Skatt ej alltid fel

Inlägget om bolagsskatter tidigare idag får kanske en och annan av mina säkert många läsare att undra om jag ogillar skatter i allmänhet. Inget kan vara felaktigare. Men det är ingen god sak att gilla skatter som verkar emot sitt eget ändamål. En skatt som minskar kraften i ekonomin kan knappast klassas om god och dess existens måste ses som utslag av feltänk av ett eller annat slag. Visst skulle man kunna tänka sig att bolagen betalade in skatter men då enligt en annan konstruktion än dagens och då bör det röra sig om ett system med helst global acceptans.

En skatt jag personligen skulle vilja se införd är inte en skatt på finansiella transaktioner, då jag tror att denna skatt blir verkningslös, eftersom den bara kommer att betalas av andra än de som den är tänkt att drabba. Vill man exempelvis drabba bankerna kommer man att drabba dess kunder som får det dyrare att låna eller inte får lån alls. Eller får ännu en avgift för något, kanske för att få lov att komma in på bankkontoret.

Ja, bankerna vet redan hur de ska övervältra kostnader på kunderna. Ogillar man detta ska man gå en helt annan väg! Utan bolagskatt kommer ju överskotten i bolagen till viss del kunna lånas bolagen emellan. Vi kommer att av detta få nya kreditinstitut. Det är så marknaden fungerar. Det var så banker bildades: av köpmännens överskott!

Har man inte detta klart för sig bör man syssla med annat än politik. Knyppling kanske...

Nej, den skatt jag personligen kan gilla är köttskatten. Den borde vara en del av en hälsomässig skatteväxling. Mer skatt på köttprodukter (tio kronor kilot minst förenat med en extraskatt på importerat kött) och mindre på frukt och grönt.

Av detta får vi vinster för hälsa, miljö och ekonomi.

Föredömligt handlande

Det är, om jag ej missförstått en väsentlig bit, i grunden skattemedel som utgör kommunala bolags egna kapital. Vi har nu på nyheterna kunnat ta del av att en hel del kommunala bolag undgår skatt medelst s k räntesnurror. Man lånar och drar av räntor. Man beter sig som riskkapitalister.

Det finns kanske en och annan som menar att den offentliga sektorns bolag bör föregå med gott exempel. Och då lär väl svaret vara att agerar man på marknaden har man att göra företagsekonomiska övervävanden.

Vi får kanske oss en tankeställare av detta! Kanske hade det varit en bättre ordning om de kommunala bolagen inte behövde ta lån för att minska skatten utan istället använde skattepengarna som eget kapital i näringsverksamheter av olika slag. Främst det bolaget självt ägnar sig åt men vet man ej vad man ska göra med överskottet skulle det kanske kunna investeras i solcellspaneler, förbättrad kollektivtrafik eller något annat.

Miljöpartiet de gröna vill ha en översyn av bolagsskatterna. Det är bra. Som medlem av det partiet kan jag bara glädjas åt denna klarsyn ifrån mina partifränder.

Jag tror alltså inte att vi blir samhällsekonomiskt lidande av att näringslivets summa av eget kapital ökar. Det stärker kreditvärdigheten då ju efterfrågan på främmande kapital kommer att minska (relativt sett) samtidigt som kapital ifrån andra länder skulle kunna söka sig hit för att bygga elbilsfabriker och en hel mängd annat som det svenska teknikintresset och kompetensen skulle kunna realisera på europamarknaden.

Jag är ingen politiker

Jag är ingen politiker. Den här bloggen ska alltså inte ses som en politisk blogg. Att jag presenterat synpunkter få olika samhällsförhållanden beror snarare på att jag vill ge läsaren av mina dikter en bakgrund utifrån vilka dikterna kan träda fram som en relief.

Det finns många poeters om ger ut några diktsamlingar. De är möjliga att låna på bibliotek osv men inte lätt åtkomliga via nätet. Som om de är för fina och högtidliga att presentera sina dikter så att man medelst några klickningar med musen kan komma fram till deras alster!

De har blivit publicerade på mer eller mindre etablerade förlag och stänger dörren för oss andra. Som om vi skulle vara mindre utav poeter än vad de är! Man får nästan intrycket av att så fort deras dikter blir lätt åtkomliga så försvinner magin och de står där blottade på det skydd som fraser likt "...har givit ut fem diktsamlingar på ***förlag" kan ge dem.

