Det tycks ha funnits en muslimsk medborgarlön under kalifen Ali ibn Abu Talibs tid. Varje torsdag fick muslimerna del av statsinkomsterna. Utbetalningen var lika för alla. Ali fick, trots att han var kalif, vid denna utdelning inte mer än andra, och slavar fick lika mycket som fria. Det gjordes ingen skillnad mellan araber, perser eller svarta.
Låt mig som stöd för det sagda citera ur boken "Peak of Eloquence, Nahjul Balagha", New York 2009:
"Imam Ali [...] was the first man who declared that a ruler´s share of income from the state was equal to that of any commoner." (Nahjul Balagha s. 265)
[Det som ska stå där punkterna nu finns mellan klamrar är den arabiska bokstaven ayn som här betyder något i stil med "peace and blessings be upon him".]
Den "share of income" det talas om här var alltså del av en utbetalning som inte var den enda inkomst folk hade. Militärer hade lön för det uppdrag de hade. Domare hade en fast lön sådan att de inte skulle frestas att ta emot mutor. Höga officerer var också gott avlönade för att förbli lojala. Bönder fick inkomst av att sälja grödor de producerade. Men varje torsdag fick de en utbetalning, en sorts medborgarlön, som åtminstone utgjorde ett välkommet bidrag till försörjningen.
"A principle of equal distribution of public money was introduced. For the first time, a system of weekly distribution was adopted. Every Thursday the accounts were closed and every Saturday started with fresh book of accounts." (Nahjul Balagha s. 266)
Ali ibn Abu Talib såg skatterna som ett medel och skattebetalarna som ett mål. Ett citat av hans egna ord visar detta:
"He [Ali] said, 'As far as the collection of land revenue is concerned, you must always keep in view the welfare of the taxpayer wich is primarily of more importance than the taxes themselves. And the actual taxable capacity of the people rests on the fertility quotient of the land. More attention should, therefore, be paid to the land fertility and the prosperity of the taxpayers than to the collection of revenues.'" (Nahjul Balagha s. 266)
Det upplevdes alltså som angeläget av Ali att öka jordens avkastning, något han själv rent praktiskt, fysiskt arbetade med innan han blev kalif: Genom att gräva brunnar för att skapa ett system med konstbevattning.
Vår okunskap om islamsk filosofi har, tror jag, fått ödesdigra konsekvenser. Den låsning som nu uppstått hade inte behövt bli fallet om folk tidigare fått kunskap om islam som en human politisk filosofi, en åskådning som ville förbättra människors levnadsvillkor och skapa rättvisa på jorden. (Visst finns det de som haft en annan tolkning eller tillämpning av islam, men just det förhållandet att man ej tagit fasta på den humana och liberala, givet tiden då åsikterna framfördes, har bäddat för icke-toleranta tillämpningar; men de värsta övergreppen har väl skett av människor som inte trott på religionen; så var också fallet med kristna korsfarare som inte var fromma kristna utan fått rollen som korsfarare för att de inte varit det och för att rädda livhanken.)
Jag tror att denna åskådning väl skulle kunna harmoniera med ett liberalt tänkande, därtill förankra ett sådant frihetligt och marknadsvänligt i en åskådning som värnar människan och de resurser på jorden hon lever utav.
Denna sammansmältning kanske är jordens framtid.
