På Facebook har en grupp bildats som säger nej till privata högskolor och universitet. Man tycks inte endast vara emot en privatisering av redan existerande statliga högskolor och universitet. Det är en mer principiell fientlighet än så. Man är emot att det finns privata högskolor och universitet överhuvudtaget.
En fråga som inställer sig är naturligtvis: Varför?
Det är en sak att vara skeptisk till en privatisering av exempelvis Lunds universitet eller av Handelshögskolan i Stockholm. Vem, eller vilka, skulle kunna köpa dem? En helt annan att principiellt säga nej till privata alternativ inom den högre utbildningen.
Utbildningsminister Jan Björklund sägs vilja skapa fristående högskolestiftelser. Betyder detta, om förslaget blir verklighet, att de anställda förlorar sina jobb? Kommer inte medel att föras över till dessa stiftelser som väl motsvarar vad de får idag?
Ska universiteten omvandlas till högskolestiftelser måste det finnas klara skäl bakom detta. I annat fall är det en reform för reformens egen skull. Fria högskolestiftelser blir inte privata. De blir väl snarast "fristående statliga högskolestiftelser", eftersom det lär vara statliga pengar i dem.
Att omvandla universitet och högskolor till stiftelser kanske har sina poänger. Det är en sak jag inte kan ta ställning till, är helt enkelt inte tillräckligt insatt. Dock måste jag hävda att det är fel att vända sig emot bildandet av privata högskolor och universitet. Det är inte bara fel att säga nej till dessa alternativ. Det vore bra om de dök upp. Också för de statliga universiteten och högskolorna.
Tar vi ämnen som historia och filosofi är det inte tillräckligt att använda vad som kan kallas intersubjektiva vetenskapliga metoder, alltså sträva efter att presentera fakta på ett så objektivt sätt som möjligt. Det gäller också vilket urval man gör. Vilken historia är det man berättar? Vad är det för filosofi man traderar till den yngre generationen?
Efter att ha studerat lite grand, både historia och filosofi, vid Lunds universitet och sedan breddat mig genom att läsa historia och filosofi för nöjes skull har jag kommit i kontakt med sådant som kunde ha varit en del av kursplanen i historia eller filosofi men som inte är det. Det finns någon som bestämt vad som ska läras ut och vad man ska tiga om. Detta förmedlar ett alltför snävt perspektiv till studenterna.
Om privata krafter skjuter till kapital till en stiftelse eller ett bolag för att sedan sälja denna alternativa kunskap till studenterna borde följden bli inte bara att ett alternativ finns till vad man idag lär ut utan också att den som är intresserad kan ta kurser av olika högskolor, kanske några via nätet, och då få en bredare och djupare kompetens än den som statens skolor lär ut.
En fråga är naturligtvis vad som ska vara studiemedelsberättigade kurser. Den dag en basinkomst införts kommer en mer värderingsfri inställning vara möjlig. Då bör inte en kunskap sägas vara sann och en annan tigas ihjäl. Då har man nått den högre nivå, den nivå som innebär att medborgarna har en grundläggande försäkring med innebörd att de blir försörjda och sedan på denna grund fritt kan välja mellan olika alternativ, där det inte är staten utan studenter och aktörer som bestämmer utbudet och innehållet i kurserna.
Kanske kan man tänka sig att en lägre terminsavgift tas ut om detta skulle fordras för att en basinkomst ska kunna genomföras. Men tänker vi oss en framtid där robotar och datorer tagit över mycket av produktionen borde de pengar som tjänas in där distribueras till allmänheten så att folkets efterfrågepreferenser kan upprätthållas. Robotarna har så att säga fått arbetarnas lön och kommer tekniken göra en produktion möjlig som ger oss vad vi behöver borde det ekonomiska systemet utformas så att det skapar största möjliga frihet åt de enskilda. Sannolikt kommer nätkurser att upplevas eller vara gratis. Ska studenten fysiskt sitta i klassen kanske en avgift tas ut. Lokaler ska trots allt uppvärmas. Dessa kostnader måste täckas och det går inte att bara hux flux säga att man vill ha basinkomst utan att ange vägar för att finansiera denna reform.
Datamodeller och -simuleringar fodras naturligtvis för att visa hur ett system med basinkomst skulle kunna fungera. När det är infört har en grund för verklig frihet lagts. En frihet som alltså är möjlig för människan, men kanske inte just nu i den tid vi lever i. När grundtryggheten och grundfriheten lagts är tiden mogen att skapa en verklig akademisk frihet.
Gör inte studenterna till slavar!
