Ibland måste staten låna då den inte fått tillgång till skatteintäkterna. Dessa vet man ska komma så det blir inga problem att få lån.
Om sådana här lån för att lösa problem då inkomster och utgifter inte matchar varandra ska lösas utan traditionella banker, något den allt större skaran bankhatare tycks vilja, måste nya grepp till. Eller gamla. Sådana som använts då gruvarbetare inte fått betalt i fattiga länder. De får vänta kanske flera månader på att få sin lön. Då kan de inte konsumera annat än medelst små lån. Det är ett alternativ som stryper den ekonomiska tillväxten och förvandlar den till motsatsen.
Ska då staten sälja egendom? Kanske kan en och annan fastighet säljas. Men, nej, det lär ta tid! Pantsättas då?
Nej, pantsättning tycks inte heller bra.
Frågan är hur stort sparandet i JAK-medlemsbanken måste bli för att denna bank ska kunna bispringa staten i den prekära pekuniära situationen?
Jag låter läsaren besvara frågan!
Alternativet att utfärda obligationer kan inte vara ett alternativ som bankfienderna vill använda sig av. Det är ett alternativ som är nära förknippat med traditionell kreditgivning. Eller ska obligationer som kan köpas och säljas tillåtas?
Vad jag menar med min kritik mot bankfienderna är att de inte ser vad de traditionella bankerna gör bra och inte heller de brister som finns hos alternativen.
Själv tycker jag att det är konstigt att en enskild person kan ha tillgång till så mycket pengar att spekulera med att det överskrider medlen i en hedgefond! Varför ska man spekulera för att tjäna mer när man redan är rik och då det ekonomiska systemet kan råka i gungning till följd av spekulationen? Känner man till jaga-svansen-syndromet borde man akta sig för att ta för stora risker i det avseendet. Jag kan känslomässigt sympatisera med föreställningen att det vore bättre att tjäna pengar på att producera varor och tjänster i den reala ekonomin än att spekulera i upp- och nedgångar i värdepapper. Om utdelningen stiger på en aktie för att företaget producerat något som uppskattats av kunderna är det bra och i linje med vad man anger som marknadsekonomins förtjänster, att det bättre alternativet ska ta marknadsandelar ifrån det sämre. Kommer utfallet av handeln (utdelning + försäljningsintäkt) att öka till följd av att folk spekulerar i aktier och andra värdepapper och priserna därför stiger utan att man har klart för sig huruvida det finns en verklig grund för antagandet om en större avkastning, ja, då känns det som om tid kunde använts till något samhällsekonomiskt bättre. Dock är jag personligen av den övertygelsen att verkligheten alltid kommer i kapp spekulationen, dvs om inte värdet i den reala ekonomin motsvarar spekulationens omsättning av värdepapper så kommer en justering att ske den dag informationen om sakförhållandet spridits. Då kan dock mycket ha hänt redan.
Vi får väl tacka den "ekonomi-hackern" George Sorros för att ha visat oss att the economic man inte alltid är så speciellt rationell!
