be better persons and create a society loved and intended by God? How will such a society look like? Is it perhaps better to let the individuals chose the religious expression of their liking and let everyone be a part of a society that takes care of the individuals and of the greenery, based on a property- owning democracy, or ought we all to accept the standards just of one religion and then work for the improvement of the conditions on the planet without much talk about religious differences?

Is The State of Nature nonsense?

In a very interesting lecture in Amsterdam, published on Youtube the fifteenth this month, the muslim academic and debater Muhammed Hijab said many interesting tings. He warned for a liberalism spread by sword. There has to be a dialog between East and West, discussing human rights. I agree. It is important that the different parts of the world are allowed to participate. But I think The United Nations is something else than The United States. I think common people all over the world have a lot to win just because those human rights function as some kind of axiom.

Muhammad Hijab has of course a point when he emphasies that we are not borne equal. We do not live in equally big houses. Our conditions are very different. But that is not the same as view people as equal. The charters on human rights consider the individuals as equal, as do the underpinning liberal philosophy (in the wide sense used by Muhammad Hijab).

It is necessary to give argument for a philosophical position. The mathematician who sets it as his task to give a mathematical proof some times uses a proof called counterproof. He then proves the opposite to what he has in his mind to state as a true mathematical proposition. We can do the same in moral and political philosophy.

What should have been the consequences of humans living together without a society, i. e. without rules governing their actions? Hobbes gave an answer, Rousseau another. The fight was what Hobbes considered should have happened in what he called a State of Nature. To give the power to one sovereign would solve the conflict and make some peaceful progress possible. Hobbes is important for the contractual idea but he has been looked upon as some kind of defender of an antiliberal absolute society. Rousseau is in the same leage but for the opposite position. The State of Nature was a golden age. He is hardly a liberal philosopher in a true sense.

The State of Nature is a hypothesis regarding what is counter to the experienced history of human societies. It is important. It can be wieved as fiction but in the same meaning a mathematical proof assuming something that is not the fact is fiction. An important argumentative possibility in a philosophical discourse,  I will say. It is a bit surprising that Muhammad Hijab failes to realise this. He is a clever debater that strengthens the believes not just in muslims in a stricter sense but in other believers as well.

Andlig fri konkurrens

När Abdul Baha, Baha'u'llahs älste son och efterträdare som ledare för Baha'i, förklarade att i en lärostrid klargörs positionerna, pekade han på något väsentligt, något centralt för liberalismen som John Stuart Mill omtalar i sin bok "On Liberty"("Om frihet" på svenska). Det är bara då vi argumenterar med varandra som vi får reda på vad vi tycker och grunden för våra respektive slutsatser. Ett fritt samhälle kommer att få fördelar då åsikter och företeelser får utsättas för kritik (detta är inte detsamma som att smäda). En av förklaringarna är naturligtvis att folk kommer att våga framföra sakligt grundad kritik då det är deras lagstadgade rätt att göra så.

Om vi antar att religionerna har rätt i att det för det första finns en Gud som skapat världen och för det andra att Gud menat att religionen ska vägleda människan i hennes strävan, vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Centralt är påståendet "religionen ska vägleda människan". Betyder detta påstående att "religionerna ska vägleda människorna" eller att "en och endast en religion ska vägleda alla människor"?

Låter det rimligt att en religion av alla ska vägleda oss alla? Det måste i så fall vara Baha'i eller en sufism som ordnat religionerna i ett system sådant att alla kan vara giltiga men inte alltid och på samma sätt. Kanske Gud menat att vi ska ha valfrihet. Påståendet att religionen ska vägleda människan kommer då att betyda "en religion ska vägleda den individuella människan" eller smidigare "individen ska vägledas av en religion", underförstått eller klart utsagt att x kan tro på A och y på B.

Då Koranen uttryckligen säger att hyckleri är något Gud ogillar väldigt mycket och då historien visar att islam, precis som alla andra religioner, alltid haft flera grenar, bör slutsatsen rimligtvis bli att Gud avsett att ge individer en valfrihet i dessa frågor. För vissa passar shia/katolicismen bättre för andra sunni/puritansk protestantism.

Vi gagnas alla av en öppen debatt. Får vi inte själva forma en egen mening kommer allt fler att bli hycklare och till slut kommer folk att hetsa mot hycklare för att visa att de själva inte tillhör kategorin!

Gud vet men människan tror. Det finns lärdom att dra av detta.