Är det relevant i vår tid att tänka på Domens dag? Svaret är att så är fallet. Blott misstanken att vi inför en högre makt har att ansvara för vår jordiska gärning gör att vi har att fråga oss hur vi kan förändra oss själva medan vi lever för att få en frikännande dom på Domens dag, åtminstone slippa de värsta straffen.
Ska man förstå paradiset respektive helvetet som verkliga domäner eller är det fråga om bildspråk? Jag anser att det bästa svaret är att hålla öppet för både en bokstavlig och en bildlig tolkning. Vad vet vi om det hinsides? Tänk om verkligheten inte är konstruerad som vi trott?
Det ter sig alltså som om det finns två dömande instanser: 1) Vårt eget samvete i det här livet, och 2) en högre överprövande instans i ett (tänkt) hinsides rike/tillstånd.
Alla religioner tycks ha det gemensamt att de anbefaller människor att vid (1) döma sig till att bli motståndare till girighet, till att försöka gå en väg mot ett förstående tillstånd som visar solidaritet med medvarelserna och ytterst kärlek till dem, ibland uttryckt som Delens kärlek till Helheten. Som individens kärlek till Gud. Eller som Guds kärlek till sig själv via individerna. Alltså som att kärleken är så stor att den manifesterat sig som liv.
Personligen anser jag att vi vid (1) inte bara bör döma oss, om uttrycket tillåtes, till att bekämpa girigheten utan också till att kämpa för människors rätt att välja.
Det är i våra val vi förverkligar oss själva.
Således bör vi få välja mellan olika varor på en marknad och mellan olika tjänster på en marknad. Att vara emot girighet är ytterst samma sak som att vilja ge skolelever en rätt att välja sin egen utbildning, sin egen skola, för att på det viset växa mot ansvarstagande och social mognad.
torsdag 21 maj 2015
Upplyst libertarianism - en idealistisk utopi
De utopier som sett dagens ljus är inte alltid idealistiska. I Thomas Mores Utopia fick medborgarna inte fritt välja hur de skulle klä sig (om jag nu blivit rätt underrättad av en som läst boken). Nähej, tänker man och gläds en smula att inte leva i en utopi, åtminstone inte i just den.
Den libertarianska modellen tycks beskriva en betydligt mer tilltalande utopi. Det finns mer av idealism i den, åtminstone enligt min mening. Att folk fritt får välja tycks mer idealistiskt än att någon ska begränsa deras fria val.
I den libertarianska utopin får alla välja som de vill. Och då det är fråga om en utopi och alltså inte om verkligheten kommer de enligt modellen att göra val som de blir tillfredsställande nöjda med. Köpmän handlar med det som folk vill konsumera. Producenterna producerar det som köpmännen vill handla med. Sådant som arbetslöshet och miljöproblem förekommer bara i begränsad utsträckning i utopin. Då alla är upplysta är de andligt mogna nog för att leva i ett helt fritt samhälle och de är tillräckligt informerade om konsekvenserna av konsumtions- och produktionsval.
De brister vi kan förknippa med ett marknadsekonomsikt samhälle i verkligheten är egentligen brister som kan förknippas med alla typer av samhällen. Långa köer var inflationen i ett kommunistiskt Östeuropa. Priserna kunde lagstiftarna hålla konstanta. Men det var endast de nominella priserna då de faktiska priserna per vara knappast låter sig påverkas av lagstiftningsbeslut. Ingen byråkrati kan fixa fram många billiga varor. Vad de kan göra är att skapa förutsättningar för en marknad att leverera just detta.
Fattigdom och överflöd är ett utslag av att medborgarna inte är upplysta nog, inte har den nivå av medvetenhet och andlig mognad som kännetecknar de långt komna inom religionerna och andligheten. En sikh är inte bara en köpman. Rollen som ansvarstagande religiös agent är en del av livet som bl a får sitt utslag i att man ger stöd åt folk som inte har. Även mindre bemedlade gör detta fast då i form av en arbetsinsats för att gratisrestaurangen ska fungera.
Vi ser i islams tidigare skede hur folk både kunde vara köpmän och bli rika på handel samtidigt som de gav socialt stöd åt folk som behövde.
