Det är en sanning ingen kan förneka att vårt agerande på marknaden har betydelse. Om alla får för sig att nu ska man köpa hus kommer folk att "följa John" och sälja sitt gamla hus för att köpa nytt. Många kommer åtminstone få för sig att det nu är ett gyllene läge. Att det är nu man bör slå till. Med följd att priserna stiger.
Det är en uppgift för medier m m att informera marknaden om det förhållandet att värdestegringen inte kommer att hålla i sig. Skickas sådana signaler ut lär luften kunna gå ur bubblan istället för att den ska få växa och sedan spricka.
Dock lär det vara svårt att i praktiken genomföra detta. Vad jag försöker påtala är endast att det är individernas agerande som skapat bubblan. Om en husköpare vill låna för att kunna köpa sitt efterlängtade hus, som han nu menar det är tillfälle att köpa, uppstår frågan: Hur bör banken agera? Gör banken, bolåneinstitutet, fel om det beviljar lån? Fastigheten får fungera som säkerhet. Man har kontrollerat köparens ekonomi. Inkomst och förmögenhet tyder på att betalningsförmåga finns. Gör banken fel som beviljar lån?
Svaret torde blott kunna vara ja om banken ligger bakom att priserna trissats upp och är medveten om att man trissar upp priserna för att kunna tjäna pengar. Högre priser betyder större lån. Den husköpare som trodde att det var tillfälle nu finner kanske att han får betala dyrt för det.
Om du vill låna för att spela och du har förmåga att betala tillbaka är det väl du själv som gör ett misstag som lånar.
Om alla nu får för sig att man ska spara i guld kommer många vilja köpa guld. Då stiger priset på guld. Men vilken investering har du gjort om prisstegringen inte håller i sig? Guld har ju inget absolut värde. Så fort folk får för sig att spara i annat minskar intresset, relativt sett, för guld och då faller priserna. Denna prisbubbla är en följd av individernas agerande, inte av bankernas.
Banker har till uppgift att utföra finansiella transaktioner och att tjäna pengar på dem. Deras roll kan inte vara att alltid lägga band på låntagarna. Om vi som vanliga människor kan nöja oss med något enklare behöver vi kanske inte skuldsätta oss. Vi behöver inte låna eller inte låna så mycket. Bubbelbildningen blir inte lika lätt förödande om vi som individer tänker efter och inte sätter likhetstecken mellan livskvalitet och hög materiell levnadsstandard.
