De som vänder sig emot ränta borde, för att vara konsekventa, vända sig emot oskälig ränta. Räntan är ju något fundamentalt i ekonomin och förstår vi pengar som abstraherade bytesvärden inser vi att räntan är ett pris för att köpa sig bytesförmåga.
Det centrala borde alltså vara vad man använder denna bytesförmåga till. Är man emot rusmedel ska man alltså inte köpa starka drycker för pengarna, än mindre tjäna pengar på att producera sådana. Den förkastliga vinsten borde alltså vara att tjäna pengar på att producera och sälja rusmedel eller något annat som man håller som förbjudet, inte att nyttja den köpta bytesförmågan till att köpa en traktor. Detta köp kommer ju förbättra resultatet och köpet hade inte gjorts om inte lantbrukaren haft detta i åtanke, att traktorn ska göra det möjligt för honom att öka produktionen och tjäna mer pengar så att han kan betala av lån plus ränta.
Banken hade inte beviljat lånet om inte 1) det bedöms sannolikt att produktion och förtjänst kommer att öka och 2) säkerhet för lånet ställs (pant i fast egendom, hypotek i rörelsen eller varför inte traktorn själv).
Skulle verkligen islams grundare ha menat att ett lån för att skaffa mat åt umma, alltså församlingen av troende, skulle vara förbjudet? Långivaren tjänar inte pengar på att låna ut pengar. Långivaren tjänar pengar på att låntagarens resultat blir bättre. Det kan ses som ett slags joint venture där banken är passiv deltagare med en fastställd lägre ränta som sin förtjänst.
Den som skjuter till pengar i en annans projekt vill få avkastning för pengarna. Vilka ord man än använder är vinsten investerarens ränta.
Vi kan ta ett annat exempel för att illustrera ränteförbudets konsekvenser:
JAK-medlemsbanken presenterar sig som ett räntefritt alternativ. Man kan tycka att detta är bra. Det låter bra. Men är det bra? Vi bör tänka efter och begrunda vad det handlar om!
Du kan låna av JAK-medlemsbank om du också sparar i banken. För att få ett lån idag förbinder du dig att betala tillbaka lånet men också att spara i banken. Det du sparar lånar JAK-medlemsbanken ut till andra. Du får inte ränta på ditt sparande.
Man kan tycka att det är okej. Lånet du tog var ju utan ränta.
Men den som behöver låna idag har inte tid att först spara i några år. Då kan hon istället använda sina egna pengar, tagna ur spargrisen, istället för att först spara hos JAK. Nej, du lånar för att du behöver pengar just då.
En följd blir att när du köpt vad du ska med ditt räntefria lån har du ingått ett avtal som förpliktar dig att spara, kanske under flera år. Under denna tid då du sparar utan att få ränta kommer dina sparade medel att bli mindre och mindre värda till följd av inflationen. Även om inflationen är låg, säg två procent, så innebär detta att din sparade hundralapp bara är värd 98 kronor. Är det bara en hundralapp du sparat? Är det bara ett år du sparar den?
Vi ser att detta sparande inte ter sig särskilt attraktivt. Man kan till och med hävda att det inte är sparande. Det är något annat: förvarande!
