Detta är en fortsättning på ett tidigare publicerat inlägg!
Psykologiska förväntningar har stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Hur blir det då om vi alla får en basinkomst på låt oss säga 10 000 kronor i månaden?
Att denna delvis finansieras med en allmän lönesänkning på motsvarande belopp tycks vara en förutsättning för att tanken ska kunna tas på allvar under förhållanden som råder idag. Om Kalle har en lön på 20 000 kronor i månaden kommer han sedan basinkomsten införts fortfarande ha en sammanlagd inkomst på 20 000 kronor, men 10 000 kronor kommer ifrån basinomkomsten. Detta betyder att han fått ersättningen för arbetet sänkt till hälften. Nå, då han har 10 000 kronor som bas kommer han kanske inte uppleva det som betungande att han får en lägre inkomst av arbete än tidigare.
Och skulle det nu vara så att den lägre inkomsten för arbete upplevs som en tröskel kommer vi att ha ett incitament för arbetsfördelning. Basinkomsten tycks relevant för ett samhälle med många robotar och många tillfälliga anställningar.
Är det inte åt det hållet vi går? Vad blir följden om den vanliga människan, medborgaren, inte får del av vad datorer och robotar producerar? Om deras effektivitet och lönsamhet inte kommer vanligt folk till del? Blir det inte en kapitalkoncentration av sådant slag att de som blir rika på förändringen måste expandera utomlands, då hemmamarknaden blir svagare och svagare? Datorer och robotar blir effektivare och effektivare? Ska den vanliga människan bli en slav åt roboten?
Basinkomsten tycks kunna ge individerna en del av vad robotar och datorer producerar. Om inkomsten av arbete upplevs som sänkt då lönen av arbete sänks med basinkomsten, kommer måhända en del att sänka sin arbetstid. 10 000 kronor i basinkomst och 10 000 kronor som arbetslön. Med en arbetsvecka på fem dagar kommer varje arbetsdag i månaden att ge den anställde Kalle 2 000 kronor. Kanske väljer Kalle att vara ledig ytterligare en dag. Att använda den arbetsdagen med att odla något själv. Förmodligen kommer det finnas många som vill arbeta den tid som Kalle avstår att arbeta. Om det bara låter sig organiseras.
Detta med organisation och administration av både basinkomst och arbete, inte minst arbetstid, är själva kärnan i detta dilemma. Samhället håller på att omorganiseras till följd av datorisering och robotisering. Om inte människan hänger med och skapar nya flöden för arbete och pengar, säkert finansierade, kommer samhällsförändringen att bli kännbar.
Det går dock inte att huvudlöst kasta sig in i något nytt utan att ha de ekonomiska sambanden klara. Då jag lyssnat på eller läst vad företrädare för basinkomst eller medborgarlön har att säga har jag aldrig stött på en synpunkt kring arbetslönen. Man får nästan intrycket att denna ska förbli oförändrad. Att pengar kanske ska trollas fram från ingenstans, kanske av Riksbanken, för att månatligen ges medborgarna villkorslöst.
Är det realistiskt?
