Det säger sig själv att hela samhället kan gagnas av att människor som har en viss fallenhet får förkovra sig inom dessa områden, förränta sitt humankapital, helt enkelt, för att nu välja ett ekonomistiskt uttryckssätt (jfr mitt tidigare inlägg om egoistisk versus moralisk ekonomism).
Vi kan alltså alla gagnas av att begåvade människor utbildar sig. Det är dock viktigt att notera den tidigare meningens språkliga utformning: "Vi kan"! Ordet "kan" anger att det inte finns en naturlag som säger att vi kommer att gagnas av detta förhållande.
Förr i tiden höjdes folk upp av kungen som gav dem utmärkelser. Detta monarkiska synsätt kanske framstår som elitistiskt. Dock ska vi lägga märke till att monarken höjde upp andra, belönade dem, gav dem utmärkelser. Detta inte bara för att belöna en enskild person för dennes gärningar utan också med baktanken att detta skulle stimulera andra i deras ansträngningar.
Idag ser vi lite andra tendenser. Vi ser hur folk upphöjer sig själva. Jag har hört en person säga att "inom frimureriet adlar vi oss själva". Då detta var sagt av en som var med i Lions och vad jag vet, inte i frimurarsamfälligheten, får påståendet tas med en nypa salt, men det visar ändå tendensen att en liten grupp "adlar" sig själva. De stänger andra ute och bildar en elitistisk klick innanför de uppförda murarna.
På Internet, Facebook, har jag sett gruppen "The Triple Nine Society". Det är en grupp som, om jag med min ytterst begränsade begåvning förstått saken rätt, vänder sig till den allra intelligentaste gruppen människor.
Anledningen att jag stötte på att denna öppna grupp av självadlade människor finns är att en av dess medlemmar debatterat, med ganska stor skicklighet, penningpolitiska spörsmål med en rad bankskeptiker (eller "bankhatare") och klarat sig bra med tanke på att det är många som gett sig på honom med korta ettriga inlägg, måhända tänkta att få den superintelligente att påstå något han inte har belägg för. En rad vaga abstrakta termer som ges skenet av att vara vetenskapliga kastas emot honom, uppblandat med väldigt tekniska termer rörande bankernas interna kreditöverföringar, något man numera måste ha noga koll på för att diskutera med bankfienderna (som först ser ut att vara lite vänster, men sen visar sig vara mycket vänster och jo, där finns EAP, SD och nassesympatisörer också, visar det sig; man vänder sig mot "nazikonzionister", vilka tydligen utgör det etablerade västerlandet, Israel, Oljeländerna och judarna, naturligtvis). Utsatt för ett sådant bombardemang är det lätt att påstå något som inte är så välbetänkt. När detta väl händer kommer den attackerande hjorden att ta fasta på just detta, ty då först har man något att komma med: andras svagheter!
Medlemmen av "The Triple Nine Society" påstås av vissa vara en skapelse som inte finns i verkligheten utan en som "dyker upp i olika skepnader". Han kallas "troll" av sådana som bättre meriterat sig för det epitetet. Så länge systemet består, hävdas det, kommer den här "systemvännen" att dyka upp om och om igen i olika skepnader, hävdar bankfiender och avslöjar därmed sitt syfte att avskaffa det ekonomiska systemet!
Det jag reagerade emot (och som KAN peka på att det rör sig om en nätfigur med syfte att få oss att vända oss emot ståndpunkten för att sedan, är det tänkt, gå över till den bankfientliga, antikapitalistiska och antijudiska inriktningen) var den superintelligentes påstående att han, som svar på en fråga, var libertarian "som alla andra i triple nine society".
Jaha, tänker man, det är så det har gått! Man höjer upp sig själva och vänder samhället ryggen. Är det så vi ska tolka libertarianen att alla valutor duger, att inga centralbanker ska finnas (men räntan är ändå för låg), att allt som görs för att manifestera hjärtats intelligens är en styggelse?
För en stund kom jag att sakna monarkens makt. Den makt som höjde upp vetenskap och konst och gav människor en riktning framåt. Personer som erkände att den som belönades var en begåvning, medan de själva kanske inte var det.
Ska vi se det som något eftersträvansvärt att räntorna ska stiga så att det bara är de rika som kan låna? Är det okej att människor tar i arv miljoner, ja miljarder och att man sedan som en högt aktad invånare handlar på börsen och gör pengar då man har pengar, medan blott förakt och ryggslut vändes de fattiga, de som bor i bostäder som förfaller och som inte får studiero i sina trångbodda lägenheter?
Friheten, valfriheten, ska väl vara till för hela folkets skull, inte bara för de som ärvt sina förmögenheter.
Har du ärvt en massa pengar kan du naturligtvis skänka bort dessa, men det är inget vi begär. Det är uttrycket för det ädla som ligger långt över den ribba som läggs som norm för handlandet. Ej heller är förmögenhetsskatter och arvsskatter något att förlita sig på, hur gärna man än sympatiserar med tanken att de rika ska hjälpa till för att göra det bättre för andra.
Vi hoppas istället att kapitalet arbetar ansvarsfullt i näringslivet. Schackrandet undan arvs- och förmögenhetsskatt gynnar bara de fria konsulterna, skatteplanerarna. Rörelserna bör kunna drivas vidare oavsett dödsfall, ty arv och gåva ger inte inkomster för den som ämnar driva rörelsen vidare. Vi bör inte stimulera folk, mer än vad som redan skett, att sälja sina företag. Då kommer ägandet i onödigt stor utsträckning att hamna i utländska händer, istället för att svenska företag är kvar på spelplanen och skaffar sig kapital genom allianser av olika slag, ibland köper upp, ibland blir uppköpta. Men inte en ensidig utförsäljning.
De superintelligenta borde tas i anspråk för hela samhällets skull. Det kan inte vara den rätta melodin att de ska höja upp sig själva för att de fått bra på något test utan istället att man här borde utnyttja deras hjärnkapacitet för att lösa framtidsproblem. Att handla på börsen i alla ära, men det finns andra saker som också pockar på uppmärksamhet.
Sufins lärdom att man ska ta ner sig själv uppmärksammas inte av de som antingen av ungdomlig obetänksamhet skryter med den egna förträffligheten eller så har ett förhårdnat hjärta att de inte kan se värdet i ett bultande hjärta.