Granskar man sedan deras gärningar finner man att de, trots eventuella studier i litteraturvetenskap, är tunnelseende. Som om de inte under studietiden blivit förtrogna med en uppsjö olika former av dikt! Som om de inte kan gilla flera av dessa - utan endast den form de själva valt för sin dikt!

Nå, nog om detta nu! Jag vill bara påtala att jag publicerat en fortsättning på diktsviten "Nedslag i historien". Den finns på www.dannesepos.blogspot.com.

Fattiga poeter och rika direktörer

Ibland får man en känsla av att satan belsebub djävulen verkligen existerar och lurpassar på en för att provocera en riktigt! Ta nu bara det förhållandet att bankdirektörer kan ha över en miljon i månadslön, medan jag, som snart fyller 50, får nöja mig med 10 000 kronor efter skatt! Det är som om hin onde vill få en förbannad, rasande, provocerad. Att man ska ösa glosor mot dessa välbeställda direktörer som inte bara är kritstrecksarbetare utan också kapitalister, ty har de inte haft kapital innan sin anställning så får de kapital till följd av den.

Och här har vi det förhållande som gör att jag trots allt accepterar tingens ordning: Anställningen är nämligen att se som en utbildning.

Vad kan man annat mena då tongångar börjat höras om att vi ska arbeta till 75 och dessa högavlönade företagsledare pensioneras tidigt, många gånger vid 55?

Det naturliga är väl att den som till följd av kvalifikationer får en företagsledande anställning vill nyttja sin nu ökade kompetens som pensionär: Att likt en Percy Barnevik bli en kapitalist som arbetar på marknaden, nu bättre rustad än tidigare, ty till följd av anställningen har både pengar och erfarenheter införskaffats (dvs kapitalisten är också rik på humankapital!).

Det som vissa sa till mig i min tidiga ungdom, att jag skulle få en annan syn på marknaden, mindre positiv, då jag inte längre utbildade mig (historia, svenska, filosofi, juridik, rättsociologi mer eller mindre oavslutat, mer eller mindre lyckat) utan fann mig stå utan arbete gick inte i uppfyllelse. Inga erfarenheter hos socialen, i kronofogderegistret, Försäkringskassan, arbetsförmedlingen hitan och ditan har kunnat rubba min tro på marknaden! Vad jag gjort är att jag räknat in de icke lönearbetande som en viktig komponent för att marknaden ska fungera bra. Visst är det bra med arbete och arbetslinje, men det blir inte bra om alla ska ha arbete. Det är såsig gallemattias att påstå att det är möjligt att skapa ett samhälle som fungerar och som ger alla lönearbete. Det är bättre att kompromissa med verkligheten än att förstöra den med sina drömmar. Vi såg hur det gick i Sovjet och på många andra håll då man inte vill lappa och laga utan ska skapa det perfekta samhället utifrån vad någon (manisk?) människa konstruerat bakom ett skrivbord.

Folk som har 30 000 kronor i månadslön tycket väl att det är jordens undergång om en 20 åring får 10 000 kronor efter skatt. Jag har inte den synen. Ska lönesänkningen leda till ett för lågt belopp kan ju de 13 000 som skulle bli den föreslagna bruttonlönen lätt förvandlas till en nettolön, nämligen om de som har ungdomslöner också har ungdomsskatter. Men ändringen bör gälla hela arbetsmarknaden så att man inte får en sänkning av den relativa lönen i restauranbranschen! Det måste kännas uppmuntrande att arbeta även då man gör något som kunderna gillar!

Hur ska vi kunna få fler jobb om inte lönekostnadsläget sänks för våra företag, inte minst för små- och medelstora? Sänks denna kostnadsbit kommer de kunna anställa och till följd av anställning producera mer. Då kan de också exportera mer. Exporterar vi mer kan vi importera mer. Följden blir att den kvotdel som består av importerade lågpriskläder och andra sådana produkter kan öka. Då kommer handeln vilja sälja till de med ungdomslön. Vissa varor och tjänster kommer att bli billigare för att marknaden vill nå dessa ungdomar med varor ifrån den nu utökade importen.

