Den debatt som förs och som riktar sig mot ekonomiska bubblor vänder sig mot spekulation men kan ibland vara onyanserad. Visst bör vi ägna våra krafter åt annat än att berika oss själva på ett sätt sådant att andra värden glöms bort!
En rad problem infinner sig dock snabbt. Hur vet du vad en annan människa tänker? Hur vet du att någon avser att spekulera på ett förkastligt sätt? Finns det verkligen objektivt konstaterbara kriterier sådana att är dessa för handen då vet man att något förkastligt spekulativt skett? Och är det alltid förkastligt att spekulera?
Svaret kommer naturligtvis att lyda: Det beror på.
Ja, klarare än så kan vi inte bli om vi inte anger vilka förutsättningar vi anser vara sådana att det hela blir förkastlig girighet och inte rationell ekonomisk planering med syftet att skapa ett ökat ekonomiskt aktivitetsutrymme.
Vi lär alla förstå att företagen drivs av profit. Att det måste vara på det viset, ty även om vi har mycket av ideell verksamhet kommer denna inte att bli verklighet om det inte finns vinster, förmögenheter och inkomster att ta medel ifrån för det ideella arbetet.
Profithungern är inte den enda drivkraften. En annan är naturligtvis rädslan att hamna på obestånd. Ju mindre socialt skydd det finns i ett samhälle desto hårdare och råare kommer kampen att vara för att klara sig. Företag arbetar där de ser att en investering kan ge avkastning. Folk har behov. Företag efterfrågar också saker. Investerarna vet att möter de upp här kommer de att få del av pengarna. Folk har ju att, till stor del, betala för det som bjuds ut.
Där det råder osäkerhet, exempelvis då en ny bransch kommer till, finns det både ett profitmotiv som lockar utan att ge omedelbar utdelning och en osäkerhet i hur många som ger sig in i leken. Hur snabbt konsumenterna reagerar på det nya är ovisst.
Det är klart att ett företag kan stå där med en serie varor eller tjänster som ingen efterfrågar. Den ekonomiska aktiviteten bland företagen har lockat många till branschen. Det har uppstått en bubbla. Denna spricker då det visar sig att alla inblandade inte får betalt.
De anarkokapitalister som argumenterar för ett statslöst samhälle har blott hårdhet och kyla att erbjuda de som misslyckats i sina satsningar. De som satsade tid, energi och pengar i något som med nödvändighet måste bli en bubbla, ehuru osäkert hur stor. Kommer luften att pysa ur den försiktigt eller kommer den spricka med en knall? Vi vet inte på förhand. Men vad vi vet är att exempelvis IT-bubblan var en nödvändighet och att säkert en hel del fastighetsbubblor också måste vara det.
Vill vi att företag ska öka utbudet finns det investerare som reagerar. Ibland, kanske oftast, tar man i för lite. Bostadsbristen blir bestående. Men ibland finns signaler om att det här kommer att klara sig ekonomiskt. Allt fler hakar på. Några får inte betalt. De måste ställa in betalningarna. Deras arbete var nödvändigt för att det vi ville ha skulle levereras. Är det verkligen rätt att belöna dem med hårdhet och kyla bara för att de inte klarade sig? Nej, konkurs, ackord, skuldsanering och försörjningsstöd åt utsatta måste vara en del av marknaden för att undvika en råhet som inte bara svaga grupper som ensamstående mödrar med låga inkomster bör få undslippa utan också företagare som inte gick i land med sina projekt på grund av att så mycket är svårt att överblicka, inte minst då företag från andra länder också kan konkurrera på marknaden utan att inhemska aktörer, eller andra utländska, alltid kan överblicka detta på ett tillfredsställande sätt.
Vi har också att medvetandegöra våra egna motiv. Måste man verkligen ge sig in i leken? Kan man inte stå utanför? Och den som ger sig in i leken behöver inte vara girig, trots vänsterns misstankar om detta. Vi vet ju inte till vad vinsten ska användas. Spekulation som innebär att man hakar på något andra startat med målet att eventuell vinst ska gå till ett projekt man bedriver kan vara betingat av girighetens motsats: av altruism.
Att inte gapa efter stora stycken är ett säkert sätt att på förhand vara vand vid det lilla, något som undertecknad kan vittna om kan vara vägen till den stora rikedom som den andliga vägen erbjuder, även för den som bara tagit några steg.
