tisdag 28 oktober 2014

Anarkokapitalistiskt kaos

Det tycks nog vara en orealistisk tanke för många människor att avskaffa den offentliga sektorn. Men det finns trots allt en liten skara som vill just detta och med en sådan nit att man misstänker att det hela rör sig om en ploj, ett argumenterande reductio ad absurdum med avsikt att visa hur orimligt det är att tro på en fri ekonomi; underförstått, hur nödvändigt det är med röda lösningar.

Det kan dock vara en klok sak att utgå ifrån att libertarianerna menar allvar med att avskaffa staten, trots att det som gjorde att man kunde finna realism i tänkandet hos sådana tänkare som Robert Nozick och Ludwig von Mises försvinner utan en stat, en stat som också Adam Smith argumenterat för.

Det är en annan sak att den klassiska liberalismen inte menar att staten ska styra ekonomin. Detta tänkande måste ses mot merkantilismen som historisk bakgrund. Då merkantilt tankegods smugit sig in här och var och blandats med annat lika ekonomiskt skadligt är det självklart att mycket av den klassiska liberalismen är relevant än idag. Adam Smith var inte den förste som tänkte om ekonomi, men hans ansatts var i första hand vetenskaplig. Det var inte för att han önskade fri konkurrens på en marknad som han skrev som han gjorde, kan man åtminstone anta, utan för att han menade att de resultat vi vill att produktion och handel ska uppnå åt oss uppnås bäst om man låter företagandet och konkurrensen mellan olika aktörer vara hävstänger för att nå målen, exempelvis mat och andra nyttigheter att ställa på bordet.

Den merkantilistiska uppfattningen att ett land bör exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt sköt Adam Smith mycket skickligt i sank. Det viktiga är inte att exportera för att inte importera. Det viktiga är att exportera för att bl a kunna importera. Den som kan köpa billigare det andra gör bättre skapar ett ekonomiskt handlingsutrymme åt sig själv och de sina.

Inte mycket tyder på att Adam Smith kunde ana den framtida industrialismens inverkan på miljön. Personligen tror jag att han önskat se ekonomiska incitament för grönt handlande, dvs spelregler på marknaden sådana att om de får verka kommer marknadsaktörerna själva se till att vi får mer av det vi vill ha också på det här området. Helt enkelt mer av ekologiskt hållbar produktion.

Men ingen kan få mig att tro att vi klarar oss utan publika regler som förbjuder utsläpp av ditt och datt i naturen, exempelvis i våra vattendrag. Det är varken ekonomiskt eller moraliskt hållbart att låta aktörer som inte bryr sig förstöra naturen, ty naturen har ett stort ekonomiskt värde.

Värdet av den reducerade regnskogen kan vi bara ana. Den är inte helt kartlagd. Det säger sig självt att detta icke kartlagda har ett ekonomiskt värde. Det tycks således rimligt att det är flera aktörer som bör gripa in för att hjälpa ifrågavarande länder att förhindra en skövling som verkligen kan punktera jordens lungor.

Vad libertarianerna däremot har rätt i är att tekniska innovationer kan göra, ja gör, att produktion som igår inte var lönsam eller ens möjlig idag är möjlig och kanske i morgon lönsam.