Bolagsskatten är en annan sak som bör uppmärksammas! Det är inte givet att vi får ett rikare samhälle för att vi har höga bolagsskatter. Ser vi det ur moralisk synvinkel bör vi inte ha några andra skatter än sådana som består utav beskattade inkomster. Om ägaren av ett företag tar ut 30 000 kronor i månaden är detta att beskattas som lön. Ingen skillnad mot de anställda alltså. Står pengarna kvar i bolaget bör de inte beskattas.

Varför ska ett företag som väntar med en ekonomisk aktivitet bolagsbeskattas medan de som agerat och fått förluster ska få göra förlustavdrag? Om vi tänker på de svenska bolagens intressen bör vi låta dem agera utefter vad företagsekonomiska intressen påkallar, inte för att minimera skatten. Moms, punktskatter m m, m m finns ändå. Och en hög bolagskatt leder inte bara till aktiviteter som sänker den utan riskerar att driva bolagen - och deras kapital - ut ur landet.

Om "Nedslag i historien"

På bloggen Dannes epos har jag idag lagt ut de fem första delarna av en diktsvit som jag kallar "Nedslag i historien" och som, om jag nu fortsätter projektet skulle kunna bilda ramen för vad jag har att skriva, fortsättningsvis, inom poesins domäner.

Då jag ser ett samband mellan att läsa och skriva vill jag inte sluta skriva dikter. Jag fruktar då att jag också kommer att sluta läsa dikter. Läser jag dikter kommer jag att vilja skriva dikter. Så har det varit, men kan kanske förändras med tiden. Yngre blir man blott till sinnet.

Fritt åt läsaren!

Det finns de som skriver för att tjäna pengar. Jag föraktar på intet sätt denna inställning. Att jag själv lägger ut mina dikter på nätet, med bloggen som plattform, beror på att jag vill att just mina läsare för det första ska ha lätt att komma åt mina dikter (via dator, surfplatta, mobiltelefon), för det andra ska slippa betala något för att läsa dem.

Då de stora bokförlagen satsar så skamligt lite på nyskriven dikt kan man gärna släppa greppet helt och nöja sig med den antikvariska uppgiften att trycka upp antologier och skärskilt populära skalders verk. Och lämna poesin åt poeterna och poesiälskarna själva! Förr eller senare kommer säkert former skapas som accepteras av de inblandade och som helt säkert kommer vara knutna till det redan mytomspunna 'molnet'. Inga fler ord om denna sak, åtminstone inte för tillfället.

Det förhållandet att författaren av dessa rader misstror de stora bokförlagen och låter läsarna läsa gratis betyder inte att jag är en fanatisk piratpartist. Att jag låter mina dikter läsas utan att ta betalt betyder ju inte att jag accepterar att andra publicerar mina dikter (åtminstone inte utan mitt informerade samtycke). Jag kan inte heller i min inställning se ett accepterande av att man ifrån sin dator ska kunna ta musik, film och annat bara för att man tekniskt funnit en lösning för att göra så.

Inbrottstjuvarna har sedan sekler funnit metoder för att ta sig in i människors hem!

Att olovligen ta sig in i en annan människas dator bör bedömas som att ta sig in i en annan människas hem - eller varför inte, nästan, i en annan människas hjärna.

De påföljder som kan tänkas för att göra så kan knappast inkludera andra än giljotinering och knutpiska! Det kan väl inte vara en stundens ingivelse att ta sig in i en annan människas dator för att ställa till skada. Förutan kännbara straff och förutan en internetpolis som endast sysslar med ordningen på nätet kommer vi finna att cyberspace inte bara utvecklats till anarki utan också till direkt krigföring mellan olika åsiktsriktningar som inte endast ser argumenteringen som ett verktyg för att nå sina politiska mål utan också att sabotera andras datorer!

Skärpning, herrar, fruar och fröknar politiker!

Inte 100 %

Folkpartiet liberalerna (eller är det nu bara folkpartiet?) har föreslagit sänkta ungdomslöner inom den kommunala sektorn (inkluderat landstingen). Hm, det här är ett förslag som man måste fundera lite kring, analysera, innan man säger att det är bra eller inte bra.

Förutsatt att

1) det stämmer som nationalekonomer säger att sänkta lönekostnader kommer att leda till fler anställningar och

2) att det som teorin säger också, åtminstone för något land, kunnat bekräftas av erfarenheten

3) samt att skatterna sänks för ungdomarna så att de netto inte får vidkännas någon påtaglig sänkning

4) och att förslaget utvidgas till att gälla hela arbetsmarknaden

så tror jag att det kan vara ett förslag värt att pröva.

