Är det relevant i vår tid att tänka på Domens dag? Svaret är att så är fallet. Blott misstanken att vi inför en högre makt har att ansvara för vår jordiska gärning gör att vi har att fråga oss hur vi kan förändra oss själva medan vi lever för att få en frikännande dom på Domens dag, åtminstone slippa de värsta straffen.
Ska man förstå paradiset respektive helvetet som verkliga domäner eller är det fråga om bildspråk? Jag anser att det bästa svaret är att hålla öppet för både en bokstavlig och en bildlig tolkning. Vad vet vi om det hinsides? Tänk om verkligheten inte är konstruerad som vi trott?
Det ter sig alltså som om det finns två dömande instanser: 1) Vårt eget samvete i det här livet, och 2) en högre överprövande instans i ett (tänkt) hinsides rike/tillstånd.
Alla religioner tycks ha det gemensamt att de anbefaller människor att vid (1) döma sig till att bli motståndare till girighet, till att försöka gå en väg mot ett förstående tillstånd som visar solidaritet med medvarelserna och ytterst kärlek till dem, ibland uttryckt som Delens kärlek till Helheten. Som individens kärlek till Gud. Eller som Guds kärlek till sig själv via individerna. Alltså som att kärleken är så stor att den manifesterat sig som liv.
Personligen anser jag att vi vid (1) inte bara bör döma oss, om uttrycket tillåtes, till att bekämpa girigheten utan också till att kämpa för människors rätt att välja.
Det är i våra val vi förverkligar oss själva.
Således bör vi få välja mellan olika varor på en marknad och mellan olika tjänster på en marknad. Att vara emot girighet är ytterst samma sak som att vilja ge skolelever en rätt att välja sin egen utbildning, sin egen skola, för att på det viset växa mot ansvarstagande och social mognad.
