Den som surfar omkring på nätet, inte minst på Facebook, upptäcker att vänster och höger möts i mycket av kritiken mot dagens banker. Framgångsrika och starka banker ses tydligen som ett hot. Jag tror snarare att man bör se dem som en möjlighet.
Kraven på en penningreform är väl av det slaget att om en penningreform ska genomföras så fort någon är missnöjd med dagens ordning kommer vi tvingas leva i ett tillstånd av ständigt penningreformerande. Det framstår som bättre att lappa och laga på den bestående ordningens grund. Dock gäller det att vara medveten om att all kreditverksamhet har sina risker. Just det förhållandet att räntor är låga betyder att priset för lån är lågt och blir det då fart på hjulen i samhället kan allt fler ta lån, lån som de skulle aktat sig för om priset varit högre. Om många står med lån som inte kan betalas tillbaka uppstår naturligtvis en mycket bekymmersam situation.
Vi ser här att vi tycks ha svårt att klara oss utan en centralbank. Vem ska annars starta processen att göra det dyrare att skapa nya krediter? En höjd moms eller fastighetsskatt försöker göra samma sak som en räntehöjning av centralbanken, men det är vapen som inte säkert har samma precision, då de inte just riktar sig mot skapandet av nya krediter.
Alltså: Vill man kyla av ekonomin förutan räntevapen och då tänker använda sig av momshöjningar och fastighetsskatt kanske följden blir något vi inte förutsett. Självklart önskar vi att dessa vapen ska fungera. Kanske följden blir att en ökad efterfrågan motas bort från landet för att istället söka sig till ett område av EU där det inte råder samma efterfrågetryck. En sådan utjämning skapar onekligen en sorts balans och med en gemensam valuta underlättas integreringen.
Dock kan detta vara tankar bakom skrivbordet. Verkligheten är betydligt trögare. Istället för att höja momsen borde man, uttryckt på ekonomiska, flytta utbud-efterfrågekurvan snett upp till höger genom att öka utbudet. Istället för att efterfrågan föses ut ur landet medelst höjda skatter ökar man då utbudet genom att välkomna ett arbetskraftsöverskott ifrån andra delar av unionen. Mer kan då byggas. Då fler finns i sektorn till följd av inflyttning kommer den ekonomiska uppvärmningen inte till stånd utan ekonomin kan expandera litet grand utan att räntan ska höjas.
Om ett samhälle har sådana vibbar i sig att man vill vara aktiv tycks det riktiga vara att bejaka denna inställning, inte att dämpa den eller driva den ut ur landet. Andra länder med andra ekonomiska villkor än ekonomisk hetta har att försöka åstadkomma en uppvärmning genom att göra sig intressanta.
Att bygga allt på skatterna som vänstern vill leder till problem då det då blir så mycket som ska fixas via skatterna. Att låta marknadskrafterna sköta allt, vilket libertarianerna tycks vilja, tycks vara att ha en övertro på marknaden och en alltför stor skepsis mot staten. En välvillig stat kan göra mycket för marknaden. Det är alltså som så att en hel del problem kan lösas om staten får agera på marknaden, med lätt hand och välvilligt. Detta kommer att resultera i bättre siffror i företagens årsrapporter än om allt ska skötas privat. Förutan statliga regler, överstatliga också, om exempelvis penningen kommer risken vara stor att det abstraherade bytesvärdet förlorar i trovärdighet. Detta leder alltså till inflation. Om privata aktörer får skapa pengar och konkurrera med lägsta priset kommer naturligtvis banker att försöka bjuda under varandra. Detta är visserligen inget fel men om de kan göra detta genom att skapa egna pengar utan inblanding av en centralbank är det fara å färde.
Får bankerna bara låna ut inlåning kommer det bli ont om krediter. Priset på lån kommer att stiga. Räntan blir alltså högre och detta skapar naturligtvis sådana problem att, om en penningreform införts på grund av kritik mot dagens system vunnit allmänt gehör, så kommer då krav på en ny penningreform.
Libertarianernas synpunkt att en centralbank leder till hög inflation är en synpunkt som falsifierats av utvecklingen. Idag har vi ju knappast någon inflation.