Hade detta andliga sinnelag varit en del av den mänskliga naturen, en del av det att vara en social varelse, så skulle vi inte haft behov av stat och andra offentliga instanser. På frivillig väg hade människor sett till att alla som kunde arbeta gjorde det. Man skulle ha anställt folk istället för att låta dem gå arbetslösa. Folk hade utbildat sig för att de i sitt upplysta tillstånd visste vad de kunde klara av och vad omgivningen behövde av dem.
Tyvärr har vi inte detta upplysta tillstånd idag. Då det skapar rädsla att känna social oro kommer Robert Nozicks begränsade stat inte att fungera. Varför ska staten bara vara en skyddssammanslutning mot faror utifrån? Varför ska den inte i samma utsträckning ge ett skydd mot faror ininfrån? Svält, bostadsbrist, miljöproblem är inget vi kan skjuta framför oss. Det går inte att vänta på den dag då vi alla är tillräckligt upplysta för utopin. Vi fordrar en pragmatisk realpolitik nu, inte för att förneka utopin, utan för att försöka få den att bli verklighet utan frätande sociala och ekologiska problem.
Den libertarianska modellen tycks beskriva en betydligt mer tilltalande utopi. Det finns mer av idealism i den, åtminstone enligt min mening. Att folk fritt får välja tycks mer idealistiskt än att någon ska begränsa deras fria val.
I den libertarianska utopin får alla välja som de vill. Och då det är fråga om en utopi och alltså inte om verkligheten kommer de enligt modellen att göra val som de blir tillfredsställande nöjda med. Köpmän handlar med det som folk vill konsumera. Producenterna producerar det som köpmännen vill handla med. Sådant som arbetslöshet och miljöproblem förekommer bara i begränsad utsträckning i utopin. Då alla är upplysta är de andligt mogna nog för att leva i ett helt fritt samhälle och de är tillräckligt informerade om konsekvenserna av konsumtions- och produktionsval.
De brister vi kan förknippa med ett marknadsekonomsikt samhälle i verkligheten är egentligen brister som kan förknippas med alla typer av samhällen. Långa köer var inflationen i ett kommunistiskt Östeuropa. Priserna kunde lagstiftarna hålla konstanta. Men det var endast de nominella priserna då de faktiska priserna per vara knappast låter sig påverkas av lagstiftningsbeslut. Ingen byråkrati kan fixa fram många billiga varor. Vad de kan göra är att skapa förutsättningar för en marknad att leverera just detta.
Fattigdom och överflöd är ett utslag av att medborgarna inte är upplysta nog, inte har den nivå av medvetenhet och andlig mognad som kännetecknar de långt komna inom religionerna och andligheten. En sikh är inte bara en köpman. Rollen som ansvarstagande religiös agent är en del av livet som bl a får sitt utslag i att man ger stöd åt folk som inte har. Även mindre bemedlade gör detta fast då i form av en arbetsinsats för att gratisrestaurangen ska fungera.
Vi ser i islams tidigare skede hur folk både kunde vara köpmän och bli rika på handel samtidigt som de gav socialt stöd åt folk som behövde.
Hade detta andliga sinnelag varit en del av den mänskliga naturen, en del av det att vara en social varelse, så skulle vi inte haft behov av stat och andra offentliga instanser. På frivillig väg hade människor sett till att alla som kunde arbeta gjorde det. Man skulle ha anställt folk istället för att låta dem gå arbetslösa. Folk hade utbildat sig för att de i sitt upplysta tillstånd visste vad de kunde klara av och vad omgivningen behövde av dem.
Tyvärr har vi inte detta upplysta tillstånd idag. Då det skapar rädsla att känna social oro kommer Robert Nozicks begränsade stat inte att fungera. Varför ska staten bara vara en skyddssammanslutning mot faror utifrån? Varför ska den inte i samma utsträckning ge ett skydd mot faror ininfrån? Svält, bostadsbrist, miljöproblem är inget vi kan skjuta framför oss. Det går inte att vänta på den dag då vi alla är tillräckligt upplysta för utopin. Vi fordrar en pragmatisk realpolitik nu, inte för att förneka utopin, utan för att försöka få den att bli verklighet utan frätande sociala och ekologiska problem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)