Det förhållandet att de fyra evangelierna skiljer sig åt i vissa avgörande detaljer måste tolkas som att de inte ska förstås bokstavligt. Det är inte detaljerna som är det viktiga utan den djupare sanning berättelserna förmedlar.
Ett liknande resonemang bör man kunna föra angående motsägelser mellan religioner. Att det är samma kärna av sanning som uttryckts på olika sätt.
Ord som "uppståndelse" och "Himmel" kan därtill ha mer än en betydelse, läsas på olika sätt.
Efter att ha sett en övertygande film på youtube om att Jesus överlevde korsfästelsen styrks min uppfattning om att religionerna kan förstås på ett mindre mystiskt vis.Den mystiska dimensionen finns kvar. Det handlar alltså inte om att förneka att vi människor kan förenas med Gud. Men det handlar om att orden vi använder kan vara olika. Att vissa kanske säger "Det Ena" istället för Gud, andra "Alltet".
Ord som "Brahman" och "Atman" behöver inte ses som utslag av månggudadyrkan. De kan förstås som att man ser på det gudomliga ur vissa aspekter, aspekter som kan namnges. Det kan bli många gudar av detta om den som ägnar sig åt den religiösa praktiken inte observerar att det djupast rör en och samma gudom.
Ödmjukhet bör alltså uppvisas kring hur andra talar om religiösa föreställningar.
Skulle verkligen de flesta religionerna vara misstag och bara en sann och denna sanna då bokstavligt sann? Förstår man språket kommer man till en annan syn: att de kan vara sanna alla men ur olika synvinklar.
Exempelvis behöver vi inte se buddism och kristendom som oförenliga religioner. Den ovan omtalade dokumentären visade vad som måste tolkas som bevis på att Jesus varit i Indien mellan åren 14 och 29, åtminstone klara indicier. De tre vise männen var ifrån öst och de och deras skola har lärt Jesus vad han sedan förkunnade, mycket av det åtminstone. De står alltså för det som stoppats i huvudet. Huvudet är närmast himlen. Kashmir, dit filmen påstår att Jesus reste efter korsfästelsen, är ett land bland bergen, ett "himmelrike". Om det var från Indien de tre vise männen kom och om de har lärt upp Jesus och Jesus sedan återvänder dit är det klart att man kan säga att han "åkt till Himlen".
Att Jesus kan sägas ha återuppstått från de döda visade dokumentären trovärdigt genom hypotesen att den först pryglade och sedan korsfäste Jesus medvetslös togs ned från korset. Han var då vad man på den tiden uppfattade som död. Han togs om hand av Josef Arimatia och kom till medvetande. Denna religiösa tid har sett detta som ett Guds ingripande och naturligtvis kan man säga att det var så.
Den reinkarnation buddismen talar om måste man inte tolka som att vi får ett liv efter döden som ny människa e dyl (även om man kan göra klokt i att hålla öppet för eventualiteten). Man kan se det som att vårt medvetande transformeras, utvidgas, förvandlas. Att vi blir nya människor som individer och kollektivt. Att religionens roll är att föra oss till Himlen, dvs att utvidga "huvudets domäner". Att inte ta hänsyn till hjärtat vore huvudlöst.
Ovanstående visar att det finns ett sätt att förhålla sig till religionen som gör mysterierna begripliga och som är förenliga med fortsatt tro. Det är kanske vad vår tid behöver för att inte söndras av religiösa strider.
