Redan då jag var ung fick jag höra av en man att "vi ska diskutera politik med dig". Det var alltså inte fråga om att sitta runt ett bord som jämlikar och utbyta åsikter. Syftet var bland annat att "vi ska knäcka dig politiskt".
Nå, nu är jag inte så särskilt intresserad av politik och är väl med i miljöpartiet de gröna mer som ett ställningstagande för framtiden, en sorts markering, än som en vilja att påverka något personligen. Att jag bloggar om olika saker beror på att vissa saker tagit upp mitt intresse. Något har skrivits eller sagts som jag vill korrigera på ett eller annat sätt.
Nu är frågan varför man reagerar med denna vilja.
Då jag skulle handla en bok på et loppis stod en man sidan om som föreföll bekant utan att jag kände igen honom. Han talade till en kvinna som kunde vara hans hustru men också en vän. Han menade på att de kunde köpa några glas trots att de var trasiga i kanten. Jag tittade instinktivt på glasen. Jag fann att det inte vore något vidare att sätta sådana glas till munnen, men paret i fråga verkade bestämda att de skulle köpa glasen. Den tejpade karaffen skulle de däremot inte bry sig om, kunde jag inte undgå att höra, trots att jag försökte låta bli.
Vad var nu detta? Något oskyldigt? Ja, det kan det ha varit. Men det kan också ha varit något helt annorlunda! Nämligen ett försök att hypnotisera mig. Då jag blickar på glasen fokuserar jag mitt medvetande på dem. Jag blir konfunderad. Det rör sig om hypnosis by confusion. Så får hypnotisören makt över sitt offer genom att dennes medvetande splittras upp. Man bibehåller ett mått av koncentration på att man står i en kö och ska köpa en bok, men en del av koncentrationen avledes, konfunderas, förvillas. Då kan den som kan hypnos manipulera med sitt utsedda offer.
Karl Johan Björkegren, en känd överläkare, sa: "Jag kan hypnotisera vem som helst!" Han utförde experiment som många funnit oetiska där han bevisar att han satt starka skeptiker i mycket djup hypnos.
Jag sätter hypnosförsöket av mig i samband med mitt bloggande och med vad som sagts tidigare om att "knäcka mig politiskt". Jag har inget politiskt program men det finns kanske en vilja att forma om mig.
Jag misstänker till vad! Att knäcka en politiskt innebär att avfärda ens uppfattning utan att behöva bekymra sig om sakfrågan. Här har vi orsaken till varför Bonniers alltid refuserat mig, trots att jag skrivit dikter som varit i klass, eller över, de som valts in i Svenska Akademien. Detta tystar man ner. Varför? Jo, man vill att jag ska fokusera på släkten Bonniers judiska ursprung, bara se att folk med detta ursprung refuserat mig, och inte se vad judiska köpmän gjort för Sverige, inte enbart inom bokbranschen utan generellt inom handeln. Det var dessa som förde varuhusen till Sverige. EPA hette ett varuhus startat av en judisk köpman. Tankegången var att sälja billigt till vanligt folk. Då jag var barn handlade vi där ofta. Också kläder som de också hade i viss utsträckning. Där köptes en tröja som blev min favorittröja, långt innan jag blev medveten om att många såg ner på "billiga kläder från EPA".
Nu har vi fått två liberala skribenter i tidningsvärlden som fått plötslig framgång. Wolodarski på DN och Silberstein på SvD. Varför? Jo, agendan är naturligtvis att dessa ska framstå som liberalismens agenter. Att det är judar som är den fria marknadens aktörer och försvarare. Det är inte jordbruksministern.
Det hade kanske varit klokt att låta dessa unga herrar, hur begåvade de än är, ha lite mer undanskymda positioner så att folk inte undrar varför de fått så plötslig framgång trots sin unga ålder. Det brukar vara lite äldre som blir chefredaktörer.
Nej, agendan är klar: De vill knäcka oss politiskt genom att göra oss till antisemiter. Sedan ska vi omedvetet dras vänsterut.
Som ett led i detta förvirringsarbete tycks man använda sig av påhittade identiteter på sociala medier som Facebook.
