Bankfienderna som organiserat sig i flera nätverk på Facebook, och säkert också på andra håll, tycks vara en kampglad grupp som inte räds att de har, som de påstår, åtta riksdagspartier emot sig. Tydligen menar också V och SD att en centralbank behövs. Bankfienderna är inom sig splittrade i en vänstergrupp, om vi kallar den så, som vill att en statlig bank ska ha monopol på skapandet av krediter medan riksdagen tar över penningpolitiken, och i en högergrupp, eller libertarian sådan, som vill att privata banker också ska få skapa valutor, men att staten inte ska lägga sig i med insättningsgarantier och dylikt.
Man gör reflektionen att bankerna utökar penningmängden. Denna sägs bli allt mer accelererande. Man förväntar en krasch som ska krympa penningmängden.
Detta är naturliga saker. Både att penningmängden ökar vid utlåningen och att den minskar vid en krasch. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Även om bankerna bara får låna ut insatt kapital kommer en utlåning att medföra att mer kapital finns tillgängligt för konsumtion än innan utlåningen. Då var beloppet sparat.
En tankegång bakom att ge ränta på insatt kapital var att locka folk att spara så att de som hade ett litet överskott gjorde detta medan de som hade underskott kunde låna detta belopp. Vi ser vilken viktig roll bankerna i synnerhet och kreditväsendet i allmänhet spelar för vår ekonomi!
Vid en krasch kommer mindre kapital att lånas ut. En större försiktighet kommer att råda. Säkerheter kommer att tas i anspråk med följd att folk får lämna hus och hem. Men både uppgång och nedgång har visat sig ha sina positiva sidor! Det måste få vara tillåtet för företag att kursa. Det går inte att cementera en ständig ekonomisk tillväxt. Försöker man det lär man ackumulera en ekonomisk nedgång och skjuta den framför sig.
Det ekonomiska systemet i synnerhet och samhället i allmänhet bör ha både en beredskap för tillbakagång och för nolltillväxt. Nolltillväxten är en genomsnittsterm. Det är viktigt att det som på ett humanitärt och ekologiskt sätt kan växa också får lov att göra detta. Alla företag som är verksamma inom sådant som leder till miljöproblem bör inte hållas under armarna. Vissa bör få lov att gå omkull. Det viktiga är att människor ges stöd och framtidstro, inte att enskilda företag till varje pris räddas.
Här kan man lite sympatisera med bankfiendernas kritik av banker som får göra vinster då det går bra men ska ha statligt stöd då det går dåligt. Det viktiga är att stödja kreditmarknaden i stort så att den fortsatt kan fullgöra sina viktiga uppgifter, inte att ge stöd till aktörer som misskött sig genom att ta alltför stora risker eller helt enkelt genom att vara inkompetenta. Allt är relativt (viktigt att påpeka).
För fattiga människor inte minst i fattiga EU-länder kan islamic banking te sig som ett alternativ. Det har undersökningar visat (sök på Facebook på "islamic banking" eller "islamic finance" och studera vad grupperna för fram för att få verifiering av det sagda). Det finns grupper som inte klarar höga räntekostnader och som därför inte kan bära någon risk ensamma. De kan stödjas av mikrolån från islamska banker. Denna modell med mikrolån utan ränta men med en speciell avgift kan, åtminstone enligt undersökningen, ge tillväxt till en grupp som annars riskerar att cementeras fast i fattigdom, då de inte kan företa sig något utan kapital och då de traditionella bankerna inte lånar dem något då de inte anses kreditvärdiga.
Alla ägg kan inte placeras i en korg. Det är viktigt att tillåta en mångfald av olika aktörer för att samhället ska kunna ta tillvara på den dynamik som finns i olika delar av samhället.
