söndag 23 februari 2014

Grön tillväxt utan pengar?

Den som önskar att samhället blir grönare måste också mena att medel bör gå till den gröna sektorn, dvs till miljövänlig produktion, inte minst av energi, och till att värna om natur och miljö.

Studerar vi historien kan vi konstatera att vi fått ekonomisk tillväxt sedan penningen löskopplades ifrån guldet. Då det blev möjligt för banker att skapa krediter, dvs inte bara låna ut inlåning, frigjordes också medel för tillväxt.

Vi kan konstatera att en fristående centralbank som vakar över penningvärdet är en viktig ingrediens för tillväxt, en annan att krediter kan skapas av bankerna vid utlåning.

Utan ett värn om penningen kommer marknadsekonomin inte att fungera. Fundamentet, relationen mellan köpare och säljare, är också en relation mellan låntagare och långivare, urholkas då inflationen blir hög. Den som har stora skulder kan komma ur sin skuldknipa till följd av att inflationens brasor bränner bort skuldernas bråte, men till vilket pris? Någon framtid av ekonomisk stabilitet kan inte byggas på en så bräcklig grund. Det har historien visat oss.

De som ser att företagen betalar räntor kan tro att företagen sitter fast i bankernas nät. Att räntorna är det obehagliga klistret. Sanningen är en annan, åtminstone då räntorna är låga. Det är utlåningen, skapandet av krediter, som gjort det möjligt för företagen att expandera.

Tänker vi oss att en ny biogasanläggning ska uppföras blir frågan: Hur ska den finansieras?

Visst kan man tänka sig att använda skattemedel. Men varje krona som går till biogasanläggningen betyder minskade resurser åt något annat. Den som är fiende till att bankerna skapar krediter måste mena att medel ska tas i från annan verksamhet. Att ekonomin är ett nollsummespel. Det gäller att prioritera.

Det lär inte bli någon ny biogasanläggning.

Betänker vi sedan att samma personer som är emot att bankerna skapar krediter medelst utlåning också är de som är fiender till centralbankstanken och, som om nu inte detta vore nog, också är emot EU och fri konkurrens, ja, då får vi en bild tecknad av dessa mörka skuggor: att allt detta som betytt tillväxt och låg inflation är sådant som inte kan tas för givet!

Plötsligt kan vi mötas av tankar på att avskaffa Riksbanken och ställa penningvärdet under riksdagens kontroll (och därmed göra den till ett offer för ryckiga politiska popularitetsvindar). Vi kan få ett förbud för banker att skapa krediter medelst utlåning till företag och hushåll (trots att säkerheter kan ställas och goda ekonomiska framtidsutsikter finns). Vi kan få ett avbräck av handeln med omvärlden med följd att priserna stiger här hemma och att sortimentet blir mindre. Och inga nya biogasanläggningar får vi!

Företag som arbetar för att producera miljövänlig energi kommer att klara sig bättre om de får låna.Vad de tjänar i framtiden används för att betala tillbaka lånen, inklusive ränta. Med ett stabilt penningvärde kommer vi få låga räntor och alltså inga prisstegringar av den anledningen. Vi kommer kunna använda skattemedlen på ett rationellare sätt. Se till att barn och gamla får omsorg. Se till att ungdomarna får utbildning. Att kulturen får sitt. Att sjukvården får nödvändiga resurser istället för att konkurrera om medlen med sådant som vi idag kan finansiera genom att företagen får nyttja framtida intäkter tack vara att bankerna tillåts skapa krediter (vilket skulle vara godtagbart under de i detta inlägg angivna förhållanden även om det var "ur tomma intet", men inga krediter skapas ur ingenting; det finns en kontext runt omkring som ger mening åt vad som sker).

Utöver detta ska man naturligtvis också se till att bolagens behov av eget kapital tillgodoses. I annat fall lär de inte bedömas som kreditvärdiga. Ju mer de har av eget kapital desto lägre blir deras lånekostnader och desto mer kan de expandera.