Bankfienderna framställer sig på nätet som sådana som är radikala och som i bankerna ser "stygga kapitalistiska krafter". Jag har i andra inlägg på denna blogg förklarat varför en sådan uppfattning är felaktig. Den är rentav farlig då den vänder sig emot det ekonomiska systemets finansieringsfunktion. Företag och hushåll finansierar tack och lov inte all sin konsumtion eller produktion via upplåning av främmande kapital. Man nyttjar också eget kapital.
Visst ska vi inte låna mer pengar än vad som behövs. Men en del av kritiken mot bankerna är ju att de inte är tillräckligt generösa mot människor som anser sig ha behov av lån. Men skulle de vara generösa här skulle de riskera det ekonomiska systemets fortlevnad genom att en stor ekonomisk kris skulle riskera bli följden om bankerna inte beaktar hur kreditvärdiga låntagarna är, dvs om de inte tar hänsyn till låntagarens återbetalningsförmåga.
Det främmande kapitalet hjälper till att expandera ekonomin. Men det är bättre att inte expandera ekonomin framför att vara så generös med långivningen att folk inte kan betala tillbaka lånen. För ekonomin kommer ju att krympa den dag folk ska betala tillbaka lån, men inte förmår. De tvingas gå från hus och hem. Alla deras inkomster, om de nu har några, kommer att gå åt till att betala tillbaka. Då framstår det som klart bättre att inte ta ett lån och utifrån den situationen agera inför framtiden, kanske ändra framtidsplaner.
Vill man värna de fattiga, vilket man bör naturligtvis, finns det andra sätt än att kritisera det ekonomiska systemets sätt att finansiera sin egen utvidgning. Man bör helt enkelt se till att folk kan leva under värdiga omständigheter. Skolpeng och barnbidrag, bostadstillägg och ersättning via Försäkringskassan vid sjukhusbesök är olika sätt att mildra för de sämst ställda.
Det är inte bara fattiga människor som är utsatta, här och utomlands, naturen är också utsatt och bör inte offras för att ekonomin ska expandera. Istället bör ekonomin fås att expandera på ett sådant sätt att tillväxten används för att värna miljön. Exempelvis att staten inte är neutral kring vilka energislag som används.
Milton Friedmans tankegångar om att staten inte bör vara aktiv i ekonomin tror jag främst gäller att den inte bör driva företag utan låta de privata aktörerna ta hand om den biten. Vi vill ju att solenergin ska nyttjas. Om nu staten storsatsat på att producera solpaneler hade de privata aktörerna fått svårt att konkurrera och kanske avstått ifrån att satsa på energislaget. Staten bör agera på ett sådant sätt att de privata aktörerna stimuleras till att agera miljömässigt gott. Då bör de alltså få tjäna pengar på att producera solenergi. Det finns alltså en möjlighet, som jag misstänker att Milton Friedman inte vänt sig emot, att subventionera produktionen av solenergi, antingen via skattereduktion till producenterna eller konsumenterna eller till direkta stöd.
Att inte vara neutral mellan olika energislag kan ses som ett slag mot vissa ekonomiska intressenter. Det är inte så. Tvärtom. Vi vill ju inte att oljebranschen ska sluta tjäna pengar. Sannolikheten att det är dessa krafter som investerar i solenergi är betydligt större än att exempelvis författaren av dessa rader gör det (då fattiga kyrkråttor inte har kapital för agerande på marknaden). Producenterna av olja kommer att få tjäna på att producera solenergi, algolja mm, men också på att producera olja. Ett minskat utbud av olja på marknaden och ett högre pris betyder en långsiktigare hushållning med de knappa oljeresurserna, men också större marginaler för producenterna.
