De krav som framförts om att dela bankerna ter sig lite anmärkningsvärda om man betänker att det väl knappast går att förbjuda en bank av typen A att äga en bank av typen B. Detta visar att det viktiga torde vara en klar redovisning. Det är väl också ett av affärsredovisningens viktigaste uppgifter att visa ett företags ställning och resultat så klart att det går att analysera vari eventuella problem består och hur man bör, eventuellt, strukturera om sig inför framtiden, antingen organisationellt eller operationellt.
Det tycks därför naturligt att underkänna kravet på att dela banker. Så långt bör nog inte statens makt sträcka sig att den bestämmer över hur privata aktörer ska organisera sig. Tal som att "Nej, det är inte okej att ni agerar som ni gör om ni juridiskt utgör en organisation utåt, men det blir okej om ni skapar två" ter sig som ett meningslöst spel för galleriet.
Bankerna vet att om de inte sköter sig kan det hända att staten tar över. Det finns också hela tiden alternativ till dem som lurar bakom hörnet. Hur kommer handeln att utveckla sin pengahantering i framtiden? Kommer man att utveckla mer och mer av de bankfunktioner som redan börjat utvecklas till egna banker på sina håll? Tänk på IKEA-bank och ICA-bank.
Bankskeptikerna tycks oroa sig i onödan.
Ingen bank kommer att vinna på överskuldsättning. Att bolånen inte betalas av och att de blir så stora som de blir är i huvudsak något bankerna inte rår för. Det är andra som fattar beslut om byggande av bostäder. Låt vara att banker kanske deläger dessa men de beslut som fattas i dessa styrelserum baseras inte på bankernas vilja att ha höga lån utan på att det är dyrt att bygga.
