I det andliga sökandet, dvs vägen för att utveckla självet, inte egot, möter man uppfattningen att man med "Himmel" menar inte bara ett transcendent rike utan tänkandet. Genom att exempelvis recitera heliga texter lyfter man detta tänkande till högre och ädlare oktaver. Som om den psykiska energin som finns i hjärnan och hela tiden nyproduceras i hjärnbarken förs upp till de övre lagren i hjärnan. En rofylld känsla uppstår. En väg har beträtts som leder, om den fullföljs stegvis och målmedvetet, till den förening med Gud som mystikerna talar om.
Vissa väljer att se Jesus som Gud personifierad. Vad kan detta vara om inte ett tänkande à la sufin för att föra oss närmare detta enande med Gud, påtalandes det förhållande att Gud finns i oss alla och att det är i hjärnan som en öppning till det gudomliga finns - vilket naturligtvis förutsätter att hjärtat med ödmjukandets konst öppnat denna så viktiga port!
Det heliga blir i samhället betrampat på många olika sätt. Inte bara att världsliga, materiella angelägenheter får oss att tänka på sådant som inte höjer tillståndet i hjärnan, utan kanske bidrar till motsatsen. Också det förhållandet att olika religiösa inriktningar strider mot varandra för oss bort i från det heliga. Att bruka våld för att strida för en religiös angelägenhet bara för att man inte accepterar en annan andlig yttring gör en bedrövad till sinnet. Den gemensamma kärnan hos religionerna är vad som borde spela någon roll. Och denna gemensamma kärna är strängt taget också en gemensam kärna för övrigt moraliskt tänkande. Stämmer religionernas yttranden kommer ju sanningen till stora delar att finnas hos oss som en potential vi ska väcka upp. Läsandet av religiösa texter kan väcka upp denna sanning.
Att läsa religiösa texter räcker emellertid inte. Det fordras också att man utöver de andliga insikterna får erfarenheter och kunskaper om det externa. Om hur vi kan få jorden att grönska. Hur vi kan återanvända avfall så att sopor förvandlas till ekonomiskt värdefulla resurser.
Den djupare inre kärleken, den som överskrider det egna jaget och omfamnar allt, har inget att göra med hat mot banker och företagande. Att vända sig emot egoism och utnyttjande av andra, att vända sig emot nonchalans och dåligt uppförande, det är en sak som inte måste innebära att man stryper framtida kapitalförsörjning.
Det finns många personer som har goda kunskaper i ekonomi, och det finns många som har goda kunskaper i ekologi. Synd att inte fler har kunskaper om båda områdena. En ekonomi som innehåller styrinstrument för att aktörernas handlande ska bidra till en bättre hushållning med jordens resurser är vad vår värld behöver. Att de som äger företag som sysslar med fossil bränsleproduktion och distribution investerar i miljövänliga alternativ, både för att öka inslaget av det gröna och för att minska bubblor som beror på att pengar, inte minst pensionsfonders pengar, investerat i gårdagens lösningar, inte morgondagens i samma utsträckning, med följd att värdena kommer att gå ner på dessa företag då den fossila produktionen minskar. Detta är alltså något som bolagen själva kan undvika genom att bredda sig. Intuitivt tycker man ju att det ligger i de fossila bränsleföretagens intresse att göra det. De älskar väl inte olja och kol så mycket att de inte kan tänka sig andra källor för sin energiproduktion? Jag hoppas att de älskar pengar mer och därför väljer att tänka långsiktigt och strategiskt. Att staterna måste hjälpa till tycks givet. En situation sådan som fångarnas dilemma vill vi inte ha. Genom att så att säga vikta variablerna i marknadsekonomin kan staterna göra, och gör väl så i viss mindre utsträckning redan, så att marknaden tror att de fossila resurserna finns i mindre utsträckning än de verkligen finns. Det ger företagen större marginaler och får resurserna att räcka längre samtidigt som kapital skapas som kan föras över till den miljövänliga sektorn. För detta arbete fordras alltså välvilliga marknadsaktörer som svarar på signaler, stater som hjälper till i detta OCH banker som kan skapa pengar "ur tomma intet". De inkomster som morgondagens energiproduktion med säkerhet ger (då vi ju behöver energi) går då åt att betala tillbaka lånen, vilket betyder att vi inte behöver anstränga dagens ekonomi med alla de kostnader som är att relatera till en framtida energiförbrukning.
Men så länge det andliga tänkandet inte trängt igenom det yttre religiösa bokstavsskalet vågar man väl inte drömma om större förändringar av det mänskliga sinnelaget. Molnen i vår egen inre himmel skingras inte om vi ej förmår nå djupet. Når vi inte djupet förmår vi inte överblicka marknaden. Då ser vi inte att den utgör ett medel och inte ett mål i sig. Och vi lär inte se vad värdefullt marknaden kan uträtta då dess mekanismer förmår folk att uträtta ett arbete både sig själva och andra till gagn.
