Jag får passa på att gratulera Albert Bonniers Bokförlag för den goda smaken att satsa på rimmad vers, vilket nu skett med utgivning av sonetter, bl a skrivna av den unga begåvningen Malte Persson. Detta bekräftar min hypotes att dikten går en ny tid till mötes, en tid som får dess olika former att blomma åter. För visst har den fria versen inneburit en frigörelse man som poesiälskare önskar ska stanna kvar, men om inte de bundna formerna också odlas kommer dikten att marginalisera sig själv.
Den nya tekniken är här, också den nya tiden för dikten! Glädjande om bokförlagen har en roll kvar i vår digitala tid. Vilken roll de ska ha avgör de själva! Vill de inte axla sitt ansvar kommer deras roll i framtidens multimediasamhälle att bli en annan än om de visar sig aktiva och ansvarstagande för det unika kulturarv som dikten onekligen utgör.
Lite trött blir man på gnällande om att tidningarna inte månar om kulturen osv. SvD har gjort sig av med sina recensenter. Intuitivt tycker man att detta inte är en bra idé om man vill vara kvar på spelplanen vad bokläsandet anbelangar - och annat som kan recenseras. Recensenterna har dock sin kompetens att komma med och därtill läsarnas behov av denna typ av kvalificerade information.
Det räcker inte med bokförlagens egna beskrivningar. Det fordras, eller åtminstone önskas, något annat: en bevakning av de böcker som kommer ut på bokmarknaden. Kanske har uppgiften blivit övermäktig. Dock visar väl litteraturbloggarna vägen! De som gjort sitt bloggande till recenserande av böcker har gjort något som recensenterna också kan göra. De kan gå samman i bloggringar bestående av recensenter som länkar till varandra och som i den fria konkurrensen har sin kompetens, sin utbildning och sin erfarenhet att erbjuda läsarna. För vanliga bloggare är det kärleken till uppgiften som i många fall är det enda de kan föra fram - samt att de kanske kan vara bättre som referensmaterial för en vanlig bokläsare, en sådan som saknar akademisk utbildning och som inte är vand vid den inre kulturradikala klickens jargong och fikonspråk.
Morgondagens tidningar kommer säkert ha likheter med bloggar som är länkande till varandra, kan man tro. En fördel med bloggen är ju att du kan läsa bloggarens recensioner kanske i flera år efter att de publicerades, medan tidningarna går till arkivet redan dagen efter att de tryckts och kan inte utan besvär läsas av den intresserade. Denne måste gå via arkiv, kan inte söka i en databas. Åtminstone inte ännu.
Men förändringens vindar blåser!
