Med "Intet är mätbart" menar jag "Tomrummet kan mätas". Det är alltså inte den skeptiska meningen "Det finns inte något som kan mätas" som avses.
Man hör ofta folk påstå att utanför rum-tiden är det meningslöst att tala om tidens existens. Det är väl något man kan hålla med om: finns ingenting finns det ju ingen anledning att skaffa sig klocka!
Tänker vi för ovanlighetens skull efter lite grand finner vi dock att det måste finnas en tid utanför tiden, dvs ser du tiden som förbunden med rummet, kommer en tid, Tid 1, att vara knuten till ett rum, Rum 1, och en annan tid, Tid 2, vara knuten till ett annat rum, Rum 2 osv. Och det finns en tredje tid T 3 för det rum som R 1 och R 2 finns eller existerat i, en tid som gör det möjligt för en tänkt objektiv betraktare att säga att R 1 fanns före eller efter R 2 i T 3. Det tredje rummet, R 3, är Intet, ett tomrum, (om nu inte ett universum kan födas inuti ett annat!).
Alltså: Det finns en tid för varje existerande universa. Vårt universum har sin tid och det hade också ett, åtminstone tänkt, universum som fanns här innan vårt föddes.
Ser vi ett universum som en explosionsbubbla inser vi att denna bubbla inte skapar rummet. Den uppfyller rummet. Givetvis finns det ingenting att vara i om ingenting finns men att detta ingenting som allt finns i dels existerar, dels är ett rum, vet den som betänker att ett universum utvidgas. Det finns alltså något utanför varje universum och som detta inkorpererar vid sin utvidgning.
Ett universum är ju, som jag föreställer mig saken åtminstone, inte ett kompakt rum med tänjbara väggar utan något porösare. Det kan finnas stora ytor av ingenting i ett universum.
Det syaffärsbiträde som medelst ett måttband mäter upp en rulle tyg vet både att tyget existerar och att det har utsträckning. Den som mäter upp intet vet inte om intets existens om det mäter med intet. Men om vi kastar ut två partiklar i ett ingenting kan vi mäta avständet mellan dessa. Då det inte är tyg utan ingenting som finns mellan partiklarna kommer vi att ha mätt upp en del av intet. Då intet är oändligt kan vi aldrig bli färdig med att mäta upp det. Men saknar intet existens bara för att vi inte kan mäta hur stort det är eller ens föreställa oss det?
Det är väl snarare en av tillvarons paradoxer att intet existerar.
