För alla som älskar poesi vill jag varmt rekommendera Lars Gustafssons sonetter. Enligt min mening vore sonett XXVIII tillräcklig för att ge skalden en plats i både Svenska Akademiens och i diktälskarnas hjärta. Den första strofen lyder (så att ni vet vilken dikt jag talar om):
"Det kommer sent. Det hade långt att gå.
Det har väl inget namn men kallas sorg.
En knuten näve är en bräcklig korg
av spröda fingerben, och att förstå"
Sedan fortsätter dikten formriktigt med tre strofer till. Jag ska inte diskutera innehållet, bara påtala att Lars Gustafsson inte bara skrivit sådana här formsköna dikter, med djup i, utan också fri vers där ofta filosofiska tankegångar eller plötsliga oväntade insikter blixtrar till. Få ord nyttjas för att måla upp ett brett panorama av föreställningar. Olika former används för dikten.
Lars Gustafsson är inte bara poet. Han är också romanförfattare och filosof. Han har disputerat på en avhandling i språkfilosofi. Flera romaner har uppmärksammats utomlands, älskats av människor som talar ett annat språk. Exempelvis "En biodlares död". Det finns tankegångar i romanerna. Det är en sida av hans författarskap jag ännu inte hunnit bekanta mig med mer ingående, men det jag läst är tillräckligt för att bilden av en författare som vet vad han gör ska framträda.
Utöver att vara poet, romanförfattare och filosof har Lars Gustafsson gjort sig känd som liberal debattör. Och det är väl här skon klämmer för Svenska Akademien. Hade det varit i Frankrike Lars Gustafsson verkat, med franska som språk, hade han självklart varit en medlem av Franska Akademien. Man hade uppskattat att han hade en åskådning och inte krävt att han ska tycka likadant som alla andra.
Den inställningen finns inte i Sverige. Här ska alla tycka likadant och sitta och hålla med varandra. En liten grupp vänsterintellektuella håller landet mentalt i ett fast grepp.De har medelklassbakgrund. De tycks livrädda för folk med andra åsikter. Dyker sådana ändå upp dröjer det inte förrän marxisterna sätter igång med övningar i hajlandets obskyra konst. Ja, det är ju ingen verklig konst utan snarare en anti-konst.
Det är anti-konst Svenska Akademien ägnar sig åt då de inte väljer in en så klar kandidat som Lars Gustafsson. Istället har man valt in...(nå, vi stoppar här!)
Vad vilja Svenska Akademien? Det är ju klart att det är något som akademin önskar åstadkomma med sina val, både att välja in och att stänga ute.
Det är som då Swedbank inte tar emot växelpengar ifrån handeln. De vill något med detta. De vill ha fler kortbetalningar i handeln, göra det svårare att använda sedlar och mynt. Denna hantering får andra aktörer ta hand om. Kanske Swedbank vill strama upp sin verksamhet, inte tjäna alla utan en mindre mängd än förut i tron att banken kan bli bättre på det viset. Agendan tycks klar. Gillar man den inte får man välja en annan aktör. Kanske en annan bank eller alternativ till bankerna.
Vilka alternativ finns det till Svenska Akademien? Vad är det för mandat de förfuskar?
Det är beklagligt att man inte kommit till den mognadsnivå där man gläds åt skillnader istället för att motarbeta dem.
