Då man talar om jämlikhet är det viktigt att ange under vilka förutsättningar resonemanget gäller. I annat fall får man intryck av att en del vill ha ett jämlikt samhälle under vilka förutsättningar som helst. De ser alltså hellre att alla är fattiga och lever likadant framför att några är rikare och andra är mindre rika.
Det sistnämnda fallet kan vi kalla för Jämlikhet II, alltså då det finns en skillnad innebärandes att vissa får bli rikare än andra.Man önskar ett jämlikt sanhälle, men man vill inte att alla ska leva likadant om priset blir fattigdom åt alla (med en massa konflikter till följd).
Ska vi därtill kombinera jämlikhet med frihet torde vi binda oss vid Jämlikhet II. Friheten innebär ju att folk får göra olika val. Kalle vill kanske hemskt gärna lära sig spela gitarr. Kanske älskar han instrumentet och drömmer om att få spela in musik och göra konserter inför fullstatta musikhallar.
Är det du som ska säga till honom att sluta drömma?
Kanske om du är hans pappa och han uppenbarligen saknar känsla för toner.
I ett fritt samhälle torde vi få låta Kalle göra sitt val, även om han materiellt sett blir fattigare än vad han hade behövt bli, dvs han kunde ha utfört ett annat val, ett val med större materiell levnadsstandard som följd. Men är det materiella allt?
Så länge man får sina grundläggande behov tillgodosedda borde det vara möjligt att leva efter andra kriterier än de materiella. Inte minst skulle detta kunna hålla nere miljöskulden.
Vissa vänder sig emot att en liten grupp människor äger mycket. Man vill ändra på detta.
Skulle det bli bättre för vanligt folk om de som ägde företag som gav oss kläder, livsmedel, kapitalvaror, resor m m blev fattigare? Har inte den lilla gruppens rikedom sin grund i att många människor berikats av deras tjänster? Om nu den lilla gruppen som berikat den stora på prisvärda varor och tjänster ska bli fattigare, kommer inte detta slå tillbaka mot den stora gruppen så att den också blir fattigare?
Jämlikhet I, dvs en jämlikhet av det slaget att ingen ska vara rikare eller fattigare än andra, tycks alltså innebära ett fattigare och ofriare samhälle.
Om samhället blir fattigare och penningmängden krymper, kommer de stora lyxvillorna då också att krympa? Sanningen är väl att priset på dem kommer att falla. Att folk kommer att bo i dem. Blir fattigdomen stor och energipriset högt får de väl sluta värma upp vissa rum, bära raggsockar om vintern eller kanske förse rummen med lägre innertak. Men husen kommer nog att stå kvar. Den grundläggande skillnaden, eller orättvisan, i boende kommer alltså att finnas kvar, även sedan man försökt få Jämlikhet I att bli verklighet.
Det är bättre att acceptera Jämlikhet II och sedan belöna altruistiskt tänkande och ett handlande som innebär att aktören inte försöker maximera sin vinst (efter eget val). Självklart ska en samhällelig grund finnas, stadfäst i lag, men utöver denna grund bör det finnas ett utrymme för de som lyckats att agera och för människor att sluta sig samman i organisationer för att uppnå mål.
Vi kan ju konstatera att det Mattecentrum som bildats nyligen och som ger gratis läxhjälp är ett företag av typen social entrepenör. Det är en organisation som lyckats få kapital av det privatägda näringslivet för att ge läxhjälp.
Näringslivet ägnar sig inte bara åt att tjäna pengar. Det finns annat som görs också, exempelvis att göra det möjligt för folk att blogga gratis. Där ser vi vad friheten kan innebära: att man inte bara tjänar pengar utan också människor, och andra ändamål, eftersom man gjort insikten att den som bara tänker på sig själv kommer att svikas av andra.
