En fördel med mikrolånen som ges i fattiga länder är att pengar på detta vis kan återanvändas, framhäver mikrolånens förespråkare glatt. När en person som lånat pengar till något, kanske för att köpa en ko, betalat tillbaka lånet kan dessa pengar lånas ut på nytt.
Den som är mot lån gör det svårt för våra rörelseidkare. Det är ju via dessa som ett samhälle blir rikare. Kom och säg till mig - eller någon annan! - att en jordbrukare som behöver pengar till en traktor skulle kunna fixa dessa pengar utan att låna! Kom och försök slå i oss att det går att ordna investerare, riskkapital m a o, till alla dessa småbruk som behöver kapital, antingen till en ny traktor då den gamla börjat krångla eller till sådant som utsäde.
Är man emot tagandet av ränta så kanske man accepterar att ett lån ges, men för den som har en rörelse betyder det väl allt om pengar till en traktor eller utsäde kan fås. Visst, det ideala är att ingen ränta krävs, men på en marknad med konkurrens kan en mindre ränta vara ett pris som anses skäligt för att få kapital till rörelsen.
Alltså: En ränteekonomi kan förväntas utvidga ekonomin. Räntan är så att säga ett pris för att få en större ekonomi. En större ekonomi producerar mer och ger ett större utbud. Ett större utbud betyder mer för konsumenterna att välja emellan. Är detta ont? Jag tycker inte det! Tycker Gud det? Jag tror inte det!
Om du däremot lånar ut till någon som du vet har ont om pengar och med stor sannolikhet inte kommer kunna betala tillbaka pengarna så förstår du, eller borde åtminstone förstå, att lånet inte gör någon nytta utan att det istället gör situationen svårare för låntagaren. Då kan du i någon mening sägas ha gjort något ont. Du har åtminstone visat stor likgiltighet för låntagarens situation. Att ett sådant fall förkastas av religionen har jag inte svårt att förstå. Det förhåller sig annorlunda då räntan blir ett pris köpmannen är villig att betala och som köpmannen har förmåga att betala. Rörelsen går bra. Främmande kapital kan få den att leverera mer av vad den är bra på. Detta gagnar kunderna. Inget ont uppsåt finns. Följderna blir goda. Man tar hänsyn till miljön. Antalet skattepliktiga transaktioner blir större. Skattepengar används till skola, vägbyggen, sjukvård.
Att det finns människor som tagit mikrolån men inte kunnat betala tillbaka utan att ta nya lån är beklagligt. Men ska vi verkligen förbjuda pengar bara för att några förlorar pengar? Det kan väl inte ens de mena som gör allt för att mystifiera penningen och som sedan, när de får svar på tal, inte ens kan komma med ett svar. Är det samma strategi man använder sig som Attack gjorde, att vilja få folk att "tappa masken"? Nu hör vi inte så mycket av Attack längre. Men vi hör desto mer om högerextrema rörelser. Ja, så kan det också gå om man inte diskuterar för sakfrågans skull utan för att få folk att tappa masken. Det kanske inte går riktigt som man tänkt sig.
Eller det kanske det gjorde...
