Det torde inte vara möjligt att skapa ett ekonomiskt system sådant att ekonomisk tillbakagång inte kan uppstå. Verkligheten är inte möjlig att förutse. Katastrofer av mångahanda slag kan anstränga ekonomin och få luften att gå ur branscher så att bubbelbildning uppstår, med följande sprickbildning, trots att inget gjorts för att först trissa upp siffrorna.
Visst vore det bra att kunna låna pengar utan ränta. Jag har absolut ingenting att invända mot räntefria lånealternativ. Men dessa alternativ måste slåss på en marknad, erbjudas av aktörer som konkurrerar med ärliga medel om kunderna. Det vore inte bra, tror jag, att förbjuda ränta. Hur ska en ekonomisk återhämtning kunna ske förutan att pengar "skapas ur luft" och att aktörer som inte vill ingå i lösningar utan ränta får lov att göra detta. De måste själva få göra detta val. Som jag påpekat i andra inlägg kan ett absolut ränteförbud inte vara meningen med ränteförbud i heliga texter. Då skulle man också tolka Khidrs dödande av en pojke som ett bokstavligt mord, när sanningen är en annan: Berättelsen är laddad med betydelse, där sådant som att "se med höger öga" betyder en sak som inte är detsamma som att "se med vänster öga". Ska inte dessa ord tolkas bokstavligt måste man kunna anse att en låg ränta är acceptabel, att den inte utgör ränta i religiös mening. Speciellt om ett lån med låg ränta taget av en köpman kan betyda större utbud och lägre pris för kunderna. Att köpmannen tagit ett lån med priset låg ränta ger mycket för många. De får ett större utbud och ett lägre pris. Behovet av allmosor kommer att minska. Alltså om en liten ränta medför att behovet av sakat minskar borde det inte ses som riba att ta eller betala en ränta som är låg eller på annat sätt anses skälig, dvs inte som ocker. (Detta argument gäller muslimer. Inom islam är riba ränta och sakat är en skatt för att hjälpa fattiga som muslimer är skyldiga att betala. Vi noterar att det är sunda, friska grundsatser islam här vilar på, precis som kristendomen som ju numera tillåter ränta, tror jag, efter de argumentationslinjer jag presenterat ovan, eller liknande.)
Om många företag gått omkull och säkerheter tagits i anspråk (med följd att många fått lämna sina hem då deras villor sålts för skulders betalande), uppstår ett problem om pengar inte får skapas av bankerna medelst kreditgivning. Detta pengaskapande kan bli större om ränta får tagas. Utan nyskapande av pengar blir det fråga om att anstränga den existerande penningmängden. Men då det råder kris i ekonomin är det inte lätt att få tag på pengar. Varför, frågar man sig, ska företag som får inkomster i morgon, till fullo betalas idag? Inser man inte värdet av avbetalning? Av att kunna nyttja det som ger inkomster innan pengarna flyter in?
Folk som inte tänker på detta vet inte vad de äventyrar.
Är de inte nöjda med bankerna är det desto viktigare att tillåta alternativ. Förslag som framförts om att kommuner kunde gå samman för att bilda banker är en idé som kan vara värd att prova. Men först om det verkligen behövs en sådan förändring, ty nya banker skulle med nödvändighet ta marknadsandelar av de gamla. Det är inte säkert att kreditväsendet mår bra av att den offentliga sektorn aggressivt går in här för att ändra på styrkeförhållandet istället för att låta olika typer av långivare slåss om kundernas gunst. Det borde, tycker man, vara det bästa, då det möjliggör den lugnaste samhällsutvecklingen.
För att klara tillbakagångar i ekonomin är det viktigt att folk inte känner att samhället bara är till för de bättre bemedlade. Även om man inte har råd att hålla sig med en dyr sportbil, eller inte vill göra det då man saknar körkort, ja, även då borde samhället vara till för en. Att underrättelsetjänsten håller lite koll på oss, det får vi alla finna oss i, för rikets - och vår egen - säkerhet, men att grupper ska övervaka varandra, lägga sig i andras liv, beskära deras möjlighet att leva ett fritt liv genom att försöka bli ställföreträdande hjärnor åt dem, det är förkastligt. Den gamla kunskapen som traderats sedan antiken om hur man kan influera andra människors tänkande bör inte få bli ett gift som sprider sig i samhällskroppen, ty då kommer blott galenskap bli resultatet.
