Den som intresserat följt den här bloggen har kunnat läsa många inlägg som vänt sig emot vad jag kallat "bankfiender" eller "bankhatare". De vänder sig emot bankernas, som de säger, rätt att "skapa pengar ur tomma intet" eller "ur luft". De menar att affärsbankerna utökar penningmängden då de skapar pengar på det här viset vid utlåning av pengar. På min invändning att denna penningmängd i så fall krymper vid amortering och räntebetalning har svaret blivit: tystnad!
Det tycks som om några av dem börjat inse att det inte är något ensidigt att pengar skapas vid kreditgivning. Att detta inte är något konstigare egentligen än utfärdandet av skuldebrev, vilka ju då de är löpande i högsta grad kan fungera som betalningsmedel och sägas utgöra "abstraherade bytesvärden". De står för något abstrakt som konkretiseras vid köp m m.
Av en händelse snubblade jag in på en sida, det var på Facebook, som var av en annan inriktning. Det var det svenska von Mises-institutets sida på Facebook. Ja, finns det en sådan också tänkte jag och läste lite grand, förvissad om att här befann man sig på betydligt säkrare ekonomisk mark.
Dock visade det sig snabbt att även dessa libertarianer (de kallar sig så) är emot centralbanker. Här har vi alltså en likhet mellan Nätverket mot bankers skapande av pengar och von Mises-institutet i Sverige (det finns i andra länder också, har blott nyligen förgrenat sig hit). Båda är emot centralbanker. von Mises-institutet menade t o m att centralbankerna saboterar ekonomin och leder till inflation!!! Ja, var det där verkligen institutets officiella mening!? Förhoppningsvis bara någon libertarian som i sin skepsis mot staten vänder sig också mot centralbanken som idé och inrättning. Inte är hög inflation något akut problem för svensk eller europeisk ekonomi, möjligtvis för Nordkorea och Zimbawe.
Ludvig von Mises ska tydligen ha varit fientlig mot staten. Sett ur historisk synvinkel är detta väl inget konstigt, då Mises levde under en tid då det fanns stark statlig aggression både i Nazityskland och i Sovjetunionen.
Där stater finns finns det våld och förtryck säger von Mises. Är detta riktigt? Finns inte våld och förtryck också i Somalia och i Libyen?
Men vi kan konstatera att Brittiska Ostindiska kompaniets våldsfascistiska metoder tog slut med monopolet. När fri konkurrens tilläts ökade utbudet av orientaliska varor i väst väsentligt och priset på varorna blev lägre. Köpmännen behövde fred för sin handel. Stater som är fattiga riskerar att ta ut mycket skatt, med följd att folket blir än fattigare, för att sedan utöva aggression mot andra stater, ockupera mark och så få rikedom istället för att arbeta upp en kompetens som man sedan untyttjar i handeln med omvärlden.
Påståendet att staten betyder våld och förtryck, ofrihet och annat ont är överdrivet. Det behöver inte vara så. Det finns en roll för den goda staten. För en Bonus Pater Familias. En stat som månar om marknaden men som inte är nihilist utan hjälper till för att underlätta en önskad omställning i grön riktning. Investerare i solpaneler m m kommer att skjuta till pengar när de ser att staterna önskar mer av detta, men varje privat investerare är i sig för svag för att ta kostnaderna ensam av det inledande arbetet, ett arbete som är så nödvändigt för det senare tillstånd där marknaden grönskar.
Ser vi tillbaka historiskt ser vi mycket av grymhet ifrån staternas sida. Staterna har haft rätt att tvinga unga grabbar ut i krig. Men privata företag har underlåtit att betala justa löner. De har utnyttjat arbetare under långa arbetsdagar i dålig arbetsmiljö. Det blev bättre för att staten kom med ett regelverk som tvingade aktörerna att bättra sig. Nu var det inte längre förenat med ett försämrat konkurrensläge att betala för arbetarnas förbättrade villkor. Alla tvingades göra detta. Hemmamarknaden byggdes upp av att arbetarna kunde handla möbler, telefon, bil, teve, trädgårdsmöbler och naturligtvis livsmedel.
Ska allt detta bort bara för att libertarianerna främst tycks hylla en ekonomisk princip, nämligen att det inte ska finnas några regler på spelplanen? Om reglerna har goda konsekvenser måste libertarianerna förstå att uppsåtet också varit gott. Finns det då inte några fall sådana att man kan beskriva dem som ett utryck för en god stats handlande? Vem ska värna penningen om inte en centralbank ska göra det? Jag förmodar att man inte vill ersätta Riksbanken med majoritetsomröstningar i riksdagen. Hur ska då penningen värnas? Ska det lämnas till vinden? Är den främsta ekonomiska lärdomen sådan att man inte bör göra något, att allt faller på sin plats på allra bästa sätt om man bara står och tittar på?
Medan öknarna brer ut sig, medan korallreven försvinner, medan vattenbristen blir alltmer påtaglig, medan GMO innebär farhågor för så många människor, ska man då bara säga låt gå?