Om det är så att minst en fjärdedel av alla ungdomar är arbetslösa och om arbetsgivarna på fyra månader kan spara in en månadslön, så borde en sådan här reform, kombinerat med vad som redan gjorts med sänkt restaurangmoms, kunna leda till att fler ungdomar får jobb inom de privata sektorn, inte minst.

Givet dessa förutsättningar, tummen upp för fp:s initiativ, men tummen ner för sjuksköterskor som vägrar arbeta med en ingångslön under 24 000 kronor/månad. Dessa är otacksamma mot de jobbskatteavdrag som genomförts. Tanken har ju varit att ge anställda en ökad köpkraft utan att höja lönen. Om nu några vill gå den gamla kostnadshöjande vägen och ständigt kräva höjda löner så måste vi ropa: HALLÅ DÄR, TÄNK FTER LITE GRAND!!! Vad blir följden av er inställning!? Jo, att alla andra grupper känner sig förfördelade och vill ha höjd lön!

Låt mig föreslå de protesterande sjuksköterskorna att ta sig an städuppgifterna på sjukhuset, med åtföljande lön! Är det inte viktigt med städningen på sjukhus? Är inte städarna värd en god lön? Vad skulle hända om det var dåligt städat på sjukhusen? Vad skulle vi vinna på att utbilda läkare och sjuksköterskor om vi inte städar ordentligt på sjukhusen?

Lite prosaiska funderingar ifrån en poet och livsfilosof. (Du har väl läst mina dikter - och då tagit del av livsfilosofin - på mina bloggar Dannes dikter, Dannes poetik och Dannes epos? Om inte sǻ skriv följande adresser i adressfältet och njut av läsningen: www.dannesdikter.blogspot.com; www.dannespoetik.blogspot.com; www.dannesepos.blogspot.com.)

Om filosofiämnet

Filosofiämnet vid våra universitet har länge delats upp i teoretisk filosofi (kunskapsteori, språkfilosofi, vetenskapsteori m fl) å ena sidan och praktisk filosofi (moralfilosofi, religionsfiosofi, konstfilosofi m fl) å den andra. Denna uppdelning är naturligtvis historiskt betingad men den avslöjar vad bepreppen kan göra med oss: Vi fås att tro att filosofin består av två distinkta delar, medan den som är insatt i ämnet förstår att om det sanna, det goda och det sköna kan både teoretiska och ateoretiska synpunkter anläggas.

Det kloka vore därför att upphöra med uppdelningen. Jag, som själv läst lite praktisk filosofi, menar inte att man ska sluta ge undervisning i filosofi som räknats som praktisk filosofi. Nej, tvärtom! Visst bör universiteten kunna ge fristånde kurser i etik, estetik, religionsfiosofi m m, exempelvis medicinsk etik, affärsetik e dyl. Men dessa kurser bör vara fristående, dvs inte leda vidare. Vill man bli filosof eller komma till en högre nivå bör man inte kunna springa förbi språkfilosofin och kunskapsteorin. Dessa två delar är ju väsentliga för allt filosoferande. Med kunskaper här kan man själv rasera de begreppssystem som lätt byggs upp av entusiasten utan ordentliga insikter i den analytiska filosofins landvinningar. System som inte förklarar utan fördunklar då de uppställda begreppen många gånger är onödiga eller illa definierade! De tillför intet, de drar ifrån!

Inte minst ämnen som allmän rättslära, om nu det ämnet alls ska finnas kvar, har blivit lidande av att vara ett slags fuskämne. Brister i analytisk filosofi leder antingen till uppbyggandet av luftiga teorier som lätt kan krympas ner till något mycket tunt om någon analytisk filosof fått något att säga till om. Ämnet, som vill vara allt(: juridik, filosofi, sociologi) har blivit ett ämne utan egen metod och som leder det kreativa arbetet ut på felaktiga vägar. Det hade varit bättre om denna energi kunnat kanaliseras i ett konstruktivt arbete (processrätt, rättshistoria). Den entusiastiske lockas in i något och kan i den situation han är i knappast vara bäst lämpad av avgöra den egna kompetensen. Är det verkligen rätt mot studenterna att ha kvar ett sådant ämne? Är det rätt mot skattebetalarna?  Vill rättslärda reflektera över begreppens natur eller normers natur och relationer bör de kunna göra det inom ramen av ämnen som straffrätt, processrätt, arbetsrätt. 

