Då man tar del av den senaste tidens tragiska händelser i Ukraina blir man betänksam över EU:s framtid. Det är inte bara det förhållandet att Ukraina har nära kontakter, historiskt sett, med Ryssland som gör det svårt att tänka sig Ukraina i EU. Också förhållandet att man i Ukraina har stora fascistiska partier, tydligen även i regeringen, gör en betänksam.
Ju större unionen blir desto större lär det interna motståndet mot den bli. Extema grupper kommer få större utrymme ty i vanlig anda kommer man osakligt vända sig mot EU utan att se vad EU ger exempelvis i form av lägre matpriser.
Både handel och kreditmarknad kan vinna saker på att det blir större konkurrens. Företag som arbetar över landsgränserna kommer säkert att välja bort den svenska valutan om bankfiendernas lögner får fortsätta undergräva folks tilltro till vårt pengasystem. Är man skeptisk till maktkoncentration, vilket man bör vara, bör man se fram emot att vi får större konkurrens till följd av horisontell integration, dvs att vi får aktörer ifrån andra EU-länder att bredda sin verksamhet. Kanske kan vi en dag få slippa Bonniers totala mediedominans just genom att aktörer ifrån andra EU-länder investerar i svenska tidningar och bokförlag. Detta ska inte ses som något riktat mot Bonniers gärning för Sverige. Det handlar om att bädda för ett större mått av frihet i framtiden.
De som vill ha Ukraina i EU kommer att behöva leva med ett provocerat Ryssland i framtiden.
Den naturliga utvidgningen av EU är väl på Balkan så att unionen får en enhetlig gräns.
Själv har jag inget emot att Turkiet går med i EU om turkarna vill och EU:s folk vill OCH man inom Turkiet vill ha ett frihetligt samhälle med respekt för olika gruppers rättigheter och integritet, dvs en acceptans av det moderna samhället. Dock finns det även här en uppenbar risk att man bygger in en konflikt i unionen, en konflikt man inte klarar då EU:s kritiker här får något att opponera emot som EU inte lär ha den pedagogiska förmågan att hantera.
Traditionen har att söka sig en roll i det moderna samhället, en roll som innebär att man förlikar sig med tanken på att andra människor väljer bort traditionen. Det ska väl inte vara ett tvång att upprätthålla en vana bara för att mamma och pappa har gillat den!?
När ska mänskligheten komma till den nivå där man accepterar andra människors val?
