Anarkokapitalistiskt kaos

Det tycks nog vara en orealistisk tanke för många människor att avskaffa den offentliga sektorn. Men det finns trots allt en liten skara som vill just detta och med en sådan nit att man misstänker att det hela rör sig om en ploj, ett argumenterande reductio ad absurdum med avsikt att visa hur orimligt det är att tro på en fri ekonomi; underförstått, hur nödvändigt det är med röda lösningar.

Det kan dock vara en klok sak att utgå ifrån att libertarianerna menar allvar med att avskaffa staten, trots att det som gjorde att man kunde finna realism i tänkandet hos sådana tänkare som Robert Nozick och Ludwig von Mises försvinner utan en stat, en stat som också Adam Smith argumenterat för.

Det är en annan sak att den klassiska liberalismen inte menar att staten ska styra ekonomin. Detta tänkande måste ses mot merkantilismen som historisk bakgrund. Då merkantilt tankegods smugit sig in här och var och blandats med annat lika ekonomiskt skadligt är det självklart att mycket av den klassiska liberalismen är relevant än idag. Adam Smith var inte den förste som tänkte om ekonomi, men hans ansatts var i första hand vetenskaplig. Det var inte för att han önskade fri konkurrens på en marknad som han skrev som han gjorde, kan man åtminstone anta, utan för att han menade att de resultat vi vill att produktion och handel ska uppnå åt oss uppnås bäst om man låter företagandet och konkurrensen mellan olika aktörer vara hävstänger för att nå målen, exempelvis mat och andra nyttigheter att ställa på bordet.

Den merkantilistiska uppfattningen att ett land bör exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt sköt Adam Smith mycket skickligt i sank. Det viktiga är inte att exportera för att inte importera. Det viktiga är att exportera för att bl a kunna importera. Den som kan köpa billigare det andra gör bättre skapar ett ekonomiskt handlingsutrymme åt sig själv och de sina.

Inte mycket tyder på att Adam Smith kunde ana den framtida industrialismens inverkan på miljön. Personligen tror jag att han önskat se ekonomiska incitament för grönt handlande, dvs spelregler på marknaden sådana att om de får verka kommer marknadsaktörerna själva se till att vi får mer av det vi vill ha också på det här området. Helt enkelt mer av ekologiskt hållbar produktion.

Men ingen kan få mig att tro att vi klarar oss utan publika regler som förbjuder utsläpp av ditt och datt i naturen, exempelvis i våra vattendrag. Det är varken ekonomiskt eller moraliskt hållbart att låta aktörer som inte bryr sig förstöra naturen, ty naturen har ett stort ekonomiskt värde.

Värdet av den reducerade regnskogen kan vi bara ana. Den är inte helt kartlagd. Det säger sig självt att detta icke kartlagda har ett ekonomiskt värde. Det tycks således rimligt att det är flera aktörer som bör gripa in för att hjälpa ifrågavarande länder att förhindra en skövling som verkligen kan punktera jordens lungor.

Vad libertarianerna däremot har rätt i är att tekniska innovationer kan göra, ja gör, att produktion som igår inte var lönsam eller ens möjlig idag är möjlig och kanske i morgon lönsam.

Ränta och ränta

Den som läser Koranen kan inte undgå att göra slutsatsen att Guds bok består av tre delar, åtminstone: GT, NT och Koranen (se också sura 95 i Koranen, inledningen).

Vill man finna en logik bakom detta är det naturligt att de araber som fick Koranen som ledstjärna höll sig till denna, läste alltså inte samman den med de andra delarna. Man såg kanske delarna som alternativa. På samma sätt har de andra religionernas folk gjort och skillnaden mellan delarna har blivit allt större på grund av metafysiska överbyggningar företrädarna för respektive religion, eller inriktning, gjort.

Då jag betraktar mig som en sökare efter Sanningen och då jag kommit till denna ståndpunkt med en utgångspunkt ur kristendomen kan jag inte låta bli att något reflektera kring Koranens ränteförbud. Strängt taget är detta ett förbud som genomsyrar hela Guds bok, alltså de tre delarna. (Det väsentliga med kristendomen såg jag aldrig vara läran om treenigheten utan vad Jesus sa om att vända andra kinden till m m.)

I Koranen sägs att Gud undervisar medelst liknelser. Vi kan inte säga att något är ränta bara för att det kallas ränta. Det saken gäller måste vara om det är ränta i den för tillfället avsedda meningen. En bankdirektör är exempelvis knappast tillfreds om en kund sjunger hymner till hans ära, menandes att detta är ränta på det tagna lånet. Bankdirektören vill att kunden ska betala en i kreditavtalet definierad ränta, i kronor och ören eller i någon annan angiven valuta.

Ett generellt ränteförbud kan knappast vara det gudomliga djupets avsikt för människors samlevnad. Begrunda följande:

En arbetslös man som har fru och barn har fått ett jobb i en storstad. För att kunna ta jobbet måste han ha en bostad. Den första tiden åker han tåg till staden för att kunna börja jobbet. Ibland går tåget inte på tider som passar. Mannen måste hyra en bil för att kunna ta sig till jobbet. Resan tar tid. Familjen blir lidande. Pappan retar sig på restiden. Han skulle vilja lära sin unge son några suror ur Koranen så att pojken kan få vad pappan kallar "en etisk ryggrad". Nu måste pappan istället köra bil eller åka tåg till jobbet. Detta kostar pengar. Reskostnaden (och restiden!) är ett pris för att kunna arbeta och få en inkomst.

Pappan erbjudes nu att köpa en lägenhet. Den ligger så nära hans nya arbetsplats att han kan gå till jobbet. Tar han en promenad ifrån ifrågavarande lägenhet kommer han till en moské där en mycket bildad imam undervisar.

För att kunna köpa lägenheten måste pappan låna pengar. Han kommer till slut fram till att han måste välja mellan ett lån som innebär att han betalar tre procent i ränta på det lånade beloppet. Han upplever detta alternativ som ekonomiskt attraktivt. Det andra alternativet innebär att han ska bli kompanjon med en rik man. Denne lånar ut pengar till pappan som ska arbeta tillsammans med långivaren tills att summan är återbetalad och därefter, om rörelsen utvecklats positivt, få en inkomst och alltså få inkomster ifrån två håll.

Om pappan tar ett lån mot ränta är han fri att ge sin son den utbildning och fostran han önskar. Han kan själv förkovra sig i moskén och han kan ge all sin yrkesmässiga kraft åt det nya jobbet. Väljs det andra alternativet måste andra ta hand om sonens fostran. Bor familjen kvar på det gamla stället (flytten blir alltså inte av) kommer sonens fostran att bli lidande och pengar kommer att läggas på resor istället för räntan.

Jag kan inte se det som att denna lilla boränta omfattas av ränteförbudet i Koranen.

Inte heller den som lånar ut under sådana förhållanden och som sedan gör goda saker med de pengar som intjänas lär bryta mot ränteförbudet. Om räntan är låg eller på andra sätt betraktas som rimlig och finns inbakad i ett paket som innebär a beautiful loan to Allah kan denna ränta inte vara att se som ränta enligt Koranen eller enligt de andra delarna av Guds bok, en bok som finns i Molnet och i Himlen, och som de skrivna varianterna är avtryck av.

En sökare efter Sanningen har att söka.