Ludvig von Mises var en aktad ekonom som fick många efterföljare, bland dem Friedrich Hayek. Det är alltså inte vilken person som helst, i ekonomiska sammanhang, som libertarianerna lutar sig tillbaka på i sina resonemang.
På von Mises-institutets svenska Facebooksida kan man läsa att de är emot centralbanker och accepterar skapandet av nya valutor. Valutorna ska sedan kunna köpas "som vilka andra varor som helst". Jaha, men vad med det abstraherade bytesvärdet då? Vad är det för poäng med att köpa ett abstraherat bytesvärde? Är det inte färre valutor vi önskar oss, inte fler? Valutor är väl inte vilka varor som helst.
Krisen för euron (om den nu inte är påhittad) gör att alternativa valutor åtminstone teoretiskt framstår som intressanta.
Vi kan sympatisera med själva tanken att flera valutor kan konkurrera med varandra. Att det är den som får störst förtroende som bör segra. Förvaltandet av den kan då lära oss något.
De olika valutorna skulle kunna enas om ett betalkort. På samma sätt som man kan nyttja ett och samma kort för köp i olika länder med olika valuta skulle man kunna nyttja ett kort för köp inom ett och samma land, där flera valutor får konkurrera. Med en avskaffad centralbank blir kortförvaltaren en viktig aktör, som kan stryka vissa valutor ifrån de som får nyttja kortet. Så att det blir någon form av ordning. En privat ordning.
Vi kan också tänka oss att den allmänna välfärden, som libertarianerna tydligen ogillar, avskaffas. Istället för en allmän välfärd, som stat och kommun står bakom, får vi en privat välfärd där olika aktörer konkurrerar om att göra en insats, skattebefriade.
Vi kan tänka oss att tvister avgörs inför privatsa skiljedomstolar. Att brottslighet som är relaterad till kommers avgörs av privata tribunaler med handelns och produktionens organisationer som huvudmän.
Men vilka blir följderna?
Följderna blir ett extremt pluralistiskt samhälle, ett samhälle som är dömt att bli ett multikultisamhälle av det slag som nationalister för fram som ett skräckexempel, ett samhälle med stora inbyggda konflikter (men ett pluralistiskt samhälle kan, om det har ett gemensamt fundament vara något för alla berikande som gagnar öppenhet och tolerans, inte strid och konflikt). Istället för att vi har en valuta och ett domstolsväsen som det allmänna står bakom får vi nu olika organisationer som får ha egna valutor och egna lagar. Ska inte staten ha våldsmonopol kommer olika medborgargarden att blidas. Folk som inte kan försörja sig kommer att söka sig till den organisationsstruktur som kan ge dem hjälp och då använda deras valuta. De kommer att ingå i deras väktarkår om detta fordras för att de ska få hjälp eller få mer ut av organisationen än en tallrik soppa, en soppa som lär bli vattnig om pengamånglandet får fortskrida utan gränser. Vi kommer att få en repris av tillståndet iWeimarrepubliken. Denna hade kanske inga koncentrationsläger, men medborgarna gick förbi människor som var magra som skelett och som låg döende på gatorna, utan kraft att hjälpa sig själva. Inte minst gällde detta fruktansvärda tillstånd judarna. För även om några judar var riktigt rika är det en lögn att alla var det. Många var fattiga och den ekonomiska krisen drabbade dem hårt. Kanske var det därför idén föddes att föra dem samman i läger så att de inte skulle ses. Människor som tillhör en annan grupp än den egna tenderar att ha en större chans att accepteras ju större rikedom de har.
Libertarianer tycks, om man dömer av deras argumenterande, se staterna som något ont. Men frågan är om de kommer att föredra tillståndet av parallella samhällen som strider om medborgarnas gunst och där några kommer att utöva våld å gruppens vägnar i de konflikter som väl mänskligt att döma inte kommer att vara helt borta bara för att staten är det.
Den libertarianska drömmen ter sig fin i tanken men i praktiken lär den inte bli det. Det är därför lite förvånande att man beskriver folk som har andra värderingar som om de saknar kunskaper i ekonomi. Det förhållandet att man lyft upp nationalekonomen Ludvig von Mises till en portalfigur för sin rörelse gör dock inte att det egna politiska tyckandet blir vetenskapligt acceptabelt, specillet inte då det är uppenbart att varje försök att genomföra programmet kommer att slita sönder samhället, ett samhälle som redan nu har nog av konflikter.
