De som för några år sedan krävde att alla ekonomiska problem skulle lösas medelst en expansionistisk ekonomisk politik har nu gjort helt om, ty nog är det väl en kartoffelkur de har i beredskap åt oss då de vill strypa skapandet av nya pengar. För några år sedan var det nya lån som skulle, tillsammans med högre statsutgifter, "rädda världen".
Jordens resurser är begränsade. Vi kan inte bara hela tiden rusa framåt och begära mer och mer. Ibland har vi kommit till en punkt sådan att det är dags att dra åt svångremmen något hål. Det är inte något konstigt utan en naturlig anpassning efter nya förhållanden.
Så bara för att man förstår bankernas agerande måste man inte gilla att vi bara ska konsumera mer och mer. Ibland är det faktiskt en bättre sak att inte ta det där lånet. Kanske nöja sig med en enklare bostad, inte konsumera så många grejor. Ta en tur med tåget istället för att ännu en gång flyga. Investera i böcker istället för i motorer osv.
Bara mer och mer av lån och statsskuld är ingen vettig sak.
Men det är ingen lösning på problemet att förhindra de friska delarna av ekonomin att växa. Det är ju därifrån kraften, förmågan, att anpassa samhället till morgondagens behov måste få sin näring. Idéer kan komma ifrån annat håll, men svårligen kan samhället anpassas efter nya förhållanden om inte vissa branscher, sektorer, av samhället får gå bättre än andra. De som visat en större duglighet på ett område kan göra det på ett annat också och arbeta oss alla till gagn. Några skrivbordslösningar, som löntagarfonderna, fungerar inte. Det har historien visat oss.
Som samhällsmedborgare är vi dömda att leva mellan expansionism och kartoffellkur.
