De som kritiserar bankerna i allmänhet och penningsystemet i synnerhet må betänka att systemet blir så som vi utformar det till, dvs att ett kapitalistiskt system har förmågan att utvecklas till en kall råkapitalism men också till en humanitärt medveten marknadsekonomi som gjort ekonomiska incitament av ekologiska hänsyn.
Istället för att kräva ett nytt system bör man alltså för det första se över vad det nuvarande kan uträtta, för det andra titta på alternativen med kritisk blick.
De som önskar koppla penningen till guldet må betänka att ett sådant system har lagt tonvikten vid fel saker. Det upplevdes som viktigt, ja av avgörande betydelse, att hitta guld så att penningmängden kunde utökas. Med en utökad penningmängd kunde realekonomin expandera. Men om man nu ifrån bankkritiskt håll menar att det är ett fel att bankerna kan "utvidga penningmängden och skapa pengar ur luft" så måste man väl ändå inse att det blir väl inte stor skillnad, inte till det bättre i vart fall, för att man först måste hitta guld. (Kopplingen till guld eller andra metaller får ses som ett kanske nödvändigt steg i penningens utveckling, ett steg som måste överges för att man ska komma vidare och inte stå och stampa på ett ställe.)
Mer guld kan utöka penningmängden med följd att ekonomin expanderar, då projekt som fordrat finansiering nu kan få sådan.
Mer pengar i omlopp till följd av att bankerna lånat ut till företag och hushåll efter noggrann kreditvärdering leder till expanderad realekonomi UTAN att det finns en koppling till guldet.
Om det finns en koppling till guldet och man finner guld och skapar mer pengar MEN expansionen av realekonomin uteblir, så blir penningen mindre värd. Ja, guldet blir mindre värt.
Om ekonomin expanderas utan att penningen är kopplad till guldet så ser vi att företag som står för utvidgningen av realekonomin representerar det värde som tryggar ekonomin istället för guldet. Guldet kan inte fylla någon funktion som inte dessa företags arbete gör, ty vi vet ju att mer guld riskerar att betyda inflation och betyder det inte inflation att det finns mer guld så har företag och hushåll nyttjat utökningen av guld till att agera på marknaden så att mer produceras. Dock kan denna utvidgning ske utan att det finns en koppling till guldet. Kan bankerna stå för en utvidgning av penningmängden genom att skapa pengar "ur luft" eller "ur ingenting", ja, då är det väl bättre än att vi ska vara beroende av guldvaskarnas arbete! Vi ser att vi kan klara oss utan guldet! Att fylla valv efter valv med guld har visst sin betydelse, men det är tillgångar för staten och samhället som också fylls av förråd med sojabönor! (Jag rekommenderar "The History of Money" av Jack Weatherford för den intresserade). Om staten har mycket guld i sina valv men företagen inte producerar något av värde är guldet blott till ringa hjälp.
I den bok jag nyss rekommenderat kan man läsa vad som händer då folk är beroende av sitt eget kapital, dvs inte kan låna: De måste bygga sina hus i etapper. Då de får pengar bygger de på huset för dessa slanter. När pengarna tar slut gör de en paus. Hade den finansiella sektorn fungerat hade de snabbare kunnat få huset färdigt.
Bilden blir allt klarare: Bankernas och det ekonomiska systemets kritiker har att kritisera sig själva!
(Jag påstår inte att det inte finns ett värde i att kritisera banker och penningsystemet. Vi vet ju att det kan leda till problem om bankernas transaktioner inte är transparenta. Får de för sig att bunta ihop skulder och sedan sälja dessa kan detta väl vara okej om folk vet vad det rör sig om. Men om det inte står klart för folk kan det väl knappast bli annat än problem, förr eller senare. Kritikens funktion bör alltså vara att konstruktivt avslöja svagheter så att dessa kan åtgärdas, inte att kräva införandet av ett annat ekonomiskt system, ett system som istället för företagsbeslut får myndighetsbeslut med följd att marknadsmekanismerna slutar att fungera. Det är när de fungerar och utnyttjas för samhället syften som det kapitalistiska systemet visar sin smidighet och produktionsförmåga.)
