torsdag 22 januari 2015

Penningens bytesvärde

Det är inte utan att man förundras varför så många som diskuterar på nätet vill ha varupengar istället för fiatvaluta. Att kräva att penningen är förankarad i ett speciellt varuslag tycks vara en passerad station i ekonomins utvecklingsresa. Ska framtida investeringar vara beroende på hur mycket guld det finns? Är det inte bättre att projekt som förväntas ge framtida vinster också leder till en utvidgning av penningmängden medelst krediter som expanderar penningmängden? Varje gång en kredit beviljas finns det också eget kapital och en förväntan om framtida inkomster som ska betala tillbaka lånet. Vi ser här penningens roll som abstraherat bytesvärde fullt klart och tydligt!

Där det finns efterfrågan på varor och tjänster finns det också efterfrågan på kapital. Denna efterfrågan på kapital får förmögenheter att arbeta. Pengarna förblir inte passiva. De aktiveras. De förväntade framtida inkomsterna leder till att lån expanderar penningmängden. Projekt realiseras. Varor och tjänster produceras. Lån amorteras tillsammans med att inkomster av produktionen inflyter.

Vi ser här att penningen inte behöver förknippas med en underliggande vara. Det är företagsamheten i stort som är den underliggande enhet som penningens värde grundas på.

Finns inte efterfrågan i ett visst område kan det vara klokare med ett regionalpolitiskt initiativ för att få kapital att arbeta i den regionen än att avgränsa området med en egen valuta. Vi ser hur exempelvis Umeå expanderat till följd av sitt universitet och för att det finns kommunikationer som gör det möjligt för folk att resa till och från staden.