Det skrivs och rapporteras om våldtäkter och överfall. Om ett allmänt moraliskt sönderfall. Det tycks som om den sociala ordningen ej längre fungerar. Frågan är hur länge till det ska kunna vara nattöppet om dessa tendenser håller i sig. Föräldrar har mist greppet om sina barn. Äktenskapen håller inte längre speciellt länge. Barnen åker in och ut ur fosterhemsplaceringar. Misshandel, våldtäkt, övergrepp, hån och förtryck blir en vardag, den hårda form som uppenbarat sig i vad vissa kallat "lössläppthetens kölvatten".
Äktenskapsåldern blir allt högre. Allt senare flyttar ungdomen hemifrån. Trångboddheten ökar till följd av bostadsbristen.
Det konstiga är inte att våld och olyckor äger rum. Det konstiga är att det inte blivit mer av den varan.
Hur länge ska ungdomar hållas i ett tillstånd som om de vore barn? Ska de hela livet förvägras att göra ett handtag? Och därtill beskyllas för att vara lata?
Att något här gått fel måste man tydligen vara politiker för att inte fatta!
