Försök att ur filosofisk synvinkel dra en gräns för den legitima staten stöter på problem som den historiskt förankrade uppfattningen inte möter. Den som hävdar att gränserna för statens makt utstakats av traditionen har bara att jämka statens praxis så att den blir förenlig med naturrätten, med de mänskliga rättigheterna och andra skäl som man anser en stat bör uppfylla. En sådan uppfattning har gett en roll för både staten och dess kritiker: staten har att hålla sig inom gränserna, uppfylla målen, medan kritikerna har att se till att så sker på bästa möjliga sätt genom en rationell kritik av statens verksamhet.
Med den filosofiska synvinkeln är läget ett annat. Det ter sig märkligt hur man i Robert Nozicks anda kan acceptera en minimalistisk stat för att den ger människorna inom dess gränser skydd men inte en större stat som också avser att ge skydd åt skälva territoriet staten besitter. Har man accepterat den minimalistiska staten tycks man förpliktigad att också acceptera en stat som värnar miljön inom statens gränser. Skatt som tas ut i detta syfte kan alltså inte klassas som konfiskation. Det betyder inte att allt skatteuttag är försvarbart, bara att man inte kan åberopa filosofiska skäl mot skatten. Man har att nyttja ekonomiska skäl och teleologiska, dvs är skatten bra för sitt eget ändamål eller finns det andra sätt än att ta ut skatt som bättre leder till de uppställda målen?
Alla tycks vara överens om, undantaget anarkister och anarkokapitalister, att en stat behövs för att värna mot yttre och inre hot. Ett hot mot människors hälsa och mot naturen utgörs av utsläpp ifrån industrin. Då ter det sig logiskt att den som accepterar minimalstaten för att den ger skydd åt medborgarna ("medlemmarna av skyddssammanslutningen") också accepterar den lite större staten som värnar om luft, mark och vattendrag.
Får en industriidkare släppa ut vad som helst på sina marker? Krävs det att ägarna förstår konsekvenserna av företagets handling att släppa ut? Vi inser redan här att kunskaper är nödvändiga. Att det är bättre att veta vad man gör och kunna rätta sitt handlande därefter än att inte veta och eventuellt åläggas att rätta till eller ersätta skada efteråt. Även angränsande marker och längre bort liggande mål kan skadas av giftiga utsläpp som sprids i vatten, i mark, med vinden.
För att undvika ett fångarnas dilemma kan staten se till att utbilda folk så att marknadsaktörerna förstår innebörden av sin egen verksamhet vad gäller verkningar å natur och människa. Dessa statliga initiativ måste ses som i högsta grad legitima. Det kan vara privata eller offentliga huvudmän bakom skolorna, men att det är en uppgift staten kan åta sig att påyrka att kunskaper inhämtas i ämnet är naturligt. Det är för att marknaden ska präglas av "fair play" som krav ställs på alla aktörerna. Detta kan naturligtvis ses som en inskränkning av friheten, men vad är en frihet full av gifter värd? Det är en idioternas frihet ej värd att värna. Jord, luft och vatten, djur och människa är däremot storheter att värna. Den gröna staten tycks mig rättfärdigad så fort vi rättfärdigat den minimalistiska skyddsstaten. Vill du skyddas från stöld vill du också skyddas ifrån att industrin i staden gör din mark obrukbar och din fastighet värdelös.
