Jag menar på inget vis att man ska vara sträng i bestraffningen. Vad man måste göra är att försöka förstå varför vissa beteenden förekommer, exempelvis sådana som leder till sexuella övergrepp på barn.
Vi skulle väl alla vinna mycket på om en lång kedja av övergrepp brutes. Bestraffningen är väl just vad den säger sig vara, en bestraffning. Men hur ska individerna frigöras ifrån den cykel av övergrepp som kan ha skett ifrån generation till generation.
Under antiken fanns det tydligen en mer tillåtande och öppen inställning. Detta alternativ leder måhända till mindre av problem då hyssjandet och lögnerna väl är viktiga faktorer i skadandet av barnet.
Det sägs att denna typ av brott är så vanlig. Den går inte att bestraffa bort. Kanske vi då får leva med att denna typ av brottslighet finns, precis som vi får leva med att snatteri förekommer, trots att vi inte önskar det.
Det jag vänder mig emot är inte det alla vänder sig emot: övergrepp. Det jag vänder mig emot är att vissa övergrepp tycks tillåtna. Man utser vissa att bli utsatta för övergrepp för att man vill skada deras utveckling eller på annat sätt gagna intressen som inte är barnets utan ens egna. Att detta sker, inte offentligt, men på ett sådant sätt att man ej behöver frukta polis och åklagare.
Hur djup är rättsrötan egentligen?
