Jag läste ett inlägg idag där författaren menade att bankerna föredrar att cirkulera ut pengarna i samhället via lån till köp av fastigheter. Detta var ett starkt påstående och därför intressant. Man undrar hur inläggsförfattaren kan veta detta? Besitter skribenten i fråga sådana förmågor att han kan tränga in i hjärnan på bankpersonalen och förstå vad som byggs upp av elektriska signaler mellan grå celler? Eller är det bara en gissning? Eller ett slarvigt sätt att uttrycka sig?
Vid närmare eftertanke förhåller det väl sig som så att det är låntagarna som vill låna. Bankerna arbetar på en marknad och naturligtvis innebär deras utbud en begränsning för vad folk kan efterfråga, men om låntagarna föredragit att låna till annat så hade bankerna lånat ut till detta om låntagaren bedömts kreditvärdig.
Lånen styrs av företags och hushålls behov, inte av hur bankerna föredrar att cirkulera ut pengar i samhället.
Det hade inte blivit några lån om det inte bedömts som en ekonomiskt god sak av banken att låna ut. Den vill inte riskera sina pengar i onödan. Det är inte fråga om ideella föreningar. Bankerna sitter inte och skapar pengar för att de vill utöka penningmängden. Penningmängden utökas för att det finns ett behov av att utföra ekonomiska aktiviteter i samhället och detta behov finns om det finns en möjlighet att få avkastning på den gjorda investeringen.
Visst kan investerare använda sina medel till vällovlig verksamhet utan att kräva avkastning (annat än att tillgången good-will ökar). Vi anser det moraliskt gott om företag inte alltid väljer den högsta profiten utan istället en mix mellan profit och andra hänsyn. Ska sanningen fram så är väl många av de ekonomiska aktiviteterna av just detta slag, de är ekonomistiska, inte enbart ekonomiska, dvs de försöker skapa ett värde inte bara i kronor och ören utan i annat också, sådant som inte räknas i pengar.
Ska vi ha en samhällelig utveckling måste vi dock låta företagen få avkastning på sina investeringar. Därför är det viktigt att just omställningen till ett kretsloppssamhälle blir ekonomiskt intressant för marknadens aktörer. Kan dessa tjäna pengar på omställningen kommer vår förmåga att använda kasserade textilier, kanske också porslin och trä öka i framtiden, en framtid som förhoppningsvis kommer innebära anläggningar för att bryta ner molekylstrukturer till dess olika ämnen, som sedan kan bli nya resurser för industrin.
Om inte bankerna får skapa pengar medelst lån och om inte företagen får göra en avkastning på sin investering kommer detta nödvändiga omställningsarbete att försvåras. Politikens uppgift måste vara att underlätta omställningen och försvåra den osunda produktionen och konsumtionen. Då kan investeringar gå i sundare banor och såväl produktion som konsumtion ställas om. Tror man att man kan klara sig undan marknadsmekanismernas hävstångsarbete begår man ett misstag. Samma slags misstag som den gör som slår sönder ett helt dricksglas för att bygga ett nytt av skärvorna. Inte någon effektiv väg för att få sig ett nytt läskande glas vatten (eller druvjuice)!
Det är en oklok sak att säga nej till den hjälp man behöver!
