Förslaget om att införa en Tobinskatt verkar lockande på många. Jag måste erkänna att jag då och då frestats av möjligheten att få in pengar till gagneliga ändamål medelst en beskattning på valutaväxling och finansiella transaktioner. Tanken att folk med pengar istället för att handla med värdepapper ges ekonomiska incitament att investera i den s k reala ekonomin är lockande.
Dock inställer sig en del frågor!
Om en skatt läggs på finansiella transaktioner och växling lägger man en kostnad på banker och andra inblandade aktörer. Sannolikheten att dessa kommer att övervältra denna kostnad på andra, till syvende og sidst allmänheten, är hög. Är inte själva tankegången bakom Riksbankens diskontohöjningar att bankerna ska följa efter, höja räntorna och därmed minska efterfrågan på bankernas krediter?
En skatt på finansiella transaktioner kommer att göra den finansiella transaktionen mindre lönsam. Vad blir då följden? Är inte den logiska följden en prissänkning? Det stegrade priset till följd av övervältringen, som drabbar konsumenterna, resulterar i ett lägre pris. Då kommer handeln att kunna öka igen. På ekonomiska: Inget annat har hänt än att man flyttat på utbud-efterfrågekurvan!
Hur blir det med Riksbankens oberoende om aktiviteter som har med valutan att göra ska kunna få ett ändrat pris till följd av en Tobinskatt som påläggs av andra?
Tankegången att Tobinskatten ska hålla tillbaka en valuta och på det viset minska flödet fram och tillbaka mellan olika valutaområden torde vara felaktig. Vad som händer då Tobinskatten införs är att det blir dyrare för aktörer att växla pengar. Valutaskillnaden blir mindre om vi ser det ifrån den starka valutans horisont. Den blir större om det är den svagare valutan som ska växla till den starkare.
Vad blir följden av detta? Följden lär inte bli annan än att den svagare valutan blir ännu svagare. Det rika landet kommer på det viset återfå sin valutaskillnad. Det blir åter möjligt att flytta ut medel för investeringar i andra valutaområden. Det ekonomiskt svagare landets valuta får vänta tills dessa investeringar gjort landet starkare innan det återfått valutaskillnaden som fanns innan Tobinskatten.
Tobinskatten lär vara improduktiv, rent av stridande mot sitt eget ändamål. Om den svagare valutan sjunker än mer så att det nu inte blir dyrare att agera över gränsen än innan Tobinskatten, ja då är Tobinskatten inte längre ett hinder för rika länder. Den lär blir det för fattiga länder. Deras import blir dyrare.
En skatt på värdepapper kan te sig som en inkomstkälla för staten. Men situationen är likadan här. Kommer skatten att ha en effekt kommer en justering att ske. Kommer man inte ha råd att handla lika mycket som förut lär priset sjunka. Då kan man handla mer igen.
Vi ser hur trubbigt skatteinstrumentet är då det gäller att styra aktörerna till den önskade aktiviteten!
Därtill finns det redan en skatt på vinster vid försäljning av aktier och andra värdepapper.
Det man önskar, att få kapital till den reala ekonomin, lär inte bli verklighet av att man lägger skatter på finansiella transaktioner och valutaväxling. Vill vi att bankernas roll ska minska önskar vi säkert att Drakarnas ska öka. "Drakar", små och stora, eller rättare sagt stora och större, är aktörer med riskvilligt kapital, aktörer som är beredda att satsa detta kapital i bolagsbildning tillsammans med personer som har goda idéer men ont om pengar. (Namnet "Drakar" är efter ett teveprogram.)
Sanningen är ju att bankerna inte är så negativa som vi menar. De öser inte kapital över marknaden, krediter som aktörerna sedan inte kan betala. Många har behov av kapital men nekas lån av bank. Deras projekt bedöms som osäkra då de inte har eget kapital.
Ska du få lån, alltså främmande kapital, behöver du ha ett eget kapital. Har du idéer som är bra men saknar pengar måste du bilda ett bolag tillsammans med någon som har kapital.
En liten justering av Riksbankens diskonto gör lånen i bank dyrare. En liten justering av bolagsskatten nedåt skulle kunna göra dem billigare. Genom att mängden Drakar då skulle kunna öka kommer kreditvärdigheten att öka. Många tekniska lösningar i det lilla, som tillsammans skulle kunna ha en ofantlig effekt, kan bli verklighet om mängden eget kapital kan öka. Då kommer det egna kapitalet att dra till sig en mindre mängd främmande kapital, dvs pengar som "skapas av bankerna ur tomma intet", som bankfienderna säger. Vi får av dessa källor, eget och främmande kapital och nya idéer, ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska tillväxten innebär fler beskattningsbara transaktioner, fler sysselsatta, färre arbetslösa.
Varför kan inte Attack och andra vira en palestinasjal runt halsen och gå ut och propagera för dessa idéer? Är de rädda för en bättre värld?
