Då man läser Robert Nozicks bok "Anarki, Stat och Utopi" slås man av hur författaren problematiserar statens legitimitet, men hur lite intresse som ägnas åt själva utgångspunkten: naturrätten. Det är John Lockes naturrättslära som bildar utgångspunkten för resonemanget. Då själva resonemanget kring staten och dess gränser bygger på vad människor i naturtillståndet kan göra är det förvånande att naturrätten tas för given.
Jag anser det berättigat att tala om en naturrätt. Att man i sitt tänkande över de möjliga mänskliga samlevnadsformerna utgår ifrån att vi en gång fötts fria och lika, alltså även om vi aldrig levt som fria och lika. Naturrätten innebär att friheten och jämlikheten kommer först, staten eller ojämlikheten kommer sedan.
Vi får två tillstånd att beakta:
1. Folk lever tillsammans utan att någon annan ordning finns än den att vissa tvingas lyda andra människor för att slippa bestraffningar.
2. En stat har bildats.
För båda dessa fall vinner vi på att utgå ifrån ett tänkt naturrättstillstånd där vi varit fria och lika. Ofriheten har alltså inte varit medfödd. Den har tvingats på oss antingen som ett förtryck eller som en nödvändighet.
Några anmärkningar kring de två fallen:
(1) I ett samhälle där den starke överordnar sig den svage bygger samlevnaden på dels hur den starke styrande är till sitt sinnelag, dels på hur fogliga de styrda är. Att vi här inte har en stat betyder att människor bildar grupper där de underordnas olika ledare. Det finns en risk för konflikter inom gruppen och mellan grupperna. Det riktiga är att säga att det verkligen finns konflikter. Vi kan jämföra med ett tänkt naturtillstånd för att bedöma om det finns rättvisa i samhället. Rättvisa föreligger, antar vi, om den mänskliga samlevnaden inte innebär ett brott mot naturrätten, dvs har människor fått sin frihet beskuren på ett eller annat sätt beror detta på att de kan anses ha avstått den till den styrande starke för att få beskydd. Du får inte hyra en lägenhet om du inte betalar hyra och uppfyller andra villkor i hyreskontraktet. På samma sätt kan du i det fria tillståndet utan stat inte leva tillsammans med andra i ett tillstånd av konflikter utan att avstå något för att få beskydd. Vi ser här hur Nozicks skyddssammanslutningar snabbt är på plats.
(2) Då en stat har bildats finns naturrätten i bakgrunden som ett bedömningsunderlag för huruvida samhället styrs på ett rättvist sätt eller inte. Staten inleder sin verksamhet med den styrandes direktiv till de styrda och utvecklas med tiden till en rättsordning. Då är det normer som styr handlandet. Vi får rättssäkerhet genom att folket kan förutse konsekvenserna av sina handlingar, vilket kan vara svårt om samhället styrs medelst diktat till invånarna, ty då kan olika personer bedömas olika trots att situationen är densamma. I en rättsordning så är normerna likadana då situationen är det och två olika personer kommer att behandlas lika. Sker inte detta har ett avsteg gjorts ifrån den bakomliggande naturrätten.
Vi ser att tillståndet i (1) föregår tillståndet i (2) och att ett tillstånd med stat har olika utvecklingsfaser: från diktat till allmän lag!
Nozick menar att naturrätten inte ger legitimitet till mer än en begränsad stat. Inga andra överlåtelser av makt från människorna till staten är legitima, enligt Nozick, än de som ger upphov till en begränsad stat. Detta måste bero på en felsyn! Berättiganderegeln är blott ett nödvändigt villkor, inte ett tillräckligt. Det är alltså inte tillräckligt att konstatera att inga brott mot naturrätten skett i den serie överlåtelser som föregått det nuvarande tillståndet. Tillståndet måste också anses överensstämma med naturrätten. Enligt svensk rätt kan man inte samtycka till en misshandel som är grov. Enligt naturrätten kan man inse acceptera uppenbart oskäliga avtalstillstånd. Dessa tillstånd anses strida mot naturrätten. Det är en uppgift för staten att åtgärda dessa. Det är för att vi människor av oss själva inte förmår upprätthålla naturrätten som staten behövs. Går staten utöver denna kompetens är den inte legitim enligt en naturrättsuppfattning. Enligt denna substantiella naturrättsprincip kommer en stat att se till att folk har någonstans att bo om de är hemlösa eftersom de i naturtillståndet skulle haft en rätt att bygga hus någonstans, att sätta bopålarna i marken. När nu marken ägs av andra och är ockuperad av motorvägar, åkerjord, byggnader m m utgör det ett brott mot den gällande rätten om den enskilde bara bosätter sig någonstans. Detta brott strider dock mot naturrätten. Kan den enskilde inte skaffa bostad har alltså staten att gripa in, exempelvis genom att stimulera byggandet eller att på annat sätt se till att den hemlöse får tak över huvudet. Nozick tycks mena att hemlösheten inte är en uppgift för det allmänna att adressera så länge alla överlåtelser varit i enlighet med naturrätten. Hur kan vi veta detta? Det ter sig rimligare att jämföra det rådande tillståndet med ett tänkt naturrättsligt för att på så vis bedöma huruvida ett verkligt rättsligt tillstånd föreligger eller inte.
Statens ansvar är ett övergripande ansvar inom statens territorium. I praktiken kommer det att åvila kommuner och andra konstitutionellt lägre nivåer inom det offentliga att ombesörja att exempelvis bostadsfrågan får en lösning. Kommunerna samarbetar i sin tur med ideella organisationer, privata företag m fl storheter för att leverera det önskade.
Staten får sin legitimitet av naturrätten. Så långt är det rätt. Men legitimiteten uppkommer inte endast medelst en serie fria lagliga överlåtelser utan staten bildas för att värna naturrätten. Statens uppgift är alltså att värna naturrätten och de val som människor skulle ha kunnat göra i denna om de kunnat leva utan lag. Men de kan inte leva utan lag. Naturrätten kränks av ett tillstånd av total frihet. Denna blir i praktiken ett slaveri för många människor, alltså ett uppenbart brott mot naturrätten. Staten behövs för att göra normerna tydliga och slå vakt om dem. Det är så man bör, tror jag, se på förhållandet mellan naturrätten och den gällande positiva rätten, den som staten stiftat. Hade vi klarat oss utan stat hade staten inte behövts. Vi har inte klarat oss utan en stat. I kampen om knappa resurser begås allehanda illgärningar. Staten och dess rättsordning behövs för att värna de rättigheter naturrätten ger oss. Sker detta finns rättvisa i staten. (Vissa menar kanske att det är konstigt att tala om en naturrätt och om statens uppkomst ur den utan ett gediget historiskt faktaunderlag. Dock, här har vi att göra med logiska relationer mellan olika normativa föreställningskomplex, inte om historiska fakta. Det är som om staten har sitt ursrung ur en naturrätt. Detta säger vi för att kunna avgöra huruvida den är rättfärdigad eller inte. Mer om detta i den filosofiska litteraturen!)
Varifrån får vi vår rätt att säga att en orättvisa föreligger i ett samhälle? På vilket sätt kan vi säga att det är fel av en person att använda en annan som ett medel för sina egna mål? Varför kan vi säga att det är rätt att köpa och sälja gurkor på en marknad, men fel att köpa och sälja människor på en marknad? Slavmarknaden har varit en dyster realitet under större delen av mänsklighetens historia.
Det måste vara utifrån ett tänkande kring människans naturliga rättigheter som gör att vi kan säga att moralen vill bli lag, helt enkelt för att den i vissa uppenbara fall utgör rätten!
