Det är lätt att klaga på rika människor som är aktiva i ekonomin. Det visar inläggen på Internet med all tänkvärd tydlighet. Låt vara att jag personligen saknar all materiell rikedom, men förnuft saknar jag inte. Därför vill jag något nyansera den negativa bild som ges av människor som ibland kallas "finansbaroner", ibland "bankbaroner", antydandes att det är kapitalister av det slag som baserar sin affärsidé på att förse andra med kapital, inte på att tjäna pengar genom att producera varor och tjänster (av annat slag än att förse folk med krediter).
"Det är till finansbaronerna räntorna går. Det är denna grupp som tjänar pengar på att expandera ekonomin medelst skapandet av pengar ur luft." Så klagar de traditionella bankernas fiender.
Är det sant att finansbaronerna bara tjänar pengar på pengar?
Jag tror sanningen är en annan. Men sanningen fordrar att man gräver lite grand. Att man lämnar rummet för egna spekulationer - och frustrationer - för att besöka verkligheten och undersöka historien. Finner vi inte ett eller annat företag som producerat varor och tjänster i botten av det hela? Vi hade guldsmederna som lånade ut sitt överskott. Det finns alltid ett sådant överskott i botten.
Om du tjänar pengar på att låna ut pengar innebär det att du avstått ifrån att producera varor och tjänster i den reala . Det nära sambandet mellan den reala och den finansiella sektorn ligger i begreppet "tjänst", ty torghandlaren som säljer gurkor och tomater arbetar på sitt sätt i tjänstesektorn. Det är en tjänst han gör, att handla med gurkor och tomater som han själv eller annan odlat. Kan han inte använda det egna överskottet i rörelsen ber han att få låna en annans överskott.
Så har vissa blivit bra på att odla, andra på att handla, en tredje på att ge krediter. Det är tre aktörer med som står nära varandra. Som berikar varandra. När handlaren inte odlar egna grödor sker en specialisering. Denna ger både handlaren och odlarna större rikedom. Produktionen har effektiviserats.
Då en tredje aktör kommer in i bilden och lånar ut, inte pengar ur tomma intet, utan en del av handlarens eller odlarens framtida inkomster, så kommer effektiviteten att öka än mer. Handlaren kan skaffa större lokaler, utöka utbudet. Odlarna kan effektivisera sina odlingsmetoder eller köpa mer mark. En ökad avkastning ger större vinst.
Det finns en rationalitet i detta som bankfienderna missar. De ondgör sig över vad de kallar finansbaroner. Alltså folk som blivit framgångsrika inom det tredje av våra områden: kreditgivning. Men skulle dessa aktörer inte varit framgångsrika skulle inte de andra heller ha varit det. Då hade det inte blivit pengar till att rationalisera handel eller odlingstekniker. Transporten hade inte fört andra typer av grödor till oss. Utbudet hade blivit så begränsat att det inte hade kunnat föda befolkningen.