Eller varför inte över en kopp kaffe i hemmets lugna vrå?

Alkemistens värde + kommentar

en prosadikt av Dan Sondenius


Alkemistens värde

För alkemisten är konsten värd mer än guldet, ty försvinner guldet kan konsten återskapa det, men förutan konst finns ingen förnyelse. O gnista ifrån evighetens källa! O arm av Gud, du konst som skapar guld i tavelbetraktarens blick!

Kommentar: Prosadikten "Alkemistens värde" kan du också läsa på bloggen Dannes epos, med adressen www.dannesepos.blogspot.com. Där finner du också andra prosadikter som jag publicerat. Genren är inte den jag ägnat speciellt mycket uppmärksamhet tidigare, men jag minns att jag provade på formen redan under den första tiden, då jag prövade mig på skaldandets konst.

Jag fick förresten ett svarsbrev av en poet, Carl Magnus Seth, som skrev "tack för dina försök" bl a, bl a. Jag uppfattade då detta som ett nedlåtande bemötande, men den som läser mina dikter och jämför med lektörens eller för den delen med Svenska Akademiens ledamöter kommer kunna förvissa sig om att jag, även om jag inte är den bäste, inte ska nedklassas som någon som försöker skriva dikter. Jag skriver dikter.

Seth skrev nog blott prosa.

Arbetarmoral

För vissa har det tydligen varit svårt att förstå att arbetarklassens moral lite skiljer sig ifrån andra gruppers. Själv trodde jag att detta var mer eller mindre skitsnack som överakademiserade -68 presterat, men ack, nej: Vid samtal med människor förankrade i medelklassen och med ringa eller ingen kontakt med arbetarklassen fann jag att det stämmer. Det förhåller sig så att det finns en uppsättning värderingar och normer sådana att man kan tala om en särskild arbetarmoral.

Denna arbetarmoral gillar inte spekulation. Att den kapitalägande medelklassen här kan ha en annan uppfattning är kanske inte så konstigt då de ju mer eller mindre har som funktion i samhället att göra affärer. Alla dessa är naturligtvis inte sådana att de kan kallas spekulativa. Men att göra en vinstaffär har ibland sådana likheter med en spekulationsaffär att man kan tro att det rör sig om samma företeelse. Så är inte fallet.

Om en företagare på marknaden anpassar sin verksamhetsstrategi efter marknadens efterfrågan kommer han att tjäna pengar på att tillgodose vad marknaden efterfrågar. Vem kan kalla detta otillbörlig marknadsföring ens i moralisk mening? Det är ju strängt taget vad vi har företagen till.

Det spekulativa, som ogillas av arbetarklassen, är att hålla på något för att priset ska stiga. Exempelvis lär man regelmässigt inom arbetarklassen ogilla att någon håller på mjöl för att sälja när priset stiger till följd av att det mindre utbudet ökat efterfrågan på mjöl (något som också ogillades av vissa sultaner, jfr tidigare inlägg).

Att utnyttja arbetare utomlands för att göra en hacka är svårare att accepterera för arbetarklassen än för medelklassen. (Som ju inte gärna ser en sådan politik tillämpas här där man i så fall skulle riskera utgöra offren.) Arbetaren vill ha justa villkor för arbetare. (Att ge arbetarna en efter förhållandena på orten rimlig lön, anställningstrygghet och arbetsmiljö är inte att utnyttja dem!)

Samma moraliska inriktning hade också det lite äldre tänkande som kallades "ägardemokrati". Enligt denna vision skulle arbetaren också bli kapitalägare, åtminstone i viss utsträckning. På det viset skulle skillnaderna mellan klasserna minska utan att man gick den socialistiska vägen.

För att förstärka den gren som arbetaren sitter på kunde man också minska det tryck som bolagsskatten utgör, en skatt som storföretagen har lätt för att komma undan men som är svårare för mindre och medelstora företag.

Företag som bedriver verksamhet i landet och som alltså kan visa detta borde kunna uträtta något med pengarna ifrån en sänkt bolagsskatt. Inte bara leverera varor och tjänster utan också anställa folk, minska på miljöskulden osv.

För arbetarklassen utgör höga bolagsskatter inget värn utan snarare riskerar de bli ett hinder som driver företag och investeringar ut ur landet.