Det har sagts på internet av bankfiender att egenintresset inte får kontrollera bankerna i en demokrati. Man gör gällande att det finns ett motsatsförhållande mellan demokrati och egenintresse.
Denna uppfattning är enligt min mening felaktig.
Hur ska vi kunna testa detta omdöme?
Jo, genom att fråga oss huruvida altruismen är demokratisk. Är det demokratiskt att vara altruistisk? Det är moraliskt gott att vara altruistisk. Det är fint att vara det. Människor som utför altruistiska handlingar är värda vårt beröm, vår uppskattning. Men påståendet att altruismen är demokratisk är ett utslag av att blanda samman saker och ting. Du kan vara altruistisk i en diktatur. Vårt behov av omtanke ifrån andra lär vara något som är förbundet med hur pass stora våra behov är. Visst har väl demokratier lyckats minska behoven av hjälp ifrån andra. Men det är inte för att människor varit altruistiska, snarare för att samhällena utöver att vara demokratier också varit marknadsekonomier.
Det är moraliskt gott med ett visst mått av egenintresse. Tänker man på sig själv behöver inte andra tänka på en. Om alla tänker på sig själva minskar gruppen som behöver stöd av andra. Det finns ingen motsättning mellan att bejaka egenintresse och att utföra altruistiska handlingar. Marknaden innebär att du tillgodoser andras behov genom att tillgodose dina egna.
Det är därför marknadsekonomier blivit de mest lyckade samhällena, samhällen med minst av fattigdom. De har låtit ömsesidigheten råda. Marknadens mekanismer har bejakats men man har garderat sig emot att den starke ska utnyttja den svage. Vi har fått rättsligt stöd åt arbetstagare, konsumenter, hyresgäster, arrendatorer m fl grupper.
Just förhållandet att en kreditgivare arbetar på en konkurrensutsatt marknad innebär att han inte ensam kan bestämma priset. Att han har att tillogodse sitt egenintresse innebär att ekonomiska medel handhaves på ett ansvarsfullt sätt. De kan inte bli föremål för slöseri eller improduktivt nyttjande som då det är en statlig instans som handhar medlen. Vi ska ju komma ihåg att en statlig bank eller en statlig fondstyrelse består av människor. Men då dessa människor handhar andras pengar, inte sina egna, kan de göra felsatsningar som står hela samhället dyrt.
Löntagarfonderna är ett varnande exempel på vad statliga banker kan innebära. Löntagarfonderna skulle få pengar, var det tänkt, av privata företag som gick bra. Löntagarfondens styrelse skulle sedan stödja företagande den ansåg det behjärtansvärt att stödja. Istället för en privat kreditgivare eller investerare skulle nu en löntagarfond med tvångsinförskaffade medel göra investeringen. Framstår inte detta för alla som klantigt, ja, ondskefullt? Vem tror idag att detta skulle leda till något annat än katastrof?
Jag föredrar privata banker som tänker på sitt egenintresse! Tänker de på sitt egenintresse måste de också tänka på allmänheten! På dig och mig!
