Ett av de mer udda sätten att grunda ett statslöst samhälle på är av teokratiskt slag. Man kan ta del av dessa åsikter om man på Facebook eller andra siter surfar runt bland de s k frihetliga yttringarna.
Personligen är jag tveksam till följden:
1) Tro på den ortodoxa kristna kyrkan såsom en uppenbarad sanning.
2) Slutsats: Samhället bör styras på frivillig väg förutan stat.
Inte nog med att slutledningen inte är logiskt giltig i detta enkla utförande. Uppfattningen tycks också bygga på en felaktig föreställning om vad som utgör en stat. Anarkisterna tycks med stat mena det vi har i våra moderna stater. Då ter det sig lätt att vifta bort tänkare som Robert Nozick med meningar som att det är verklighetsfrånvända spekulationer spetsade med kvickheter.
Dock kan vi konstatera att i ett samhälle utan stat har det funnits ett krigstillstånd mellan olika grupper. Att staten inte innebär ett åtagande att hjälpa de fattigaste betyder att då staten kom till, antingen rent faktiskt eller logiskt ur ett naturtillstånd, kommer statens uppgift inte vara att hjälpa nödställda med mat och husrum utan att säkra gränserna, värna freden utåt mot andra och inåt mot upproriska. På detta stadium var det en uppgift för familjen, ätten, byn eller dylik mer individnära enhet att ge folk bistånd då de lider nöd. Religiösa organisationer har också vuxit fram och tagit sig an denna uppgift.
Betrakta följande slutledning:
1') Folk som lever i ett tillstånd av anarki känner otrygghet och vill ha en ordning för att kunna uppskatta friheten.
2') Staten innebär en ordning som låter individerna uppskatta friheten då den eliminerar den besvärande otryggheten.
3') Slutsats: En stat bör finnas så att individerna kan uppskatta friheten då deras otrygghet elimineras av staten.
Denna slutledning är lätt att följa. Låt oss använda den som ett mönster för att ge den teokratiska anarkismen en logisk utformning:
1'') Folk som lever i ett tillstånd av anarki känner otrygghet och vill ha en ordning för att kunna uppskatta friheten.
2'') Den ortodoxa kristna kyrkan innebär en ordning som låter individerna uppskatta friheten då den eliminerar den besvärande otryggheten.
3'') Slutsats: En ortodox kristen kyrka bör finnas så att individerna kan uppskatta friheten då deras otrygghet elimineras av den ortodoxa kristna kyrkan.
Här har vi fått en teokatisk samhällsordning där kyrkan fått statens roll, helt enkelt blivit en stat, då det är till kyrkan församlingsmedlemmarna kommer att vända sig för att slita konflikter och få vägledning i livets olika skeden. Denna ståndpunkt har ett konservativt, rent av reaktionärt skimmer över sig. Det är förmodligen inte vad anarkokapitalister med tro på ortodoxa kyrkan menat. Man säger sig komma till anarkismen via en tro på ortodoxa kyrkan. Hur är det möjligt? "Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör!" uppmanar oss Jesus Kristus som de ortodoxt kristna räknar som en del av den treeniga gudomen. Denna uppmaning ger inte intryck av att vilja bekämpa staten som organisationsform. Snarare får man ett intryck av att staten bör accepteras, om inte annat som ett nödvändigt ont. Ett implicit imperativ måste föreligga: "Gör staten så att individernas väg till Gud underlättas och försvåra vägar som leder bort från Gud genom att sprida synd!"
En religiös uppfattning kan inte vara värdeneutral. Hur kan man då ifrån en trosuppfattning komma till uppfattningen att en stat inte bör finnas? Är inte en stat som ger mat åt de hungriga, kläder åt de utan kläder och bostad åt de hemlösa bättre än ett tillstånd där folk lider nöd och hänvisas till godtyckliga förändringar i folks sinnen då en stat med en långsiktigt syftande rättsordning inte finns? Är det mindre frihet att leva i ett samhälle med en stat som ålägger en att visa respekt för andras intressen än att leva i en anarki där man hela tiden måste förhandla och ingå avtal för att kunna leva? På vilket sätt är det frihet att respektera en avtalsklausul, som alltså inskränker ens frihet genom att stipulera ett visst beteende, men ofrihet att följa en lag med samma innebörd eller en avtalsklausul som ersatt en dispositiv lagregel, dvs en lagregel som får avtalas bort men som gäller om inget avtalats så att folk ska kunna slita tvister och helst se till att tvisten inte uppkommer?
Om du upplever sanningen i en religion har du upplevt sanningen av vissa normer. Går det verkligen att säga att dessa inte väger tyngre än normer som går i annan riktning? Det är inte svårt att förstå viljan att respektera folks olika livsval, men dit lär man inte komma genom en tro på en viss religion utan på insikten av valfrihetens värde, av att religionen är ett sorts språk, att vi kan säga samma sak på olika sätt, med olika språkliga fraser och med olika relgiösa symboler och riter. Därför bör samhället utformas så att människor själva får välja vilken religion de ska ansluta sig till. Du går så att säga från Moses till Khidr då du menar att olika religioner kan accpeteras i ett samhälle med valfrihet. Det är insikten om religionens natur och existentiella roll som gör att du kan sätta valfriheten som ett värde över en enskild religion, inte i meningen att den är mer värd, men att olika religioner kan vara lika mycket värda, och att det är ett värde i sig att individerna, medborgarna, gör egna val, då det ju inte ska finnas något tvång i religionen.
Menar du att det inte ska finnas en stat för att du är religiös måste det vara för att kyrkan ska ta statens roll och alltså bli stat, antingen direkt eller genom att utse organ som arbetar för kyrkans räkning då det gäller att se till att samhället fungerar.
