Så gjorde jag en gång ett försök med en liten roman jag kallade "Det svåra valet". Det dröjde inte länge förrän en man sa att den titeln skulle de ge till en annan berättelse, om abort. Så hade jag alltså ögonen på mig.
Med tiden har minnesbilder kommit upp till ytan om en serietecknare och hans redaktör. Jag vill därför avtvå mig alla moralfilosofiska modeller om domstolar där vi ska döma oss själva för att det passar dessa infiltratörer av frimureriet. (Jag är inte själv frimurare men känner stor respekt för sådana seriösa frimurare som Rene' Gue'ron.) Visserligen ligger valfriheten mig fortfarande varmt om hjärtat. Jag önskar exempelvis själv vara hjärnan bakom det jag skriver. Är det inte så vill jag inte att vi ska döma oss till något vad hjärtat än säger, ty hjärtat kan inte bara fyllas av kärlek utan också av hat.
Frihet att välja skola, vård, omsorg kan strängt taget vara förenligt med ett icke parlamentariskt system (även om jag är demokrat också i den meningen). Det är demokrati även utan valt parlament om konstitutionen är sådan att individen både har en grundtrygghet, kanske i form av en basinkomst, och friheten att skörda frukterna av den egna sådden, dvs en grundläggande rätt till egna val. Det kommer att finnas materiella skillnader i detta samhälle, men dessa skillnader gör det möjligt att finansiera nya angelägna projekt. Vi har alltså garanterat någon form av dynamik i samhället. Handen på hjärtat : Var finner du, annat än i drömmen ett jämlikt samhälle i absolut mening? Självklart bör alla ha en rätt till utbildning men framgång beror inte bara på dessa rättigheter utan på så mycket annat. Så länge en grundläggande trygghet finns kan vi inte klaga på orättvisor så länge utbildning, vård m m svarar på verkliga behov hos befolkningen.
Du kan alltså inte ställa någon moraliskt inför en domstol. Har jag någon gång förfäktat en sådan bisarr uppfattning beror det på en bakomliggande manipulation kombinerat med en fas i mitt liv och filosoferande som för länge sedan är passerad. Jag vill tvärtom hävda att även om den moraliska domstolen prima facie kan te sig legitim, dvs om man bara beaktar en aspekt av verkligheten, så är den inte det när alla skäl beaktats i en slutgiltig avvägning. Varför? Jo, för att vi ska kunna tala om rätt måste vi kunna förutse våra handlingars konsekvenser och dessa måste vara moraliskt godtagbara (jfr Aleksander Pescenik "Rätten och förnuftet"). Om du vid sidan av juridiska lagar och domstolar ska riskera hamna inför en moralisk domstol vars beslut du inte kunnat förutse måste den moraliska domstolen i praktiken bli omoralisk. Vi kommer inte längre med den moraliska domstolen än till ett tankeexperiment. Folk som haft invändningen att man som företagare kan tvingas agera vid sidan av lagen ibland för att överleva skjuter sig själva i foten om de går emot det resonemang jag manipulerades till att framföra och det på två sätt: För det första var jag anhängare av lättnader för företagen och sänkta skatter, bl a avskaffandet av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt samt arv-och gåvoskatten. För det andra så går de miste om ett moraliskt argument för sitt företagande då de brutit mot en juridisk bestämmelse. Istället för att säga att jag i min ungdomliga fas var fel ute kunde de ha menat att jag var rätt ute och att de i avvägningen mellan rätt och moral fann skälen för moralen större, kanske efter att, åtminstone i huvudet, ha upprättat en utilitaristisk kalkyl. Som företagare behöver du inte sträva efter egoism. Så att omedelbart försvara all egoism tycks inte rimligt, ty då tycks man implicit mena att alla företagare verkligen är egoister. Tvärtom är det som så att egoismen finns hos oss alla och att vi har att bekämpa den på samma sätt som vi har att bekämpa frosseriet, dvs lusten att ge efter för matbordets läckerheter. Det är bra för oss själva att vi bekämpar frosseri. Det är inte bra för den egna hälsan om man äter för mycket. På samma sätt är det bra för ens egen utveckling om man bekämpar egoismen, men för det behöver du inte frammanipulerade fiktiva berättelser utan de heliga texterna satta i sufisms ramverk där bekämpandet av det egna egot, nafs, är en nödvändig förutsättning för att vinna den verkliga rikedomen som är av andlig art.
