Det förhållandet att vår värld sett ett flertal religioner födas och spridas kanske kan tolkas som att det inte finns en av dem som till sin bokstav är den enda sanna religionen. Det gäller att nå djupet bakom bokstavsskiktet, finna själva meningen. Kanske kan man se de religiösa texterna, som Bibeln, Koranen osv, som delar av en större bok.
Ser vi kristendomens liknelse med de tre tjänarna och jämför detta med Koranens ränteförbud, tror jag vi ska tolka detta som att viss ränta kan accepteras men att all form av ränta inte är bra.
Vi får då bilden av en acceptans för lägre räntor som ett verktyg för att förvandla samhället ifrån ett tillstånd A till ett annat tillstånd B, där B är mer i förenlighet med trons bud än vad A är. Det finns färre hemlösa, färre hungrande, färre utan kläder, helt enkelt ett mindre behov av allmosor.
Ränta och allmosa kan alltså ses som storheter man bör ha i åtanke samtidigt då man bedömer en sak. Det vi bör se är alltså en helhetsbild och inte ett fixerande av en detalj åt gången.
Vad skulle egentligen följden bli om ett fattigt muslimskt land accepterade ränta om denna var låg och användes på ett konstruktivt sett som vi omtalat ovan? Om religiösa ledare hade säte i styrelsen, inte för att förbjuda all ränta, utan för att se till att lån mot ränta inte missbrukades. Lånen skulle ges för att de bidrar till att utbudet blir större. Ett större utbud betyder ett lägre styckpris för exempelvis livsmedel men också för kapitalvaror. Fler som kan nyttja kapitalvaror betyder en vinst för humankapitalet. Datorer kan nyttjas konstruktivt i ekonomin. Om de som får lån mot ränta ställer säkerhet och lån här inte ges på lösa grunder utan efter en ärlig kreditvärdering, så skulle aktören ifråga kanske få lämna sitt hus om det inte skulle gå bra men han eller hon skulle då bo i lägenhet eller i ett mindre, enklare hus istället, sedan det pantsatta huset sålts.
Det finns alltså en viss risk för att en aktör behöver kliva ner socialt. Men detta är en risk som även finns utan ränta! Kom inte och inbilla mig att folk som lånar utan ränta eller får investerare med i projektet inte kan behöva gå från hus och hem om det hela inte visar sig ge några pengar!
Mikrolån och även andra lån betyder en ökad frihet. (Denna frihet och möjlighet att utvidga ekonomin ska man inte bortse ifrån bara för att det finns risker med ränta, ja, med all skuldsättning.) Jag tror det fattiga landet skulle kunna hitta en väg mot ökad rikedom om man accepterar en viss form av lägre ränta under noga kontrollerade former. Accepterar man inte detta alternativ kommer det, enligt min bedömning, bli svårare för de lägre skikten att starta företag och avancera till ett högre skikt i samhället. De kan då bara göra det om de får med sig någon som redan befinner sig i detta skikt. Kan de låna kan de vara hur kastlösa som helst men om de har goda idéer och varor som efterfrågas på marknaden kommer deras varor ha en chans att säljas och berika företagets grundare och ägare, som då inte har några problem med att betala tillbaka lån och ränta.
De som i Sverige kräver hundraprocentig kapitaltäckning och vänder sig emot bankernas skapande av pengar och mot ränta vill medvetet eller omedvetet krympa den svenska ekonomin. Om de inte förordar kraftiga sänkningar av bolagsskatten och av andra skatter också, då det är det är det egna kapitalet man helt förlitar sig på.
Bankernas roll ska begränsas på annat sätt än att man förbjuder all ränta. Inte heller krav på kapitaltäckning i alltför sto utsträckning är en framgångsväg.
