Man möter allt oftare, vid läsning på nätet, hur folk vill göra sak av att bankerna "skapar pengar ur tomma intet" som man säger. Man påpekar att bankerna inte lånar ut pengar som man förvarar i valv utan att "pengarna skapas ur intet". Är detta sant?
Jag vill hävda att det inte är sant! Det är inte affärsbankerna som ökar penningmängden! Det är fysiska och juridiska personer som vill tidigarelägga projekt som skapar pengarna! Det är deras vilja att betala av en vara eller tjänst medan den nyttjas som gör att bankerna lånar ut pengar, dvs ökar penningmängden i en formell, teknisk mening.
Penningen är ett abstraherat bytesvärde. Men det är en rent fysisk verklighet som format penningens verklighet. Metallstänger fick fungera som bytesmedel. Då värdet av dessa i bytessammanhang inte blev mindre då de delades upp i mindre bitar blev mynten en verklighet. Vi kan ju göra fler byten om vi har fler valörer.
Istället för att byta fisk mot bröd lämnas några metallbitar. Dessa representerar ett bytesvärde. Det värde de representerar är de varor och tjänster man kan få för dem.
Vill du nu utföra en ekonomisk aktivitet idag men saknar bytesvärden kan du låna av en bank. De inkomster du tjänar in i framtiden används för att amortera av lånet. Du får ett värde då du arbetar, ett värde att byta med. Genom att låna får du värden tidigare som du skulle fått senare. Du betalar en liten ränta för detta. Men detta pris bedömer du understiga värdet av att tidigarelägga konsumtionen (av saker och tjänster som kan bli produktion av andra konsumtionsvaror).
Får du inte låna pengar, dvs tidigarelägga de abstraherade bytesvärdena, kommer penningmängden inte att utökas med mängden varor och tjänster. Vill du göra det du ämnat låna till måste du alltså ta av den redan existerande penningmängden. Summan av ett sådant här handlande gör att avkastningen minskar för företagen. Ska mer produceras måste penningmängden bli större i motsvarande utsträckning.
Varför gör man då sak av att bankerna "skapar pengar ur tomma intet"? Vad de försöker göra är ju inget annat än att matcha varumängd med penningmängd. De har att göra en kreditvärdering och kräva säkerhet för att inte penningmängden ska öka utan att det man lånar för utförs. Kommer mer pengar ut minskar ju penningen i värde. Kan låntagaren inte prestera vad kreditavtalet säger kommer säkerheten att tas i anspråk. På det viset får banken värden som motsvarar det man lånat ut.
