Det finns folk som vänder sig mot marknadsekonomin då de djupt ogillar girighet. Det är lätt att förstå att folk ogillar ett extremt egoistiskt beteende. Vår värld har många problem. Många lider nöd. Den som i det läget bara tänker på sig själv provocerar vanligt folk. För att inte tala om de fattiga.
Dock är det så bra ordnat med marknadsekonomin att altruism lönar sig. Vi ser många förmögna handla gott med sina pengar. De förräntar sin good will på det viset. Detta är en tillgång som ska bokföras på balansräkningens tillgångssida, inte minst i metaforisk mening.
Religiösa organisationer, sufis, kristna och det moraliska samtalet man och man emellan utgör en social regulator, motverkar alltför provocerande former av egoism. Dock kommer vi aldrig att kunna få en ordning där egoismen inte visar sig. Den är en del av den mänskliga naturen. Det är en kraft vi måste tämja. Ska kraften tas tillvara går det inte att använda sig av förtryck. Då går mycket energi bort ur systemet. Det är genom att stimulera den goda sidan hos folk vi får gott beteende, annars blir det lätt motsatsen.
Men folk slutar väl inte att baka och laga mat bara för att det finns frossare! Det gäller att påtala riskerna med hälsovådligt leverne. Frosseri är inte bra för hälsan.
Det gäller också att verka för upplysning så att folk inte bakar och lagar mat som inte är bra av okunskap. Den som lagar en fet sås ska veta vad hon gör i mer än en mening.
Marknaden är en bra plats för att baka ekonomiska bakverk. Det går inte att vända sig emot den utan att vända sig mot välfärdens grund. Marknaden måste vara en plats som arbetar för människors skull, inte mot dem. Det gäller alltså att söka kunskap om hur systemet fungerar och sedan justera variablerna på ett sådant sätt att utfallet blir en kaka som både är god och nyttig.
Tänk på alla dessa bankfiender som alltså är bakfiender! De vill inte ha jäst i degen!
Det är inte en självklarhet att bröd som fallit samman i ugnen är det som smakar bäst!
