Olika sidor av människan pockar på att uttryckas. Förnuft och känsla är storheter som vi måste ta hänsyn till för att må bra (erhålla lyckoenheter).
Det som ligger bakom förnuft och känsla är barnets nyfikenhet och leklysta. Ett barn som inte får leka skadas i sin utveckling. En vuxen som inte får skapa riskerar att krympa.
Nyfikenheten har för den vuxne blivit systematiserade vetenskaper. Det är inte bara förnuftet som får sitt här. Leken blir i viss utsträckning tillgodosedd i skapandet av modeller och i labbet.
Politikens viktiga roll är naturligtvis att skapa sådana förutsättningar att människors olika sidor kan utvecklas. Olika uppfattningar finns om bästa sättet att åstadkomma detta. Pekuniära svårigheter sätter ramar för vilka planer som kan förverkligas.
Politiken rymmer både förnuft och känsla. Hela tiden spelas det på känslor, inte minst väljarnas, och förnuftet vägleder då det gäller att hitta medel för att nå uppställda mål. Det är väl åtminstone vad man vill inbilla sig.
Debatter och dylikt rymmer ett inslag av utvecklad lek. Politikerna uppfattar det som lustfyllt att debattera.
Som väljare får vi hoppas att det inte blir så lustfyllt med den politiska leken att förankringen glöms bort. Att politiken blir en sorts utvecklad lek för vuxna som förlorat sin verklighetsförankring. Som om politikern inte är en av oss som rest sig upp ur soffan och stigit in i teven.
