Jag äger inte mycket. Några böcker, en laptop, några stolar, två bord, några tavlor. Det är allt.
Det är blott indirekt nytta jag har av att försvara bankerna och marknaden emot dess fiender. Får dessa bank- och marknadsfiender sin vilja igenom blir skadorna på samhällsbygget betydande. Som samhällsmedborgare känner man ett visst ansvar.
Men är det bara okunskap eller en snedvriden god vilja som ligger bakom att folk attackerar bankerna och företagen? Det kan ligga annat bakom. Pengar. Att likt de medelklassfolk som behärskar bokförlagen sprida en röd fernissa över sig så att den egna förmögenheten inte syns. Hettar det till får argumentsationen inte bara en marknadsfientlig inriktning. Den blir direkt antisemitisk. Allt detta för att vara, som man tror, en bred massa till lags. Det är tydligen angeläget för vissa med pengar att sjunga högt och dansa vackert för de som samlas för att kritisera skapandet av pengar. Kanske en och annan som just har pengar tycker att det börjar bli besvärande, att det är bättre att inte bara stämma in i klagokörens toner utan att sjunga högst av alla.
Trots att judarna väl inte längre finns kvar inom judendomen och de judiska familjerna försvenskats skuldbeläggs människor som är mörka. Nidbilder som skulle föreställa en mr Goldman visade en person med mörkt skägg, stor näsa och stora utstående ögon. Den verkliga bilden var en annan. Den föreställer en ljushårig person (ser mer ut att vara brittisk än orientalisk; liknar en britt, liknar inte alls någon från Orienten). Så är det på område efter område. De mörka finns inte kvar. De har ersatts. Nu finns där andra. Sådana som liknar värdfolket och som gör så för att de blandats upp med dem. Men de antisemtiska föreställningarna finns kvar. Och det är inte nidbilder av folk som liknar värdfolket som tas fram för att styra folkhavet.
Är det så en demokrati ska skötas? Att de som talar mest om ekonomi är de som begriper minst? Att man tar fram argumentum ad hominem istället för att hålla sig till sak?
Det må vara hänt att judarna ägt banker, ägnat sig åt kreditverksamhet. Frågan bör vara om detta varit bra. Vilka som gagnats av av få främmande kapital.
Någon på en bankkritisk sida menade att Rotschild styrde alla centralbanker utom de i Nordkorea och Afghanistan. Ja, där har ni två exempel på den katastrof som väntar om kapitalets fiender får lov att sätta samhället i brand! Då kommer det snart inte finnas något välstånd längre. Då skapas inte nya pengar medelst krediter. Då investerar inte storbolagen i Sverige. De tar bort sitt kapital härifrån. Då höjs bolagsskatten. Ännu fler bolag försvinner. Arbetslösheten blir större och större. Hatet sprids. Demonstrationer hålles. Motdemonstrationer också. Förtvivlan skriks ut på gator och torg. Våldets kräfta tuggar sig allt djupare in i samhällsköttet. Krig står för dörren...
Det kan snart vara för sent om folk inte tar varning och undviker de som hetsar mot det kapital vi är beroende av för så mycket. De som inte bara tycker att nyliberalismen är fel utan också socialdemokrater och miljöpartister.
På en fri marknad (men obs: allt är inte tillåtet!) med konkurrens och som har goda villkor för det egna kapitalet kommer det bli möjligt för etniska svenskar, invandrare med danskt eller norskt påbrå, eller tyskt eller iranskt eller arabiskt m m att sätta igång med en kreditverksamhet. Det är hur aktörerna svarar på utbud och efterfrågan som avgör vilka som lyckas bra och vilka som lyckas mindre bra. Olika alternativ bör finnas. Också alternativ som lanserar sig som räntefria.
Den som agerar med framgång på marknaden agerar inte bara för sin egen fördel. De tjänar också andra. De går också andras ärenden. Det är inte bara judar som äger banker. Det är inte bara judar som får lån av bank.
Ska det demokratiska samhället få malas sönder av okunskap och illvilja istället för att de kreativa krafterna får kanaliseras i gynnsamma banor, gagneliga för alla?
